Jag har läst boken Förfärande är var ängel av Eva Swedenmark och Johan Henniger. Eva Swedenmark som jag har haft den stora förmånen att få följa under en lång tid på hennes egen blogg.
Här får vi läsa en berättelse om att få nog och att genom hämnd ge tillbaka. Huvudkaraktären Elise gör precis det som vi alla nog i smyg önskar göra då och då, när vi hör om alla hemskheter som kvinnor och barn ständigt blir utsatta för. Här får vi hänge oss i hämnden, som till slut drabbar dem som lever i ondskans och empatilöshetens värld. De som utövar maktmissbruk på allra högsta nivå, får smaka på sin egen medicin. Samtidigt är det en farlig väg att vandra på och Elise vet snart inte alls hur hon ska kunna leva ett vanligt liv igen eller hur hon ska undkomma dem som till slut börjar jaga henne.
Baksidestexten ser ut så här:
"En psykologisk thriller som inte släpper taget om läsaren..."
Förfärande är var ängel är en roman som, med Stockholm noir känsla, griper tag i läsaren och inte vill släppa taget förrän efter 400 täta sidor som innehåller sofistikerade hämndaktioner och en spännande jakt där det inte alltid är givet vem som är den jagade och vem som jagar.
Huvudpersonen är en kvinnlig hämnerska i storstadsmiljö. Vi möter via henne den inneboende ilskan, aggressiviteten, känslorna, kärleken. Det gripande och det förfärande. Det hårdkokt bisarra och det lena, mjuka, drömlika. Hon gör mot andra det hon fruktar mest själv - att bli uthängd. Den är en sluttande väg av hämnd där varken hon eller någon annan vet var det skall sluta. Vad finner hon vid vägs ände?
Jag tycker att det är en otroligt spännande bok som man absolut inte kan lägga ifrån sig. Man dras in i berättelsen och lever mitt i den värld som man aldrig någonsin skulle vilja hamna i på riktigt. Man läser och vill hela tiden veta hur det ska gå, samtidigt som man inte vill att boken ska ta slut. Det är en sådan bok som man önskar att man inte redan hade läst, utan att man fortfarande hade den härliga upplevelsen framför sig.
Boken börjar så här:
"Det regnade kyliga droppar mot hans nakna rygg. De rann över ryggen, nerför skinkorna och låren. Det var ett retligt kallt duggande. Om ingen hittade honom snart skulle han dö. Om han blev funnen skulle han vara död i andras ögon."
