Slumpen igen

Jag ville avsluta funderingen om den meningsfulla slumpen med ett tillägg.

Många har säkert svårt att tro på att slumpen inte är någon tillfällighet eftersom det blir otroligt smärtsamt om man tror att vi är viljelösa dockor som styrs efter ett redan bestämt manuskript. Är det ett bestämt öde människor går tillmötes när de blir sjuka eller utsatta för våld på olika sätt? Ondskan och smärtan i världen är så fruktansvärd och helt omöjlig att förstå. Livets gåta är ju verkligen inte löst på långa vägar. Jag tror inte att vi är programerade. Jag tror på den fria viljan.

Problemställningen gäller även i religion och många andra sätt att tro. Kan det inte vara så att oavsett om det gäller Gud, slump eller någon annan högre makt så finns det alltid människor med en egen, mindre god agenda, som går emot allt annat för sin egen vinnings- och makthungers skull.

Eftersom jag tror på den egna viljan och möjligheten att styra våra eget liv så är den meningsfulla slumpen i allafall för mig, en vägvisare som jag kan välja att följa, eller inte. För mig måste inte det ena utesluta det andra.

Två vargar

En gammal indianhövding satt och pratade med sin sonson. Han sörjde djupt en tragedi som inträffat i familjen .
"Jag känner att jag har två vargar som kämpar mot varandra i mitt hjärta. En av dem våldsam, hatisk och hämndlysten. Den andra är kärleksfull, förlåtande och medkännande."
Sonsonen frågade: "Vilken varg kommer att vinna, farfar?"
"Den jag matar."

Ur Slumpen är ingen tillfällighet av Jan Cederquist

Slumpen är ingen tillfällighet

Den senaste boken jag läst är: Slumpen är ingen tillfällighet av Jan Cederquist.

Det här med slumpen är något jag tycker är riktigt intressant. Är det verkligen en slump eller finns det en mening med allt som sker?

Den här boken handlar om just det. Författaren är övertygad om att slumpen har en mening. Själv är jag inne på samma spår så jag är inte så svår att övertyga trots att det ligger utanför vår förmåga att riktigt förstå. Oavsett vad man tror om detta så har nog de flesta varit med om att sådana saker hänt. Kanske ringer den vi precis tänkt på eller att man råkar stöta på en person på den mest osannolika platsen man kan tänka sig.

För mig hände den mest framträdande av dessa sammanträffanden när jag var tolv år. Jag hittade en brevvän som bodde i ett samhälle utanför den staden som jag växte upp i. Vi hade samma förnamn, det visste vi ju så klart på en gång. Senare visade det sig att vi var födda den sjunde båda två med en månads mellanrum. Vi hade båda tre systrar i liknande åldrar. Vi brevväxlade ett tag och så skulle jag flytta. Mina föräldrar hade köpt ett hus i samhället där min brevvän bodde och vi syskon var lyckliga över att vi skulle få egna rum allihop. Jag tyckte att det var spännande att jag nu skulle kunna få träffa min brevvän. När jag skrev till henne att jag skulle flytta och till vilken adress så sa hon att det var granne med henne. Två hus bort. Vi blev bästa vänner och är det fortfarande. Det kallar jag meningsfull slump.

Jag har ganska lätt att tro eftersom jag är helt övertygad om att det finns saker med oss människor som är helt outforskade. Jag tror att vi långsamt håller på att få mer kunskap om vårt medvetande. Det gör att den här boken är väldigt intressant för mig. Det finns mycket i den som känns spännande även om det mest är teorier.

Citat ur boken:

Människan förundras över bergens mäktighet,
över kraften i havets vågor,
över flodens långa lopp,
över oceanernas vidder,
över stjärnornas rörelse på himlavalvet;
men de passerar sig själva utan att förundras.
Augustinus

och ett till:

Vad är egentligen denna märkliga episod som vi är med om mellan vaggan och graven? Vad är det vi kallar liv? Hur är det möjligt att ett ynka litet björkfrö kan innehålla ett löfte om tusen skogar?

Jag tror att allt hänger ihop. Att det faktiskt finns en mening med vad som händer. Jag tror på "synkronicitet" d v s meningsfull slump som nämns i boken. Jag tror att vissa saker i vårt liv är menade att hända. Varför vet jag inte, man kan bara spekulera. En mycket existentiell fråga egentligen som varje människa själv måste finna svaret på.

Jag avslutar med ännu ett citat ur boken:

Det finns bara två sätt att leva sitt liv:
Som om ingenting är ett mirakel,
eller som om allting är ett mirakel.
Albert Einstein