Här hittade jag ett brev som är som Debutantbloggens Marcus Priftis, roliga tolkning av refuseringsbrev fast på riktigt. Jag har hittat det här. De tio roligaste refuseringsbreven. Roliga att läsa men kanske inte lika roliga att få :Donsdag 22 september 2010
Brev två på riktigt
Här hittade jag ett brev som är som Debutantbloggens Marcus Priftis, roliga tolkning av refuseringsbrev fast på riktigt. Jag har hittat det här. De tio roligaste refuseringsbreven. Roliga att läsa men kanske inte lika roliga att få :Dtisdag 21 september 2010
Tankar om refusering

När man till slut tagit mod till sig och skickat iväg sitt manus till förlagen så kommer alla tankar om fortsättningen. Väntan kan vara svår även om hoppet finns kvar så länge man inte får den mycket oönskade refuseringen. Man blir lite besatt av att läsa om andras väg till publicering och alla dem som försöker bli publicerade. Vad för tankar finns hos andra författare och författarwannabes. Det finns så mycket intressant att läsa i ämnet och man kan alltid försöka att bygga upp ett lite hårt skal för att möjligen bli mer kapabel att klara av en refusering (eller 58):D
Jag hittade det här inlägget på Debutantbloggen av Marcus Priftis. Helt underbar och rolig läsning. Både Marcus inlägg och kommentarerna Läs hela inlägget här.
Titta också på youtubeklippet som finns med bland kommentarerna. Så bra!
"Jag är en av de halvlyckliga människor som har förärats en så kallad konstnärssjäl. Och jag vet inte om det är bra eller dåligt. Eller, rättare sagt, jag tror att den oftast är lite bra. Men ibland ställer den verkligen till det för mig.
Som när man skickat in ett sprillans nytt, rykande färskt, attackbra manus till förlagen – och den första refuseringen kommer.
Det kan till exempel se ut så här: (Jag har kontrollerat)
Stockholm 2008-10-13
Hej!
Tack för att du har skickat in ditt manus till oss som vi nu har granskat. Tyvärr måste vi tacka nej till utgivning. Eftersom vi får in en stor mängd material kan vi bara undantagsvis skriva personliga omdömen.
Med vänliga hälsningar
Norstedts Förlag
Men konstnärssjälen läser istället:
Stroppholm 2008-10-13
Hej din tönt!
Tack så mycket för att du har ödslat fyrahundra sidor regnskog på att skicka ditt vidriga manus till oss. Givetvis tackar vi nej till utgivning eftersom ditt manus sög åsneballe. Eftersom vi inte tror att du har nåt mer att komma med skiter vi i att skriva någon konstruktiv kritik.
Skaffa ett jobb!
Horstedts Förlag"
Höstshopping

Lite höstshopping är aldrig fel, så jag har hittat en härlig kofta från Vila. Tack Adela för tipset. Den är helt underbar!
Jag har haft ett par curlingkängor i många år, inte så frekvent använda sedan vi flyttade till Skåne dock, men jag har aldrig gillat dem riktigt. Nu ska jag sälja dem på Tradera och har istället köpt ett par mysiga UGG:s. Jag hoppas att de ska passa mig bättre :D
måndag 20 september 2010
Det känns tomt
Nu när jag har kommit igenom hela min bok och hela den långa processen. När jag nu äntligen skickat in min bok till förlagen så känns det tomt. Hela jag är tömd på innehåll. På ord. Det är både vilsamt och långtråkigt på en gång. Jag har oceaner av tid att göra något annat. Det fungerar inte så värst bra. Kroppen har också bestämt sig för att vila. Promenaderna är tomma på historier. Kroppen känns slö. Strykvätten ligger fortfarande och väntar på mig. Till råga på allt så gick den inspelningsbara boxen, där alla inspelade program låg, sönder. Alla serier och bra filmer som jag sparat just för att kunna se när jag stryker. Vem orkar stryka när det inte finns något kul att se på tv:n. Det finns ju fortfarande lite kläder kvar i garderoben. Jag surfar runt lite istället. Det är kul :D
Jag vet att slötiden måste ta slut snart. Innan det blir tråkigt på riktigt. Mitt nya manus, som jag faktiskt redan påbörjade på Mallorca ligger och väntar. Snart så. Snart är det dags!
Etiketter:
Gigi DÁgostino,
min bok,
skriva,
The Riddle,
tomhet
Inte särskilt stolt idag
Jag är inte särskilt stolt över att bo i Skåne i dag. Det är sorgligt att det kan finnas sådana krafter år 2010. Nog har jag märkt av dem men ändå hoppats på att de inte skulle kunna få fäste i politiken. "Vi gillar olika-kampanjen" är toppen men den kommer ju alldeles för sent, alla fall det här valet. Trots det är det viktigt att stödja den kampanjen. Alltid och under alla omständigheter
En sak som gör mig fundersam är Miljöpartiets inställning. Jag förstår helt och hållet idealistiska ståndpunkter MEN när de undrar hur de ska kunna se sina väljare i ögonen om de samarbetar med alliansen, då undrar jag hur de kan göra det när de har möjligheten att förhindra att ett visst parti ska kunna komma in i riksdagen och få inflytande där, men väljer att inte göra det. För mig känns det som det är viktigare med prestige än att vi får en regering utan främlingsfientlighet.
Jag följer fortsättningen och hoppas att alla partier tänker på vad som är viktigast för Sverige just nu.
söndag 19 september 2010
Röstat och klart
Då var det gjort. Nu har jag röstat. Det blir riktigt spännande i kväll att följa hur det går. Det slog mig när vi gick för att rösta idag att det så länge jag kan minnas har varit vackert väder på valdagen. Det måste ju bara båda gott inför framtiden.Bilden är lånad från nätet.
lördag 18 september 2010
Jag släppte sargen

"Skydda din dröm men släpp för fan sargen." Ett citat jag läste här och som jag tycker beskriver väldigt bra hur lätt det är att fortsätta att hålla sig i sargen. Att inte våga släppa taget och pröva sina skridskor eller som i mitt fall, våga låta ett förlag bedöma vad jag skrivit. Jag är väldigt stolt över att jag vågade släppa sargen.
Bilden hittade jag här.
fredag 17 september 2010
Hipp hipp hurra
Min dotter fyller tio år idag. Det går inte att förstå hur fort tiden går. För en stund sedan var hon vår rosa lilla prinsessa. Hon är fortfarande vår lilla prinsessa även om hon numera nog hellre är en rockprinsessa. Tiden rinner genom fingrarna och det går inte att stoppa eller ens att få det att gå långsammare Det enda man kan göra är att leva livet så nära varandra som man kan och ta vara på all den dyrbara tid som man faktiskt har varje dag.
Etiketter:
barn,
dotter,
födelsedag,
kärlek,
tid
Dags för praliner
Nu när jag äntligen har skickat iväg mitt manus så kan jag bara ligga i soffan och äta praliner och se på såpor.
NOT!!! Jag har ett tvättberg som kommer att ta en evighet att ta mig igenom. Ett bra tips för författarwannabes är att ha extremt mycket kläder till barnen så att man kan ägna sig åt att skriva istället för att tvätta :) Till slut måste man ju ändå ta hand om det så det är vad som ligger framför mig nu. Det är ganska ok för då kan jag samtidigt se på alla inspelade program som jag har missat. Barnen har varit lyriska den senaste veckan. Eftersom jag skrivit och läst och skrivit igen har jag inte spenderat onödigt mycket tid i köket. De har ätit mycket makaroner. Till det korv och köttbullar. Men det var i alla fall kycklingkorv och kycklingköttbullar. Om barnen är glada och nöjda så ska väl inte jag behöva vara annat. De tycker att jag ska skriva med intensivt hela tiden :D
På min promenad i dag så var hjärnan helt tom. Det formades överhuvudtaget ingen hel mening. Eftersom mina promenader brukar vara fulla av idéer och uppslag så var det ganska skönt. Jag tycker det är bra att min hjärna förstår att det är dags för ett litet avbrott och skön vila.
torsdag 16 september 2010
Så bär det äntligen iväg

I natt satt jag och redigerade till klockan tre. Jag var så nära slutet att jag bara inte kunde sluta. Just nu går jag på någon slags overdrive. På morgonen tog jag en fantastiskt skön promenad. Det blåste ganska rejält men det regnade inte. Solen höll precis på att tränga igenom molnen. Det kändes så frigörande. Jag antar att min kropp behövde en rejäl genomblåsning efter nattarbetet. Precis när jag gick förbi platsen som finns på bilden ovanför kom det en man som skulle ta sig ett dopp. Hur smart är det av flera anledningar. Ett, det är iskallt, två, det är rejält höga vågor. Tja, alla har vi väl våra demoner att bekämpa :D
I dag har jag skrivit ut mitt manus på papper och nu bär det äntligen av. Rätt ut i det okända. Prick klockan sex i eftermiddag stod jag på posten för att skicka iväg till förlagen. Nu sällar jag mig till den evigt väntande skaran. Det känns helt overkligt att mitt manus redan i morgon ligger hos förlagen. Jippie, jag är färdig, jag gjorde det! Nu tänker jag fira!!!
onsdag 15 september 2010
Och sen då

Jag har nu redigerat 170 sidor och börjar närma mig slutet. Snart är det dags att skiljas från min pappershög som är fylld med ord. Jag kan inte låta bli att undra över hur det ska gå sedan. Spännande men också helt galet läskigt :D
Vänskap över gränserna

I somras stötte vi på de här två kompisarna. Det var så gulligt och rörande på något sätt. De stod nära varandra hela tiden och mumsade på gräset. Flyttade sig hästen så följde fåret efter. Äkta vänskap är viktig och den håller mot alla odds och i alla väder. Oavsett om man är häst, får eller människa.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)