Life has it´s funny little ups and downs

but troubles are just like lollypops, there here, there gone.

Så är det och så får det bli. Vi är alla friska och vi har varandra, mer kan man inte begära, bara önska sig. Jag ser väldigt mycket fram emot nästa uppgång. Under tiden ska jag dansa. På bordet. Nu kör vi igång den här helgen med buller och bång (fast jag börjar nog med att duka av bordet först : ). Den här fantastiska sommaren är verkligen värd att firas. Helt underbar och allt vad man kan önska sig av en svensk sommar om ni frågar mig.

När varsamt vävda drömmar

går sönder.

Tar det tid att laga det gamla och väva något helt nytt.

Och jag ser framåt och fram emot allt det nya som är på väg.

Sommarkänslor

en fredag när sommaren känns oändligt lång, men man vet att det egentligen inte alls är så, hur mycket man än önskar det.

Tankar om livet och eventuella framtidsplaner gör sinnet snurrigt och min vandrande ådra börjar påminna mig om att det är dags att gå vidare. Samtidigt är det inte längre bara mitt eget blod som bestämmer över vandrandet. Allt eller inget kan hända. Precis som det ska vara.

Men nu är det sommar och just nu är den oändligt lång, så det är den känslan jag vill leva i. Resten tar jag senare. Mycket senare.

Dessutom är det fredag, igen! Dags att dansa för allt vad tygerna håller. Strandhäng och härlig musik, kan det bli bättre. Nu dansar vi oss svettiga och njuter av en härlig svensk sommar när den är som allra bäst.

En flicka som kallas Alice

Jag har läst En flicka som kallas Alice av Kristin Hannah.

Boken beskrivs så här:
"I den lilla staden Rain Valley händer sällan något ? ända tills den dag då en liten flicka dyker upp från de djupa skogarna, undernärd, skräckslagen, aggressiv och omöjlig att få kontakt med. Trots sökning i alla polisregister över försvunna barn lyckas man inte fastställa flickans identitet. Myndigheterna vill låsa in henne på en institution tills man hittat någon anhörig. 

Tills helt nyligen var Julia Cates en framstående barnpsykiatriker, men en skandal förstörde hennes karriär och medierna jagade henne. När hon får ett desperat telefonsamtal från sin syster, polischef i hemstaden uppe i nordvästra USA, tar hon chansen att slippa ifrån den plågsamma situationen i Los Angeles.

Rykten sprids snart om ?vargflickan? och den skandalomsusade psykiatern som tagit sig an henne och återigen ifrågasätts Julias kompetens. Men för Julia är ingenting viktigare än att rädda den lilla flickan, som hon kallar Alice, och som sakta, sakta börjar återvända till livet. Då uppträder plötsligt en man som säger sig vara far till barnet, en man som avtjänat straff för mord på sin hustru och dotter?..."

Den här berättelsen är en varm berättelse fylld av karaktärer som man vill krypa närmare efterhand som man läser. Alice är en spännande karaktär precis som de som finns runt omkring henne. Kanske kan jag tycka att det är en förutsägbar berättelse som inte ger så många nya dimensioner, men det behöver inte vara någon nackdel utan tvärtom. Det här är en feelgoodberättelse fylld av ytliga och undangömda känslor, svek, sorg, kärlek och tillit. Precis som en härlig film man gärna ser på.

Boken börjar så här:
"Snart kommer allt det här att vara över.
Julia Cates hade förlorat räkningen på de gånger hon sagt sig själv just de orden, men idag - tills slut - skulle de komma att besannas. Inom några timmar skulle omvärlden veta allt om henne."

Martrådar

Jag har läst Martrådar av Mia Franck. Mia som jag har kommit att uppskatta oerhört mycket här bland bloggarna, bjuder här på sin debutbok som är en spännande fantasyroman. Fantasy som egentligen inte är min genre och jag måste erkänna att jag inte vet om jag läst någon sådan alls innan den här.

Boken beskrivs så här:

"Om jag ger mig på dem som oftast är i överläge, som är översittare av värsta sort, vad är jag då? Är jag en hjälte? 

I en rättvis värld skulle Matilda, eller Mati som hon kallas, ha blivit en av världens bästa fotbollsspelare. Björknäs stad har höga förväntningar på sin stjärna. På alla sina stjärnor förresten, för det är god jordmån i Björknäs för speciella talanger. 

Men världen är inte rättvis. 

Matis syster tar livet av sig och allt förändras. Världen rämnar, en avgrund öppnar sig. 

Ändå handlar inte den här boken om att dö, den handlar om att fortsätta leva. Om att förändras och föra ett dubbelt liv. Dröm och mardröm blir på riktigt. Sakta förvandlas Mati till en hämndlysten mara som flätar martovor åt Björknäsborna. Den utåt sett idylliska staden som säger sig ha flest soldagar i landet visar sig också ha många trådar för sin mara att knyta. 

Stadens skuggsida har haft gott om tid att växa sig stark. 

Vem vågar somna med en mara i trakten?"

Jag måste dessutom erkänna att jag var lite orolig när jag skulle läsa den här boken eftersom jag hört att den var otäck och skrämmande. Jag menar, bara namnet antyder ju att det är en historia som innehåller mardrömmar på ett eller annat sätt. När jag väl började läsa blev jag därför positivt överraskad, visst är den både läskig och otäck, men på ett märkligt tilltalande sätt. Ett sätt som gör att man sugs in i berättelsen och inte alls vill sluta läsa innan man vet hur allt hänger ihop och hur det ska sluta. Det är en otroligt spännande berättelse med ett djup som jag uppskattar väldigt mycket.

Boken börjar så här:
"En pojke går med långsamma steg genom sjukhusets korridorer. Han borde gå fortare, det är inte mycket tid han har på sig, men han är rädd."

Sommar och dans

är verkligen två av mina favoriter här i livet.

Det sommar, det är fredag och det är dags att dansa. Det gör vi tillsammans med glada lärare som skojar lite bakom sina elever. Jag gillar lärare med humor : D Och inte bara lärare såklart, utan alla med lite härlig humor.

Sommar, sommar, sommar och manustankar

som kom tillbaka efter några välbehövlig dagar i fullkomlig vila.

Det är så skönt att bara vara ledig och njuta av livet och särskilt nu när det är så många tankar som virvlar runt i sinnet, både vad gäller skrivandet och livet i allmänhet. Det känns lite som att stå i ett vägskäl, ett med en hel massa val av vägar att välja på att ta, att få möjlighet att ta och sådana vi inte längre får möjlighet att ta alls. I alla fall inte just nu.

Och så har jag hunnit med att fira min födelsedag. Det är alltid trevligt att fira att man fortfarande får hänga med i det här fantastiska livet. Det vill jag fortsätta göra i många, många år till. Jag firades i år i mitt andra semesterparadis, vackra Karlskrona.

Jag fick ett par Converseskor i färgen purple passion som jag gillar väldigt mycket. Och så fick jag en bok, Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd av Rachel Joyce, som sötaste dottern varit iväg och köpt särskilt åt mig. Den ser jag mycket fram emot att läsa.

Det känns lite speciellt att kunna vara i Karlskrona just på min födelsedag i juli just i år, eftersom det är exakt 30 år sedan maken och jag träffades just här, just då, för allra första gången. Det känns lite magiskt faktiskt.

I dag dök dessutom manustankarna upp igen efter att ha tagit sig lite semester. En ny mening för manus nummer ett, en mening kanske låter lite, men jag är väldigt nöjd med den. När jag stod på vår balkong här i semesterparadiset dök dessutom en ny idé för ett manus upp. Det är alltid spännande, även om man inte vet vad det blir av det till slut. Jag känner mig automatiskt lite lyckligare när manustankarna tar plats i sinnet igen, så jag somnar extra glad i kväll.

Nyheter

av alla de slag idag. En del bättre än andra, varav en gav mig en känsla av tung, blöt yllefilt runt min själ.

Jag fick ett mycket tråkigt besked idag och mitt i allt det tråkiga fick jag ett mail av en av mina testläsare av manus nummer två vilket gjorde mig både glad och nyfiken. Jag värderar hennes utlåtande väldigt högt, men måste låta allt det andra komma till ro innan jag kan ta till mig hennes tankar. Icke desto mindre är jag oändligt tacksam över hennes viktiga tankar. Dessutom träffade jag den andra testläsaren idag och vi hade ett mycket trevligt och inspirerande samtal, också angående manus nummer två. Jag är väldigt tacksam över mina testläsare som ger mig en sådan bra och viktig feedback. Nu har jag mycket att tänka på de kommande veckorna.

Fast nu måste jag först vända på det berömda bladet och gå vidare. Vem vet vad som gömmer sig runt hörnet, vad som är dåliga eller bra nyheter? Det visar sig efterhand som tiden går. Jag hoppas fortfarande på en lösning som är lycklig och bär med sig goda nyheter för oss.

Finns det något som hjälper mot det mesta så är det dans och det ska vi äntligen ägna oss åt igen. Jag är ledsen för att fredagsdansen har uteblivit då och då, men det är ju sommar och dansen lever och frodas lika mycket IRL, även om den saknas i cyberspace ibland. Nu kör vi igång helgen med buller och bång i en hyllning till sommaren (och sommarrean) Vem gillar inte Harrods? Det som inte finns på Harrods finns helt enkelt inte alls. : )

Nu är manuset iväg och värmen är tillbaka

och den är så välkommen. Nu är det sommar på riktigt.

Jag har alltså lyckats pilla färdigt i följebrevet till manus nummer ett och skickat iväg det till ett nytt förlag. Det är värt att fira!

Fira det som firas kan är mitt motto och varje succéhistoria måste börja någonstans. Jag tar också gärna ut glädjen i förskott, livet är för kort för något annat. Det värsta som kan hända är ju att jag fick fira en extra gång. : ) 

Detta petande

gör mig smått tokig. Särskilt följebrevet, det finns mycket man kan peta i där.

Fast nu tror jag att jag ska sluta för den här gången. Dags för avfärd för manus nummer ett. Sedan får man göra sig beredd på att vänta igen.

Sommaren förresten, jag kan knappt fatta att den faktiskt är här till slut. På riktigt. I love it!

Just nu är vi mitt uppe i en massa saker, igen! Ingen vila ingen ro. Och på fredag ska jag träffa en av mina testläsare och prata manus. Det är alltid trevligt.  Just nu firar vi att äldsta sonen kom in på sitt förstahandsval i gymnasiet och det känns riktigt skönt. Dessutom är det snart dags för två sköna avkopplande veckor i mitt andra sommarparadis. Det ser jag väldigt mycket fram emot.

Här, i solnedgång, utspelar sig slutscenen i mitt andra manus.

Och det här är en viktig plats för min huvudkaraktär i manus nummer ett.

Lite ledsen och tidiga semesterveckor

ger en skum känsla av att det blev en väldigt kort sommar. Att lämna sitt paradis är inte heller helt lätt och särskilt inte detta år. Men det är en helt annan historia.

Fast jag behöver inte lida länge över det för vi åker alldeles snart till mitt underbara Karlskrona för att fortsätta semestern där.

Lite lustigt, eller kanske inte alls egentligen, är det att mitt andra manus delvis utspelar sig på västkusten där vi tillbringade våra första två semesterveckor och att det första delvis utspelar sig i Karlskrona där vi ska tillbringa två kommande semesterveckor.

Ledsen är jag över att ett av förlagen som jag tänkte skicka mitt första manus till inte längre tar emot spontanmanus. Betyder det att man istället kan böna och be om att bli läst? : )

Jag har nog petat färdigt i manus nummer ett och jobbar just nu med följebrevet. Snart är det dags för avfärd. Pirrigt! Fast man måste alltid försöka se ljuset i tunneln.

Jag fick också ett meddelande från en av mina testläsare av manus nummer två. Det gjorde mig väldigt glad.

"Jag har läst klart boken. Tusen tack för att jag fick möjligheten. Det var en härlig läsupplevelse med twist och spänning och ett skönt slut."

Det låter verkligen inte illa alls. Nu väntar jag med ett lätt bultande hjärta på att få veta vad testläsare nummer två har att säga.

Det enda rätta

Jag har läst det enda rätta av Susanne boll. Jag hade den stora äran att få vara med på hennes releasefest som var en mycket trevlig och hedervärd tillställning för bokens väg ut i världen.

Boken beskrivs så här:

"Tre kvinnors liv kantrar. Fullständigt.

Nedräkningen har börjat, men julen kommer inte att bli som någon annan. Hon vet det. För mycket har hänt.

Psykologen Maria är lyckligt gift med Manne och mamma till två små barn. När hon upptäcker en knöl i bröstet drabbas hon av en fruktansvärd dödsångest. Och riskera allt för att lindra den. Nu hotar sanningen att hinna ikapp henne.

Helmi arbetar som läkare på onkologen, Karolinska Sjukhuset, och rollen som dödens budbärare står henne upp i halsen. Hon fattar ett drastiskt beslut som, enligt henne, skonar både henne själv och patienterna. Samtidigt börjar hennes noga kontrollerade liv att krackelera. Ångestfulla minnen som hon trodde sig förträngt för alltid pockar på uppmärksamhet och hennes gamla bedövningsmedel, sex, fungerar inte lika bra som tidigare.

Isabelle är förskollärare och längtar intensivt efter egna barn. Hon är lyckligt kär i sin sambo Jerker men börjar bli frustrerad över att han vill skynda långsamt i relationen. Men är Isabelle själv verkligen så redo för ett liv med Jerker som hon tror? Hon förföljs av tanken på ett par mörka ögon som hon trodde var borta. För alltid.

Medan en gråkall december sänker sig över Stockholm, korsas de tre kvinnornas stigar, den psykologiska spänningen skruvas upp och livsavgörande val måste fattas."

Det enda rätta bjuder på en otroligt spännande och obehaglig psykologisk berättelse. Vi får följa tre kvinnor som  lever med att försöka hantera sina liv och problem på det sätt de tror är det bästa. Förr eller senare kommer ändå problem som förblivit olösta ikapp och livet ställs på ända för alla tre. Det är en mycket spännande historia där liv flätas ihop. Susanne Boll har verkligen lyckats skriva en bok man har svårt att släppa ifrån sig när man väl börjat läsa och försvinner in i de tre kvinnornas komplicerade vardagsliv.

Boken börjar så här:
"Helmi Lane vänder sig sakta mot skrivbordet. Tar tag i det. Lutar sig mot det och söker stöd."