Idag har vi haft en fantastiskt fin dag. Trots att det blåste ganska kallt så värmde solen och det luktar vår ute. Tulpanerna på bordet träffas av solen och man kan verkligen ana att något annat är på väg. Hjärtat känns aningen lättare och andningen lugnare. Jag påverkas mycket mer negativt än jag tror av allt det gråa och mörka som vintern bär med sig. Jag har kanske lärt mig att inte falla för djupt, trots att min själ skriker efter värme, sol och ljus. Färgerna som helt försvunnit under vintern är det som ger näring åt själen när de äntligen tar plats i universum igen. Inte förrän nu, när jag känner att det är på väg, kan min kropp erkänna sin hunger efter allt det som våren och sommaren bär med sig.
Vi tog en skön promenad hela familjen och sonen sa, man kan inte fatta att man snart slipper alla tjocka kläder och att man kommer att gå omkring i shorts och t-shirt. Nej, sa jag, och lika otroligt är det den dagen man går omkring i shorts och t-shirt att man snart ska gå omkring i tjock jacka, kängor, vantar och mössa. Det är nog precis det som gör att vi nordbor klarar av den långa vintern överhuvudtaget. Vi glömmer och det känns lika fantastiskt och märkvärdigt varje gång en ny årstid tar vid. Lite magiskt är det faktiskt!
