Jag väntar under mossan

Jag har läst Jag väntar under mossan av Amanda Hellberg. Amandas böcker är alltid spännande och detta är hennes första bok för unga läsare. Omslaget är överjordiskt vackert och ger en föraning om berättelsens alla toner.

Texten på bokens baksida beskriver boken så här:

"Om solen lyst, om huset varit omskött och bebott, då hade det kunnat vara mysigt som ett pepparkakshus. Men här i det bleka spökskenet från en dold måne, fick stugans flagnande sneda väggar och blinda fönster mig att darra."

I en värld av sällsamma skuggväsen, undangömda kråkslott, en bottenlös näckrosdamm och en uråldrig maktkamp söker Tilda sanningen: Vad hände med Tildas försvunna mormor? Vem ligger bakom den ondskefulla stämningen vid sjön? Hur känns den stora kärleken? Och vem är Tilda själv egentligen?

Det är en spännande berättelse för alla åldrar och jag kan tänka mig att många lässugna unga människor kommer att älska den här lite läskiga berättelsen. En riktig bladvändare. Man måste ju bara få veta hur allt hänger ihop. Själv tycker jag att Amanda är en mästare på skräck och det övernaturliga. Men det är inte bara det läskiga som gör boken bra, det finns många fler bottnar. För här finns den unga Tilda som hittar nya sanningar och får lära sig att allt inte alltid är som det verkar vid första anblicken. Och om kärleken. Precis som för en vanlig tonåring helt enkelt.

Boken börjar såhär:

"Kan du höra mig! Det känns som om du kan det men jag är inte helt säker. Det är något med ditt sätt bara. Hur du har stannat upp, hur din blick har blivit vaksam. Det ser ut som om du skulle kunna höra mig. Eller, i alla fall, ana mig."

Förutom

Sonjas sista vilja av Åsa Hellberg har jag köpt:

Jag väntar under mossan av Amanda Hellberg.

och Alltid du av Pernilla Alm.

Så mycket härligt att läsa och så lite tid! Jag måste ju hinna skriva och redigera mina egna alster också.

Tistelblomman

Jag har läst Tistelblomman av Amanda Hellberg. Jag tycker väldigt mycket om Amandas berättelser och hennes sätt att berätta en historia på.  De innehåller krypande spänning med inslag av det övernaturliga. Så ljuvligt otäckt. Precis lagom mycket spänning för mig. Hennes skrivspråk är tilltalande både när hon beskriver det vardagliga och det otäcka. Amanda Hellberg har blivit en av mina favoritförfattare och Tistelblomman ger mig precis det jag vill ha.

Baksidestexten ser ut så här:

"Nej. Jag kan inte berätta om det där. Inte än. Jag är inte redo för allt det andra som skulle tränga fram då. Alla hans frågor som jag inte skulle kunna svara på. Skrämmande och omöjliga frågor om vem jag är. Vad jag är. Hur det kommer sig att jag kan se mer än andra. 
Ända sedan hon var liten har Maja Grå varit annorlunda. Det är en hemlighet hon inte kan dela med Jack, mannen som hon älskar. Tillsammans har de flyttat till det skotska höglandet. Till Tistelblomman, ett ensligt beläget hus med en sällsam dragningskraft. I trakten viskas det om hemsökelser så fasansfulla att ingen vågar sätta sin fot på ägorna. Och snart förnimmer Maja en osalig närvaro i husets dunkla vrår. Allting kompliceras då Maja får ett sekretessbelagt erbjudande om ett jobb där hennes förmågor kan komma till användning vid brottsutredningar. Det känns som om hon ställs inför ett omöjligt vägval. När sedan Jack måste resa bort en tid blir Maja ensam med sina tvivel och hon tappar fokus på den gåta som det ödsliga huset ruvar på - något som visar sig vara ett dödligt misstag."

 Boken börjar såhär:

"Pojken heter Kaleb och idag är den sista dagen av hans barndom. Hunden heter Maggie och hon har mjuk rödbrun päls. Pojken och hunden är utlämnade till varandra, sammanfogade av omständigheterna."

Döden på en blek häst

Nu har jag läst Döden på en blek häst av Amanda Hellberg. Den är inte lika otäck som Styggelsen var men även den här har en del ruggiga delar som håller mig vaken om natten. Av någon anledning så blir jag rädd för att locka fram de väsen som fanns i vårt hus en gång i början, när vi flyttade in. De försvann eller blev i alla fall tystare med åren. Kanske har vi helt enkelt vant oss vid att leva ihop. Det är något jag är helt nöjd med så jag vill inte utmana ödet. Om inget annat så är det lätt att inbilla sig hur det rör sig i något ögonvrån.

Det är en spännande bok och jag tycker om berättelser av det här slaget. Lite härligt kittlande för sinnet. Maja Grå fick vi lära känna i Amandas förra bok, Styggelsen. Här har hon förflyttat sig till England och Oxford för att studera. Maja kommer snabbt in i livet som student och vardagslivet blandas upp med nervkittlande händelser och ouppklarade dödsfall. Språket är fantastiskt och så målande att man kan se det som breskrivs framför sig. På både gott och ont om man nu som jag, tror på dessa väsen. Det är en fantastisk blandning av ett ganska ordinärt liv som studerande med extraordinära händelser och upplevelser. En annan sak med den här boken är att den har ett av det snyggaste bokomslagen jag någonsin sett. Jag ser fram emot att få läsa fler böcker av Amanda Hellberg.

Styggelsen

Jag måste erkänna att jag drog mig för att läsa Styggelsen av Amanda Hellberg. Jag visste att handlingen var otäck och jag som läser på kvällarna var rädd att jag inte skulle kunna somna efteråt. Bitvis var det precis så det blev. Här finns ren ondska och övernaturliga väsen. Språket är övertygande och en aning annorlunda. Man kan känna skräcken och dofterna. Och ondskan som inte bara vill ha utan kräver. På en del platser i boken blev jag tvungen att läsa något lättsamt efteråt för att ens kunna eller våga somna. Trots det så tycker jag väldigt mycket om boken. Det är en känsla i den som tilltalar mig. Den första delen ger mest kalla kårar ända in i ryggmärgen men jag är helt säker på att det är precis det Amanda vill uppnå. Andra delen är mer spännande och man drivs fram i läsandet för att få svar.

Nu kan jag knappt bärga mig tills jag får läsa fortsättningen, Döden på en blek häst som jag ska beställa idag.

Så mycket bättre

Jag har köpt böcker och de kom hem till mig idag från AdLibris. Nu känner jag mig verkligen piggare. Det ska bli riktigt spännande att läsa dem allihop. Vet inte vilken jag ska börja med bara. Boken som jag läser just nu tar aldrig slut. Blonde av Joyce Carol Oates. Den är väldigt bra men ganska tung och dyster och dessutom väldigt lång, 862 sidor. Eftersom jag varit trött på kvällarna under en period, det är då jag tar mig tid att läsa, så går det långsamt. Jag har läst 650 sidor ungefär, så det är en bit in i berättelsen i alla fall. Sedan kan jag välja en av de här böckerna. Det ser jag verkligen fram emot.

Själv väntar jag fortfarande tålmodigt. I dag är det fem veckor sedan jag skickade mitt manus till förlagen.