Dansa dig fri

Pigga upp dina arbetskompisar med en dans såhär på fredagseftermiddagen.

Ett ord framåt och två tillbaka

Undan går det inte. Först skriver jag några ord. Sedan tar jag bort ännu fler. Nu är jag tillbaka på lika många ord som jag började med i morse. Nej, det ligger faktiskt på svindlande 3 ord på plus. Vilken framfart. Nåja, det som blir kvar blir förhoppningsvis bättre än det som jag tagit bort. Jag känner mig otålig och förväntansfull nu när jag närmar mig slutet på redigeringen.

Dagens skrivmusik, och därmed också sinnesstämningen i manuset just nu, är följande:

Framåt

Nu går det framåt igen. Orden tar tillbaka sin makt och blir långsamt fler och fler. 738 nya ord har hittat sin plats i romanen. Ljuvliga känsla. Snart är jag igenom min redigering. Då tar resten av arbetet vid. Det ska läsas. Högt. Jag får inte låta några tråkiga misstag få gömma sig i texten. Jag har aldrig läst mitt manus högt för mig själv förut. Det blir en helt ny upplevelse för mig. Jag läser bara sagor högt för barnen. Detta är en helt annan typ av saga.

Dagens skrivmusik visar att det svårmodiga har lättat något. Nu spirar något helt annat.



Jag tycker att det var en lite kul idé med dagens skrivmusik. Ungefär som andra bloggare har dagens outfit.  Särskilt eftersom jag alltid skriver med musiken flödande in i mina öron via hörlurar. Jag lurar fram mina berättelser ur sina gömslen med musikens hjälp.

Morgongåvan

Jag har läst Morgongåvan av Susanne Boll. Det är en spänningsroman som det var väldigt svårt att lägga ifrån sig. Jag låg vaken alldeles för länge för att jag var tvungen att läsa ut den och se hur den skulle sluta.

Den handlar om hur flera personers öden vävs samman i en verklighet som ingen av dem kunnat ana. Här lever alla känslor sida vid sida. Kärlek, svek, lycka, sorg och ren vanmakt. Maktmissbruk och hemligheter gör som alltid livet svårt. Ett livsval kommer att få ödesdigra konsekvenser för dem alla. Dessa ingredienser blandas och skapar ett pokerspel med känslor. Livet blandar och ger. Vem kommer att vinna? Vem kommer att förlora allt? Finns det ens någon vinnare?

Bortsuddat

är ungefär 4000 ord ur mitt manus. Jag tror att jag är igenom den stora rensningen. Den stora ordlien har nog gjort det värsta jobbet nu. Det känns hur skönt som helst. Skrivandet just nu känns inte så maniskt och euforiskt som det gör för mig när jag flödesskriver. Det är mer stillsamt. Eftertänksamt. Nu ska jag ta berättelsen framåt. Jag har skrivit lite på vägen i efterdyningen av liens framfart. En hel del nytt har tillkommit. Kanske 1000 ord. Ord som jag tror har hamnat helt rätt. Jag läser och gillar. Det handlar om gestaltning. Jag har bitvis varit för berättande. Nu får berättelsen en mjukare inramning. När det gäller berättelsens uppbyggnad är jag mer osäker. Fick ett förslag som jag inte riktigt får grepp om. Kanske får den i princip behålla den som redan finns. Jag får fundera mer på det i morgon.

Dagens skrivmusik:

Dagens skrivmusik

Det är måndag och jag har skrivit. Förkylningen är inte bättre alls. Jag är trött och jag vet inte hur det påverkar mitt skrivande. Att redigera när man har fått ett lektörsutlåtande är ett stort jobb. I alla fall är det det för mig. Jag måste se på min berättelse på ett helt nytt sätt. Fundera på vad jag egentligen vill säga. Hur jag vill säga det. Jag tar fortfarande bort mer än jag skriver. Jag vill få bort allt som är onödigt innan jag fördjupar mina gestaltningar. Vill att det ska vara så rent ifrån det som jag vill ta bort som det är möjligt. Lite otålig är jag också för jag vill ju vara färdig. Jag är så nyfiken på den nya versionen. Jag ska läsa den högt. Försöka höra om det håller ihop. Nu ska jag vila och hoppas att jag är lite bättre och piggare i morgon.

Lite av varje

har jag gjort i helgen, men inte skrivit. Helgerna med barnen brukar innehålla lite eller ingen skrivtid för mig.

Jag har  blivit förkyld. Det är ju en inte sådan trevlig början på hösten. Fast det har ju verkligen inte varit höst i helgen. Runt 20 grader och sol. Då hade det varit trevligt att vara frisk nog att njuta av livet utomhus. Men, men, en liten förkylning ska väl inte få störa humöret. I morgon är det måndag och jag ska skriva vidare.

Igår gjorde äldsta sonen plankstek, något som han hört talas om men inte varken sett eller ätit, tillsammans med mig. Han är mycket intresserad av matlagning just nu. Han funderar till och med på att bli kock. Han är också mycket intresserad av historia och planksteken triggade hans fantasi. Han såg framför sig vikingatiden och att äta utan bestick, coolt tyckte han. För mig är det 80-tal och det blev med bestick. Han spritsade potatismos så att det stod härliga till. Det var jättegott och jag tror barnen kommer att vilja äta det igen.

Idag har vi haft barnkalas. 7-åringen har haft fest för sina klasskompisar. Intensivt är bara förnamnet. Men skoj, på ett lite självplågande sätt. Nejdå, det finns inget roligare än att se barnen ha kul tillsammans. Vi har haft fem-kamp i minuten-lekar. Superkul! Och så har vi haft skattjakt såklart, godispåsarna måste ju hittas på något sätt. Min sjuåring ville ha pannkakastårta så det fick han. En superhög. Ingen utom våra barn hade ätit pannkakstårta förut!? Det kanske är lika ute som plankstek?

Nu har det gått ännu en vecka och ännu en helg. Hjulen snurrar allt snabbare. Jag vet att man snart sitter framför julgranen och undrar var höstterminen tog vägen. Så det gäller att ta tillvara på varje dag på bästa sätt. Jag vet att det är lättare sagt än gjort. Jag är inte särskilt förtjust i vardagen, det ska jag erkänna. Fast jag har blivit bättre på det. Förr gav den mig ångest. Jag längtade alltid bort. Till något nytt spännande. Det skulle jag prata om i  mitt sommarprogram, om jag någonsin skulle göra något sådant. Vardagen eller snarare alla mina försök att slippa ifrån den. :D Nu när jag skriver har jag hittat ett sätt att smita undan. I korta stunder kan jag ge mig av till vilken plats jag vill. Jag kan göra precis vad jag vill. Uppleva magin. Eller så blir jag överraskad och hamnar på helt okända platser. Platser som jag inte ens har föreställt mig. I morgon bär det av igen. Jag ska ut på äventyr. Jag ska fortsätta skriva på mitt första manus. Min alldeles utmärkta vardagsflykt.

Den häftigaste känslan

Det fantastiska äventyret som man får uppleva när man skriver. Det där att börja skriva utan att ha en aning om vilka vägar ens karaktärer ska ta en på. Att bli förvånad, ledsen och glad, men också besviken över vad som händer i berättelsen. I mina berättelserna lever karaktärerna sitt eget liv och låter sig inte styras hur som helst. Det är magi. Jag slutar aldrig att förundras över var inuti mig alla berättelser finns gömda. Varifrån de kommer. Jag är bara så lycklig över att de finns där.

Fredagsdans på en lördag

funkar det? Tiden går så fort att jag glömde bort fredagsdansen. Kanske börjar jag bli gammal och glömsk. Man blir i alla fall aldrig för gammal för att dansa  :D

Jag skriver

alltid med musik på i hörlurarna. Mellan musiken och min fantasi låter sig historierna berättas. Det finns ingen magisk formula. Alla kan hitta sin egen magi. Hitta din röst.



I dag hamnade ännu fler ord på minuskontot ur mitt manus. Precis så som det ska vara just nu. Snart har jag kommit till skrivandefasen igen. Nu tar jag bort allt det som är onödigt och tråkigt. Jag längtar efter att få fortsätta skriva och ta berättelsen till högre höjder.

Lyckan är en sällsam fågel

Jag har läst Lyckan är en sällsam fågel av Anna Gavalda. Den handlar om Charles som lever sitt liv per automatik. Han känner inte mycket för något i sitt liv längre. Han, hans fru och hennes tonårsdotter pratar knappt med varandra. De möts mest i hallen och får inget viktigt sagt till varandra. Man förstår att han saknar det. Närheten. Det livfulla som har gått förlorat i allt det som kallas vardag. En dag får han ett brev med bara en mening i, Anouk är död! Det öppnar upp många minnen och känslor hos honom. Han försöker att hitta svar på en mängd obesvarade frågor som han lämnat efter sig en gång för länge sedan. Han försöker att hitta tillbaka till sig själv. På den vägen träffar han Kate och hennes barn. De lever ett liv som Charles fascineras mycket av. Ett liv i närhet. I ett stökigt hus på landet fullt av djur och barn. Och så Kate som lever med en sorg som aldrig riktigt lämnar henne. Ett liv som är otroligt långt ifrån hans eget i Paris.

Det är en bok med ett vackert målande språk. Beskrivningarna av miljöerna är fantastiska. Det är en vardaglig småtrevlig berättelse om att hitta tillbaka efter att ha förvillat sig bort. Men den är lång och lite väl utdragen och skulle tjänat mycket på att vara lite kortare.

A place of dreams

indeed! :D



Där har jag varit idag. In a place of dreams. Jag har tagit bort massor. Skrivit en hel del nytt. 700 ord minus idag och ändå kunde jag inte vara mer nöjd. Det flyter på perfekt!

Dessutom innehöll dagens promenad en ny manusidé. Oj, det var spännande. Spann vidare på den under promenaden. Den är mycket svår att få till tekniskt. Jag vet inte om jag har tillräckligt med kunskap för att skriva den. Innebär mycket research om för mig helt okända saker. Men om fantasin får styra till största delen så ... Jag har vänt och vridit på den. Man kan ju skriva den ur olika perspektiv. Någon borde kunna fungera. Kanske. Vi får se. Just nu har jag fullt upp och lever mitt i mitt första manus.