Tio sidor

kvar på manus nummer två. Snart är jag igenom. Jag väntar på att dottern ska korrläsa de sista sidorna.

Dessutom läser jag ur manus nummer ett på kvällarna. Det går väl inte jättesnabbt, men det går. Jag tycker så mycket om det manuset, trots att jag jobbat med det så länge nu och har läst det fler gånger än jag kommer ihåg. Det känns bra. Även om det verkar som om förlagen tycker att berättelsen är för tung. Kanske är den det, men den är viktig.

Jag är sur på min Ipad, eftersom jag brukar blogga på kvällarna vid tv:n och det inte går att gå in på mina kommentarer för att läsa och svara. Trist! Därför blir det inte riktigt som jag tänkt mig. Fast det är väl så livet ska vara. Oberäkneligt.

Sommaren lyser med sin frånvaro hos oss och regnet regerar just nu. Bra eller dåligt, det beror på vem man frågar. Själv tycker jag att man slipper känna att man måste vara ute och kan istället sitta inne och grotta in sig i sina berättelser. Det är härligt! Fast samtidigt har man längtat så otroligt mycket efter våren och sommaren att det känns om att man blir lite lurad. Det är en tudelad känsla.

Dagens redigeringsmusik som också finns i mitt soundtrack till manus nummer två.  Perfekt sinnestämning och innehåll och så vacker. From where you are med Lifehouse.