Ett liv med barn

innehåller många ingredienser. Särskilt nu i maj och juni. Det är som om skolan lägger i overdrive växeln. Igår fick jag en skön förmiddag med min lillkille. På eftermiddagen sprang näst yngste sonen Kalvinknatet. Han kämpade på bra men en annan kille ramlade precis bredvid honom och han stannade upp och visste inte hur han skulle göra. Hjälpa sin medtävlare eller fortsätta att springa. Han såg så förvirrad och gullig ut. Jag gillar att hans första tanke var att hjälpa trots att det var tävling. Så fort han såg att en vuxen kom till undsättning sprang han vidare. Jag är så stolt över honom!

Uppvärmning med Kalvin.

Alla småkillarna var heltaggade i starten.



Igår kväll och i morse var det full kalabalik här hemma. Vi skulle packa inför dotterns resa till Stockholm. Två matsäckar skulle fixas. En åt dottern och en åt äldsta killen som skulle på dagsutflykt med klassen. Sedan råkade dottern ut för lätt ångest. Började gråta och var orolig över resan. Då var det dags för peppning och övertalning. Vi visste ju att hon skulle få det bra när hon väl kom dit. Till slut hade vi övervunnit den värsta oron och hon kunde fortsätta packa glad och förväntansfull igen. När alla barnen äntligen låg i sina sängar glada och nöjda var klockan halv tio. Då kunde maken och jag äta vår sallad.  Nu är dottern på plats. Hon är glad och kvittrar som en fågel över allt det nya som hon upplever. Nu är mammahjärtat aningen vilset ända tills dottern kommer hem i morgon natt igen och hela familjen åter är samlad.