Plötsligt slog det mig

att de första två meningarna i mitt andra manus egentligen borde vara de första meningarna i mitt första manus. Hur skumt kändes inte det? Handlingarna i de här båda manusen är inte överhuvudtaget lika, men på något sätt fanns det ändå två meningar som fick dem att bindas ihop. Nu vet jag inte hur jag ska göra med den tanken? Jag får bestämma mig i morgon helt enkelt.

Mitt andra manus som jag jobbar med just nu, är det som innehåller en verklig kändis. Jag kan ju inte låta bli att undra hur det kommer att uppfattas. Både av förlagen och av kändisen i fråga. Det är lite extra läskigt, pirrigt att det finns något annat än bara min berättelse som kan ha betydelse för hur det ska gå.

Idag har jag fortsatt med min sista (hoppas jag) genomläsning av mitt manus och det var då det slog mig, tanken om de första två meningarna som passar ännu bättre i mitt först manus. Om jag flyttar dem dit så måste jag hitta en ny lysande första mening till mitt andra manus :)

Havet har en ganska stor roll i mitt andra manus, så dagens redigeringsmusik är därför denna:

Första meningen

hur viktig är den egentligen? Kanske inte så viktig om man betänker att ett manus innehåller 10 000-tals, kanske 100 000-tals fler ord än dem som första meningen utgör. Men, en första perfekt mening är ändå något att sträva efter. En som sätter stämningen över hela boken eller fångar upp läsaren på ett genialiskt sätt. En mening, det är inte lätt alls. Men kul om man lyckas.

Idag har jag skrivit en ny första mening i mitt andra manus. Den känns riktigt bra. Jag gillar den så mycket. Fast egentligen är det två. Två som hänger ihop och ställer en fråga. Låter det spännande? :) 

Jag läser igenom manuset ännu en gång och det finns fortfarande en del som behöver ändras. Föga förvånande förstås eftersom jag alltid hittar något litet att ändra, hur många gånger jag än läser mina manus. Det är väl så att inget någonsin blir perfekt, det går alltid att förbättra något. Så är jag då där igen och frågar mig: När ska jag vara tillräckligt nöjd? Vi får se, snart tror jag. Det känns sådär härligt pirrigt igen. Det måste vara ett bra tecken.

Dagens redigeringsmusik är ljuvlig: