Jag har läst Som någon annan bäddar av Hanna Lans. Det här är Hannas egen historia. Jag fångades upp i Hannas språk och i berättelsen redan från början. Hennes huvudpersoner fanns med mig även när jag inte läste boken. Jag kunde gå och fundera över bokens personer och deras öden och dilemman. De släppte aldrig sitt grepp om mina tankar. Hon skriver på sitt eget lite annorlunda sätt. Ett sätt som jag uppskattar mycket.
Hanna fastnar i ett liv som hon aldrig valde från början. Ett liv där hon glider längre och längre ifrån sig själv och sina önskningar. Ett liv fyllt av lögner och svek. Ett liv som verkar allt mer omöjligt att ta sig ur efter hand som tiden går. Varken kroppen eller själen mår bra av det liv som hon kämpar sig igenom. Hoppet tänds och släcks så många gånger att hoppet inte längre är en möjlighet. Bara överlevnad och ren handlingskraft. När jag köpte den här boken tänkte jag mig en, "Inte utan min dotter-berättelse". Den här är ljusår ifrån men ändå precis lika. Att kämpa för att få det liv som man önskar för sig själv och sitt barn. Att kämpa emot lagar som inte ser varje individ. Att vara maktlös och liten. Utlämnad.
Hanna har skrivit en fantastisk bok. Om att tappa bort den som man är innerst inne och att kämpa med näbbar och klor för att hitta tillbaka. Klarsynt och rent berättar hon om hur hon hamnade i en situation som verkar omöjlig att ta sig ur. Och om att älska sitt barn över allt annat.
