Stor i orden, liten på jorden

och ännu mindre i hela Universum.

Jag såg på Debatt igår, där för övrigt bloggaren Joanna också var med. Den delen som togs upp, och som detta inlägg kommer att handla om är "kritikerbråket". Själv förstår jag inte riktigt meningen med en kritiker. Jag tycker definitivt illa om upplägget att en enda människas har makt att höja till skyarna, eller att slå ner i skosulorna. För det är faktiskt bara, mer  eller mindre så, att det är EN enda människa som recenserar ur sin egen synvinkel. Det var inte ens det som gjorde mig provocerad, för min tanke blev denna: En av debattörerna tycker att bokmarknaden översvämmas av dålig litteratur. Vad är då god litteratur till att börja med? Böcker som läses av många eller böcker som är så kallad "fin" litteratur? Provokationen ligger för mig i, att dumförklara större delen av befolkningen som låter sig sjunka så lågt, att de läser böcker åt höger och vänster, som skrivits av kreti och pleti. Vem är så stor på jorden, att den kan göra en sådan bedömning? Vem har från början bestämt vad som är "fin" litteratur, och vem har bestämt att den bedömningen är riktig? Vad är sanning och vad är rent hittepå? Allt som vi tror på och kallar sanning har under lång tid låtit sig befästas i våra sinnen. Men sanningen kunde lika gärna varit någon helt annan. Allt beror på hur stark rörelsen för denna "sanning" en gång var. För mig är det så enkelt, det finns inga sanningar, det enda som finns är hur jag väljer att se på saken. För mig är det ett bevis på min frihet. Friheten att inte svälja varje "sanning" som kommer i min väg, utan att fundera själv över vad jag tror och tycker. Jag tror på att vi ska vara snälla mot varandra, uppmuntra varandra och respektera varandras livsval. Även om vi inte alls tycker på samma sätt.

Efter hela detta långa inlägg så vill jag egentligen bara säga:
Jag tror på den lilla människan, jag tror på att vi har rätt att ägna oss åt precis vad vi vill i våra liv. Det är ett mycket kort liv i ett större perspektiv. Varför ska man under detta korta liv, låta sig kvävas av alla dessa "sanningar", som egentligen inte betyder någonting alls. Inte ur ett större perspektiv. Så, hur viktigt är det vilka böcker som är "fina" eller inte. Hur mycket viktigare är det inte att vi alla får följa våra drömmar under våra korta, korta liv i detta stora, stora Universum? Lilla, lilla jag, undrar bara? :D