Mitt märkliga tillstånd som jag ovilligt har hamnat i kanske har en mening trots allt. Mina funderingar över livet flyger runt överallt. Det går lite upp och det går lite ner och det är mycket jag ser. Fast lite tröttande är det allt, så jag hoppas att sinnet kan få ro snart igen. Jag behöver ju skriva. Jag vill ju verkligen, verkligen skriva. Mer än något annat. Men när sinnet söker alla möjliga och omöjliga svar, så blir det lite trångt i huvudet. Och jag kommer inte att hitta dem alla, men nöjer mig gott och väl med några. Jag känner att det är något nytt på gång. Jag vet att jag är på väg igenom. Jag vet att jag måste tro.
Trots att jag inte har skrivit så har jag lyssnat på musik som hamnar i mitt första manus soundtrack. Scott Matthews med "Myself again". Det känns passande även för mig i mitt liv. Jag behöver komma tillbaka till mig själv igen. Snart, alldeles snart nu.