Blåsigt

så blåsigt!

Natten var både blåsig och regnig och det var svårt att somna och när jag väl somnat så drömde jag en massa konstiga drömmar. Trots det så är det mysigt att vakna i en husbil.

Dagen har bjudit på många olika väder, så som bara Sverige kan. Regn, hagel och hård vind och mellan allt detta härliga har vi också fått en del sol.  Nåja, vi har det mysigt och alla i husbilen är nöjda med sina aktiviteter. Barnen har hoppat sig svettiga på hoppkudden, vi har varit uppe i utsiktstornet, gått promenad i området, sett hur alla långliggare gör sig redo för sommaren och vi har ätit god middag. Nu spelar vi tiotusen samtidigt som en efter en börjar däcka ur. Det tar på krafterna att vara utomhus så mycket. 

Själv har jag hunnit läsa ur Tistelblomman av Amanda Hellberg och så har jag läst ur mitt eget manus. Jag hade hoppats komma igenom det under den här vistelsen, men imorgon ska vi vidare till Vittsjö där äldste sonen är. Vi ska ha en mysig kväll med familjen som han är hos. Så läsandet av eget manus går åt rätt håll och tankarna runt det går framåt. Den berättelsen kunde ha skrivits på väldigt många olika sätt, men jag har skrivit den på det sätt som jag vill berätta den och jag tror inte att jag kan göra det på något annat sätt än mitt eget.

Nu är det dag att sova. I morgon hoppas jag att vinden har avtagit och att den varma solen har kommit tillbaka.

Hoppsan

Så plötsligt är vi på Tylösand och vi är ute på årets första campingtripp. Vädret har varit mycket växlande. Sol, regn, sol och så lite regn. Fast maken tycker att det är SÅ mysigt att sitta inne i husbilen och höra regnet smattra på taket. Ja, oavsett så har vi det riktigt bra just nu. Vi har precis ätit middag.

Men det blev inte ekorre. Det blev kött och ris istället.

Det jobbiga är att äldsta sonen inte är med oss. Det känns mycket, mycket konstigt. Allt som normalt innebär sex personer är nu "bara" fem. Han har övergett oss den här helgen för att tillbringa den tillsammans med sin bästa kompis på deras sommarställe. Det passar inte mig som vill ha hela flocken samlad. Jag insåg dock att det är något jag måste börja vänja mig vid. Vilken märklig känsla det kommer att vara när mina små telingar lämnar boet för att följa sin egen väg i livet. Precis som det ska vara och ändå så jobbigt.

Ingen redigering idag. Det är mycket man måste göra när man ska iväg på camping. Och skicka iväg älskad son på eget äventyr. Imorgon ska vi ha en helt underbar lugn och stillsam dag, då läsande av manus i solen skulle passa mig alldeles utmärkt. Maken har fixat cool mobil uppkoppling till dator via min mobiltelefon. Det är lycka det! Han är så duktig min make. Och älskad!

Nu blir det Yatsy och sedan lukta kudde!

Karlskrona i mitt hjärta

Efter Landskrona och Ystad så åkte vi vidare till Karlskrona och Dragsö camping. Jag växte upp i Karlskrona, flyttade dit när jag var 5 år och bodde där tills jag flyttade med min blivande make till Uppsala när jag var 21 år. Det är en vacker sommarstad. Det tyckte jag då och det tycker jag nu mer än någonsin.

Havet omringar staden och finns ständigt närvarande. Där föddes en livslång kärlek till havet och också min önskan om att leva vid havet.

Trots att livet under uppväxten går berg-och dalbana och ständigt upp och ned så kände jag alltid närvaron av allt det vackra. Den magiska stämningen som finns vid havet var aldrig självklar men älskad och inbäddad djupt in i mitt hjärta.

Allt såg jag inte då. Mycket var bara självklart. Men aldrig havet. Aldrig måsarna som som seglade över mitt huvud tidigt om våren och skvallrade om att sommaren var på väg.

En hel del har förändrats med åren, som har blivit ganska många sedan jag flyttade. Ganska mycket känns ovant och nytt men på ett positivt sätt. Jag är glad för varje förbättring som gör att Karlskrona får visa sig från sin allra bästa sida.

Att få cykla tidigt från jobbet till en klippa för en eftermiddag i solen en härlig sommardag var en "fattig" flickas oändliga rikedom. Mina vänner hade åkt till Italien och själv var jag tvungen att jobba eftersom jag var den enda som hade flyttat hemifrån till egen lägenhet. Jag kan inte minnas att jag kände någon avund. Mina val var mina. Visst saknade jag mina väninnor men livet var ljuvligt och helt på mina villkor.

På Piraten tillbringade jag och mina bästa vänner många kvällar och nätter. Ett diskotek som fortfarande, efter alla år, har kvar samma skylt. Nostalgin sköljer över mig som ett glädjens vattenfall. Här blev jag kär på riktigt för första gången. Karlskrona var på den tiden överfylld av militärer av alla de slag. Känslor flödade och hjärtat brast väl några gånger. Men lyckan och glädjen över allt jag fått uppleva där överskuggar alla andra känslor.

Det är en minnenas resa jag gör varje gång jag är här. Dragsö camping visade sin allra bästa sida och det tropiska vädret gjorde vistelsen magisk. Det sena kvällsbadet i solnedgången kommer att finnas i familjens minne länge, länge. Vattnet osannolikt varmt och så vackert att det kändes overkligt.

Trots att det känns som min stad och ändå inte längre, så upplever jag nya saker vid varje besök jag gör här.

Solnedgången tar andan ur mig varje gång.

På campingen anordnades det utomhusbio en gång per år och vi fick uppleva den i årets fantastiska väder. På en stor parkering satt vi i medhavda stolar. Värmen och solnedgången följdes sedan av "Sommaren med Göran". Oj, vad jag skrattade. Mina ögon drogs ändå då och då till sidan där ljuset gjorde en fantastisk silhuett över havet.

Den sista natten vi var där kom så det första regnet följt av åska som dundrade över våra huvuden. Regnet öste ner och vattnet rann som små bäckar mellan husbilar, husvagnar och tält. Förutom åskan, som jag kan vara utan, så tycker jag att smattrandet av regn på taket är rogivande. Innan det var dags att åka vidare så hade solen redan börjat tränga igenom molnen igen.

Snäckstrand

Nu sover hela husbilens invånare utom jag. Ja, hela campingen sover faktiskt. Man blir trött av att leva utomhus mest hela dagarna. Själv har jag längtat lite smått efter datorn även om dagarna är helt fantastiskt lata och sköna. Sonen ligger och mumlar i sömnen och jag får bilda ord på datorn igen.

Stranden vid vår camping är så bred att man får ta en rejäl promenad för att komma ner till vattnet. Det är en lätt surrealistisk känsla att samsas med bilar, husbilar och fyrhjulingar när man ska ta sig ner till havet. Snäckorna bildar en vacker matta i sanden under våra fötter. Här ska vi gräva, bada och samla snäckor under morgondagen.