
Jag längtar verkligen efter att få skriva igen. Det är bara det att det ligger något i vägen. Jag känner ett hinder som inte vill flytta på sig. Varför sätter jag mig inte bara ner och skriver? Varför dyker det upp så många andra måsten hela tiden och varför låter jag dem ta så stor plats? Var finns svaren? Att skriva är det absolut roligaste jag vet. Att kalla det passion är en underdrift. När jag skriver flyter jag i väg i ett helt annat universum. Jag blir varm, upprymd och känner mig berusad. Berusad på ord. Det borde vara lätt. Att bara sätta sig ner och göra precis det som gör mig lycklig. Mota bort vardagen som gör mig vemodig. Bara skriva. Varför kommer jag inte förbi hindret och hur tar jag mig över? Det är så nära nu. Kanske är det just därför. En mental spärr. Jag vill bli fri. I morgon ska jag försöka ta mig igenom. Det måste gå. Det ska gå. I morgon ska jag banka på lyckans dörr. Kliva över alla hinder. Ta mig precis dit jag vill komma. Klart det går.
Bilden är lånad från nätet.




















