I går kväll när jag släckte lampan så kändes det annorlunda. Något saknades. Jag låg en stund och funderade på vad det var. Så slog det mig. Det var helt tyst. Under så många nätter har fläktarna gått på nätterna i våra sovrum. Det har väst, skramlat och susat. Fläktar är inte särskilt tysta. Den här natten behövdes de inte eftersom det var svalare och det räckte med ett öppet fönster. Tystnaden var total. I den tystnaden somnade jag.
I natt är det varmt igen så jag ska ta mig ner till oljudet igen. Fläktarna får ta bort den kladdiga, svettiga känslan, skramlande och susande. Snart har jag många, långa, tysta, och kalla nätter framför mig igen. Så skramla på alla mina fläktar. Skramla på!
