Nu börjar det äntligen sjuda lite i grytan igen. På dagens promenad började det smyga sig in intressanta saker som ska in i min andra bok. Inte nog med det, det dök också upp lite spännande saker för bok nummer tre. Det var verkligen lätt att andas in den ljuvliga friska höstluften idag. Det är så mycket roligare att promenera när det inte är helt stilla i tankarna. Det går så mycket lättare och fortare att ta sig fram när det sjuder i tankarna. Nu ska vi se vad det kan bli av det. Snart kokar det och ångan kommer att lägga sig och bilda ord som i sin tur bygger en berättelse. Underbart! Jag är tillbaka :D
I dag är det två veckor sedan jag skickade iväg mitt manus. Det är verkligen inte lång tid i de här sammanhangen, det har jag förstått. Men det känns fortfarande helt underbart att jag verkligen har gjort det. : )
Jag blev lite beklämd när jag läste Malin Persson Giolito´s blogg om hur det går till i kulisserna på bokmässan. Det är klart att man har läst om hur olika författare bedömmer varandras böcker och hur det ena har ansetts finare än det andra, men jag har nog egentligen inte tagit till mig det på riktigt. Inte förrän jag själv har börjat skriva och också hoppas på att bli utgiven en dag. Det kommer närmare då. Människorna och inte bara författarna har blivit synliga. Jag var inte ens på bokmässan så mitt inlägg är mer av allmänt slag i hopp om att det inte är så illa att bokmässan skulle kännas som en skolgård med alla de stereotyper som florerar där.
Jag kan förstå att det finns ett visst mått av konkurrens mellan olika typer av författare och olika genrer. Trots det så pratar vi om vuxna människor 2010. Människor varav många är småbarnsföräldrar och jag kan ju bara anta och hoppas att de jobbar hårt för att deras barn ska bli empatiska, snälla och rättvisa medmänniskor. I alla fall så jobbar vår skola väldigt inriktat på att alla ska behandlas med respekt oavsett varifrån de kommer eller hur de ser ut eller vad de väljer att göra på fritiden. Det gör mig beklämd att samma människor, oavsett om det är en bokmässa eller vilken arbetsplats som helst, sedan behandlar sina medmänniskor på precis det sätt som de försöker lära sina barn att inte göra. Vi gillar olika, eller hur var det?
Simona Ahrnstedt skriver också i sin blogg om skolgården och hur hon kände att hon inte passade in. Om hur alla skolgårdens grupper fanns på plats. Att hon aldrig trodde att hon skulle bli som de coola tjejerna. Själv tror jag inte på att det finns några colla tjejer längre. Jag tror att det finns en massa tjejer som är bra på att spela coola tjejer. Min erfarenhet är dessutom att de coola tjejerna är de som är de mest osäkra. Det är tjejer som Simona som är de med mest mod och självkänsla. Det kanske inte är någon större tröst om man verkligen vill höra till den coola gruppen men icke desto mindre tror jag att det är sant. Det är väldigt mycket Kejsarens nya kläder över det. Skaka lite på det, så rasar det ihop.
Allt som behövs är ju att behandla varandra med respekt. Vuxna människor borde klara det. Det är precis så enkelt som vi lär våra barn : Behandla andra så som du själv vill bli behandlad!
I don´t care what the whisperers say, cause they wisper too loud for me!
Jag älskar att skriva! Så är det bara. Just nu vilar jag min hjärna en liten, liten stund men det känns i hela kroppen. Den där känslan av att vilja komma igång igen. Sätta mig ner och skriva. Det bästa ruset någonsin. Jag började redan på min nya bok innan vi lämnade Mallorca. Det lilla jag skrivit finns nu på papper så att jag ska kunna komma in i den igen. Jag måste befinna mig där på plats. Känna vad mina karaktärer känner. Se vad de ser. Uppleva allt de upplever. Jag kommer såklart ihåg grunden men vad var det jag ville säga. Den här berättelsen är lite rörigare eftersom den hoppar i tiden. Då gäller det att ha extra koll på vilka alla är, var de är och vad de håller på med. Att lyssna på tips från författare får mig att bli otålig. Det får mig att vilja skriva, skriva och skriva! Men det är på ett bra sätt. Jag vill ju inget annat än att skriva så jag laddar med hjälp av en massa skrivtips och inspirerande tankar.
Jag vill tacka alla underbara bloggare för ert fantastiska stöd angående mitt vittnesmål i tingsrätten. Nu behövde jag inte vittna men jag kände verkligen att jag hade er alla med mig och jag visste att om jag kommit till rättssalen så skulle ni alla funnits precis bakom mig för att ge mig styrka och mod. Den tanken gjorde mig stark den senaste veckan när jag förberedde mig för att vittna. I morse när jag vaknade var jag förvånad över hur stark och förberedd jag trots allt kände mig. Det är kanske svårt att förstå hur stöd och uppmuntran från människor man aldrig har träffat kan ha så stor betydelse. Men så är det, den har verkligen varit ovärderlig. Så rakt från mitt hjärta. Stort tack!
Mina barn får mig alltid att le, så också i morse. Mina barn ÄR mitt hjärta. Utan dem är jag ingenting. Adam, Gry och Anders på Mix Megapol fick mig att le på min morgonpromenad. Det kändes skönt att kunna le även en dag som denna när något så tungt låg på mina axlar.
Drygt tre timmar innan rättegången skulle börja sitter jag och förbereder mig, med datorns hjälp, inför mitt vittnesmål. Jag vill vara så förberedd som det är möjligt. Då ringer telefonen. Det är från tingsrätten. Mitt vittnesmål behövs inte, de har bedömt att de har tillräckligt utan min hjälp. Lättnaden jag känner i det ögonblicket är omöjlig att beskriva. I fyra månader har detta legat på mina axlar. Så släpper tyngden och jag blir så lätt att det känns som om jag ska lyfta. Sedan får jag dåligt samvete för att jag känner mig lättad. Varför egentligen? Det känns lite som om jag smiter. Men rätten har bedömt att mitt vittnesmål är överflödigt. Då blir jag glad. Det känns betryggande att de verkar ha tillräckliga bevis. Nu är det bara att vänta på hur domen lyder. Jag håller mina tummar så hårt att det gör ont. För min väninna, som har en tung dag i dag och för att de drabbade barnen ska få en väg ur ett liv i rädsla och oro.
Det är fortfarande helt stilla i mitt huvud under mina promenader. Inga nya spännande berättelser. Inga nya uppslag. Inga nya idéer Ingenting! Jag blir lite orolig. Det känns ovant och väldigt tyst.
Samtidigt känner jag att hela jag förbereder mig för morgondagen. Jag samlar kraft och styrka. Jag går igenom vad som kan komma att sägas och frågas. Jag försöker att tänka på vad de skulle kunna säga om mig som person och hur jag ska bemöta det.
Det känns skönt att jag kunde lägga allt åt sidan för att avsluta mitt manus. När jag gjort det så bytte hela mitt väsen fokus till det andra. Det som inte alls känns lätt. Men som måste göras. Jag är glad att jag hann avsluta boken innan. Det ger mig styrka. Mitt hopp om att bli publicerad ligger lite som skyddande bomull runt mig. Jag hoppas att alla mina röriga, roliga, spännande och kreativa tankar kommer tillbaka när det som måste göras är gjort. Då kan jag lägga det bakom mig och åter koncentrera mig på mitt skrivande och mitt fantastiska, roliga och spännnande liv.
I dag har det inte blivit mycket av den varan. Tänkandet alltså! Det ligger och lurar något som vill ut men det finns något i vägen. På måndag är det dags för mig att vittna i rättegången och det är ett stort hinder på min väg just nu. Jag är ändå nöjd med att jag lyckats lägga det åt sidan så länge. Jag blev kallad i maj och förstod inte hur jag skulle kunna få en bra sommar efter det. Det gick över förväntan. Jag skrev ner allt som jag hört och sett och sedan la jag det helt åt sidan.
Nu har det hunnit ikapp mig och det är något som bara måste göras. Jag ska gå dit och svara på deras frågor. Sedan är jag fri på riktigt. Precis så känns det, som om jag blivit fråntagen min frihet för ett tag. Som om min hjärna har invaderats med tankar som jag inte vill tänka. Energislukare. Nu är ändå friheten nära och sedan hoppas jag kunna tänka kreativt igen. På måndag eftermiddag är mina tankar bara mina igen. Så vill jag att det alltid ska vara. Det känns otroligt obehagligt men jag försöker att se på det så positivt som det går. Jag måste göra det för min väninna (även om hon tycker annorlunda nu), för de drabbade barnen, och inte minst för min egen skull. Rätt ska vara rätt och INGEN har rätt att göra någon annan illa. Jag måste göra min del och sedan är det helt upp till rätten att avgöra. Jag kan bara hoppas att jag kan göra skillnad.
Inte helt nytt men vilken energi! Jag hade LP:n, by the way. Såg också filmen på bio när den kom. Så gammal är jag :D
Där jag växte upp fanns Sveriges första diskotek och där var jag så ofta jag kunde. Jag älskade musiken, dansen och det livet. Glamour! Min högsta dröm var att få gå på Studio 54. Jag var lite för ung för att åka till New York då. Jag kan fortfarande önska att jag hade fått uppleva Studio 54. Drömmarnas diskotek. Störst av dem alla :D
“Since our clients here are people in the entertainment world, we have to be very selective about who we let in,” claimed Rubell at the time.
Jag tror på mig själv. Det måste börja där på något sätt.
Jante göre sig icke besvär. Jag växte upp i en småstad fylld av Jante. Kände mig alltid obekväm med den känslan. Varför fick inte jag vara bra. Varför fick inte jag vara stolt över mig själv. Jag förstod aldrig hur det kunde hota andra om jag var stolt över vad jag åstadkommit. Borde vi inte istället kunna peppa varandra i att våga ta plats. Det tog lång tid innan jag lyckades mota Jante ur mitt liv. Det var inte förrän jag flyttade till en större stad och träffade människor som fick synas och som fick vara bra som kände jag att jag hittat rätt. Där fick också jag uppmuntran och min självkänsla kunde börja växa sig stark. Det är klart att Jante försöker tränga sig på så fort det öppnar sig en möjlighet men jag vill aldrig dit igen. Jag vill att mina barn ska få känna något helt annat än vad jag gjorde när jag växte upp. Jag vill att de ska tro på att allt är möjligt. Att alltid våga sikta mot stjärnorna. Jag vill att de ska veta att de är unika oavsett vad de väljer att göra i livet. Det viktigaste av allt är att de är lyckliga och att de njuter av sina liv.
Nu är det precis en vecka sedan jag skickade mitt manus. Jag tror! Inget annat är möjligt just nu.
Här hittade jag ett brev som är som DebutantbloggensMarcus Priftis, roliga tolkning av refuseringsbrev fast på riktigt. Jag har hittat det här. De tio roligaste refuseringsbreven. Roliga att läsa men kanske inte lika roliga att få :D
När man till slut tagit mod till sig och skickat iväg sitt manus till förlagen så kommer alla tankar om fortsättningen. Väntan kan vara svår även om hoppet finns kvar så länge man inte får den mycket oönskade refuseringen. Man blir lite besatt av att läsa om andras väg till publicering och alla dem som försöker bli publicerade. Vad för tankar finns hos andra författare och författarwannabes. Det finns så mycket intressant att läsa i ämnet och man kan alltid försöka att bygga upp ett lite hårt skal för att möjligen bli mer kapabel att klara av en refusering (eller 58):D
Jag hittade det här inlägget på Debutantbloggen av Marcus Priftis. Helt underbar och rolig läsning. Både Marcus inlägg och kommentarerna Läs hela inlägget här. Titta också på youtubeklippet som finns med bland kommentarerna. Så bra!
"Jag är en av de halvlyckliga människor som har förärats en så kallad konstnärssjäl. Och jag vet inte om det är bra eller dåligt. Eller, rättare sagt, jag tror att den oftast är lite bra. Men ibland ställer den verkligen till det för mig.
Som när man skickat in ett sprillans nytt, rykande färskt, attackbra manus till förlagen – och den första refuseringen kommer.
Det kan till exempel se ut så här: (Jag har kontrollerat)
Stockholm 2008-10-13
Hej!
Tack för att du har skickat in ditt manus till oss som vi nu har granskat. Tyvärr måste vi tacka nej till utgivning. Eftersom vi får in en stor mängd material kan vi bara undantagsvis skriva personliga omdömen.
Med vänliga hälsningar
Norstedts Förlag
Men konstnärssjälen läser istället:
Stroppholm 2008-10-13
Hej din tönt!
Tack så mycket för att du har ödslat fyrahundra sidor regnskog på att skicka ditt vidriga manus till oss. Givetvis tackar vi nej till utgivning eftersom ditt manus sög åsneballe. Eftersom vi inte tror att du har nåt mer att komma med skiter vi i att skriva någon konstruktiv kritik.
Lite höstshopping är aldrig fel, så jag har hittat en härlig kofta från Vila. Tack Adela för tipset. Den är helt underbar!
Jag har haft ett par curlingkängor i många år, inte så frekvent använda sedan vi flyttade till Skåne dock, men jag har aldrig gillat dem riktigt. Nu ska jag sälja dem på Tradera och har istället köpt ett par mysiga UGG:s. Jag hoppas att de ska passa mig bättre :D
Nu när jag har kommit igenom hela min bok och hela den långa processen. När jag nu äntligen skickat in min bok till förlagen så känns det tomt. Hela jag är tömd på innehåll. På ord. Det är både vilsamt och långtråkigt på en gång. Jag har oceaner av tid att göra något annat. Det fungerar inte så värst bra. Kroppen har också bestämt sig för att vila. Promenaderna är tomma på historier. Kroppen känns slö. Strykvätten ligger fortfarande och väntar på mig. Till råga på allt så gick den inspelningsbara boxen, där alla inspelade program låg, sönder. Alla serier och bra filmer som jag sparat just för att kunna se när jag stryker. Vem orkar stryka när det inte finns något kul att se på tv:n. Det finns ju fortfarande lite kläder kvar i garderoben. Jag surfar runt lite istället. Det är kul :D
Jag vet att slötiden måste ta slut snart. Innan det blir tråkigt på riktigt. Mitt nya manus, som jag faktiskt redan påbörjade på Mallorca ligger och väntar. Snart så. Snart är det dags!
Jag är inte särskilt stolt över att bo i Skåne i dag. Det är sorgligt att det kan finnas sådana krafter år 2010. Nog har jag märkt av dem men ändå hoppats på att de inte skulle kunna få fäste i politiken. "Vi gillar olika-kampanjen" är toppen men den kommer ju alldeles för sent, alla fall det här valet. Trots det är det viktigt att stödja den kampanjen. Alltid och under alla omständigheter
En sak som gör mig fundersam är Miljöpartiets inställning. Jag förstår helt och hållet idealistiska ståndpunkter MEN när de undrar hur de ska kunna se sina väljare i ögonen om de samarbetar med alliansen, då undrar jag hur de kan göra det när de har möjligheten att förhindra att ett visst parti ska kunna komma in i riksdagen och få inflytande där, men väljer att inte göra det. För mig känns det som det är viktigare med prestige än att vi får en regering utan främlingsfientlighet.
Jag följer fortsättningen och hoppas att alla partier tänker på vad som är viktigast för Sverige just nu.
Då var det gjort. Nu har jag röstat. Det blir riktigt spännande i kväll att följa hur det går. Det slog mig när vi gick för att rösta idag att det så länge jag kan minnas har varit vackert väder på valdagen. Det måste ju bara båda gott inför framtiden.
"Skydda din dröm men släpp för fan sargen." Ett citat jag läste här och som jag tycker beskriver väldigt bra hur lätt det är att fortsätta att hålla sig i sargen. Att inte våga släppa taget och pröva sina skridskor eller som i mitt fall, våga låta ett förlag bedöma vad jag skrivit. Jag är väldigt stolt över att jag vågade släppa sargen.
Min dotter fyller tio år idag. Det går inte att förstå hur fort tiden går. För en stund sedan var hon vår rosa lilla prinsessa. Hon är fortfarande vår lilla prinsessa även om hon numera nog hellre är en rockprinsessa. Tiden rinner genom fingrarna och det går inte att stoppa eller ens att få det att gå långsammare Det enda man kan göra är att leva livet så nära varandra som man kan och ta vara på all den dyrbara tid som man faktiskt har varje dag.
Nu när jag äntligen har skickat iväg mitt manus så kan jag bara ligga i soffan och äta praliner och se på såpor.
NOT!!! Jag har ett tvättberg som kommer att ta en evighet att ta mig igenom. Ett bra tips för författarwannabes är att ha extremt mycket kläder till barnen så att man kan ägna sig åt att skriva istället för att tvätta :) Till slut måste man ju ändå ta hand om det så det är vad som ligger framför mig nu. Det är ganska ok för då kan jag samtidigt se på alla inspelade program som jag har missat. Barnen har varit lyriska den senaste veckan. Eftersom jag skrivit och läst och skrivit igen har jag inte spenderat onödigt mycket tid i köket. De har ätit mycket makaroner. Till det korv och köttbullar. Men det var i alla fall kycklingkorv och kycklingköttbullar. Om barnen är glada och nöjda så ska väl inte jag behöva vara annat. De tycker att jag ska skriva med intensivt hela tiden :D
På min promenad i dag så var hjärnan helt tom. Det formades överhuvudtaget ingen hel mening. Eftersom mina promenader brukar vara fulla av idéer och uppslag så var det ganska skönt. Jag tycker det är bra att min hjärna förstår att det är dags för ett litet avbrott och skön vila.
I natt satt jag och redigerade till klockan tre. Jag var så nära slutet att jag bara inte kunde sluta. Just nu går jag på någon slags overdrive. På morgonen tog jag en fantastiskt skön promenad. Det blåste ganska rejält men det regnade inte. Solen höll precis på att tränga igenom molnen. Det kändes så frigörande. Jag antar att min kropp behövde en rejäl genomblåsning efter nattarbetet. Precis när jag gick förbi platsen som finns på bilden ovanför kom det en man som skulle ta sig ett dopp. Hur smart är det av flera anledningar. Ett, det är iskallt, två, det är rejält höga vågor. Tja, alla har vi väl våra demoner att bekämpa :D
I dag har jag skrivit ut mitt manus på papper och nu bär det äntligen av. Rätt ut i det okända. Prick klockan sex i eftermiddag stod jag på posten för att skicka iväg till förlagen. Nu sällar jag mig till den evigt väntande skaran. Det känns helt overkligt att mitt manus redan i morgon ligger hos förlagen. Jippie, jag är färdig, jag gjorde det! Nu tänker jag fira!!!
Jag har nu redigerat 170 sidor och börjar närma mig slutet. Snart är det dags att skiljas från min pappershög som är fylld med ord. Jag kan inte låta bli att undra över hur det ska gå sedan. Spännande men också helt galet läskigt :D
I somras stötte vi på de här två kompisarna. Det var så gulligt och rörande på något sätt. De stod nära varandra hela tiden och mumsade på gräset. Flyttade sig hästen så följde fåret efter. Äkta vänskap är viktig och den håller mot alla odds och i alla väder. Oavsett om man är häst, får eller människa.
I går promenerade jag i bara t-shirt. Det var soligt och varmt. En perfekt sensommardag. I dag tog jag som vanligt min powerwalk på morgonen. Det regnar och blåser helt galet. Maken bedyrade att det inte skulle regna mer i dag. Visst, jag vet inte vad han menar med regn men jag blev i alla fall helt dyngsur. Det blåste så mycket nere vid havet att alla idéer och tankar blåste rakt igenom mig. Det blev inga nya infallsvinklar idag. Men jag vaknade ordentligt i alla fall :D
Nu ska jag fortsätta med min redigering. Jag har gjort 90 sidor nu :D
Jag skriver och skriver så att hjärnan håller på att bli överhettad. Alla ändringar ska in i datorn. Just nu är jag på sidan 40. Har inte tid att blogga just nu. Måste skriva :D
När jag började skriva på min bok på Mallorca hade jag alltid hörlurarna på mig med musik. Jag har fortfarande alltid musik på när jag skriver. Musik är verkligen ett extremt bra sätt att sätta stämningen på. Jag hade speciella låtar till vissa kapitel. Musik som satte mig i den sinnesstämning jag behövde vara i. En CD som är extremt förknippad med min bok är The Script. Jag gillar verkligen deras musik och den har precis rätt känsla för min berättelse.
Problemet nu är att jag inte kan lyssna på The Script utan att handlöst kastas in i min bok. Ibland skulle jag bara vilja lyssna på den bara för att lyssna på musik. Jag hoppas de kommer ut med en ny skiva snart. En skiva som är tom på minnen och tankar. En skiva som jag kan lyssna på bara för att lyssna.
Vissa dagar längtar jag extremt mycket tillbaka till Mallorca. I dag vad det en sådan dag.
Året vi hade där gav mig obeskrivligt mycket på alla plan. Jag hittade tillbaka till mitt autentiska jag. Där fanns ett skönt lugn och oändligt med inspiration. Jag hittade min passion i författandet och började äntligen att skriva på riktigt. Mallorca kommer alltid att ligga nära mitt hjärta.
Nu har jag läs igenom manus på papper två gånger. Det konstiga är att det blev lika många anteckningar i kanten andra gången. Trots det tycker jag att det känns bra. Att läsa två gånger kändes rätt. Det var en tanke jag hade om att det fanns för mycket känslouttryck som kunde bli för kletiga som gjorde att jag läste en andra gång. Nu ska alla ändringar in i datorn. Sedan hoppas jag att jag kommer att känna mig nöjd. Kan man känna sig helt nöjd? Jag brukar vara ganska petig men någon gång måste man ju ge upp och försöka vara nöjd. Finns det inte alltid något som går att ändra? Det är svårt att ha någon referens. Det finns ju ingen annan bok som man har läst 58 gånger. Finns det någon bok som skulle kännas intressant att läsa så många gånger? Jag vet att jag måste skiljas från den snart annars kommer jag att fortsätta att ändra i den till vansinne :D
Jag har varit med mina två äldsta barn på Musikskolan i eftermiddag. Det blev en dyr historia. Inte musikskolan i sig men medan jag väntade så var jag ju tvungen att hitta på något att göra. Varför inte shoppa tänkte jag. Det blev en fantastiskt fin Odd Molly Remix blouse i färgen vintage powder.
Nu blir det fredagsmys med mina fina goaste barn och maken. Tacos, tv, popcorn och godis. Är vi riktigt pigga får det bli lite dans också :D
Nu har vi varit på lite grooming. Dotterns kanin Ellie behövde lite tillsyn. Ellie är en väldigt lugn, nyfiken och sällskaplig kanin. Hon kan ligga i dotterns knä helt stilla i timmar. Gillar mycket att vara i famnen och älskar att vara med där det händer något. Förut var hon en innekanin men när jag upptäckte att jag var överkänslig för hö fick hon flytta ut. Jag var lite orolig över att det skulle bli tråkigt för henne ute men det visade sig att hon trivdes mycket bättre där. Hon älskar att sitta och titta på fåglar, barnen som leker och allt annat som rör sig runt henne. Det känns skönt att hon trivs så bra ute. Nu skulle jag ha dåligt samvete om jag skulle behöva flytta in henne.
Sandra Gustavsson lottade ut bokpaket med båda sina böcker på sin blogg. Jag vann och jag blev såklart superglad. Jag har läst Maskrosungen och den är fantastiskt bra, jag skrev om den i min blogg här. Nu ser jag mycket fram emot att läsa Svedd. Tack Sandra du gjorde den här gråa, molniga dagen mycket ljusare :D
Just nu mitt i allt mitt arbete med min bok så dyker det upp tvivel då och då. Jag har läst mitt manus så många gånger att jag inte längre kan bedöma hur mycket det berör.
Något som verkligen berör mig är den här reklamfilmen och jag ryser när jag ser den. Den är helt fantastisk! Jag vill beröra på samma sätt.I want to shine!
Så var det ju det där med att välja förlag. Vilka förlag ska man skicka till och hur många skickar man till på en gång?
De stora förlagen får ju in en oändlig ström av manus och man får en känsla av att de kan vara opersonliga just eftersom de är så stora. De mindre förlagen ger inte ut så många böcker per år men känns kanske mer personliga. Jag har ingen aning alls. Hur gör man första gången?
Hur många förlag ska man skicka till? Att vänta länge på svar har jag förstått är att förvänta sig. Då borde det vara bäst att skicka till flera på en gång. Samtidigt kanske man har ett förlag som man föredrar.
Fast mest är jag bara förundrad över att jag kommit så här långt. Att jag faktiskt sitter och funderar på vilket förlag jag ska skicka till. Jag kan inte annat än att vara stolt över att jag faktiskt gjorde det. Jag har skrivit en hel bok. Lyckan är fullkomlig! So far so good!
Att bli refuserad verkar vara en förutsättning för att överhuvudtaget kunna bli en publicerad författare. Precis som dessa svenska författare och så några världsförfattare. Visserligen är man i gott sällskap men det är klart att det känns jobbigt när man ska skicka in manus för första gången. Trots det måste man ju börja någonstans så det är väl bara att köra och försöka att ta sig igenom nålsögat.
Jag läste en artikel, en intervju med en förläggare Svante Weyler på Weyler förlag. Han ger en hel del intressanta tips. Hans fyra viktigaste råd ser du här:
Efter en lång karriär som förläggare och förlagschef: vilka råd har du till den som vill bli författare? 1. Läs. Ingen kan bli författare som inte har läst. Läs och läs och läs. 2. Sno. Och sno av de bästa. Inte erfarenheten, den måste vara din egen, men språk, stil, teknik. 3. Ha en bra rygg och ett brett arsle. 4. Träna på att vara ensam
Jag är äntligen igenom redigeringen av mitt manus på papper. Många röda markeringar väntar nu på att läggas in och ändras i datorn. Jag känner mig nöjd med att jag har hittat en del saker som måste få en lätt putsning för att glänsa en aning mer. Det som gnagde lite har fått ett svar och förhoppningsvis är det rätt svar.
Förutom att det är en av de häftigaste reklamfilmerna jag har sett så måste många människor på den här stationen just den här dagen blivit väldigt mycket gladare resten av dagen. Jag blir i alla fall otroligt lycklig. Titta bara på damen med väskorna :D.
Förkylningen lyckades till slut fånga mig i sitt grepp. Jag är helt yr eftersom det slagit lock i ena örat och så kan jag knappt prata eftersom jag är hes av hostan som dök upp igår. Jag ska ändå försöka att fortsätta med min redigering. Det gäller ju att smida medan järnet är varmt och alla idéer och tankar är fräscha. Jag måste bara försöka tänka klart med ett huvud som är tungt och segt. Jag gillar verkligen inte att vara sjuk så jag måste försöka att kurera mig på något sätt. Lite soffhäng med ett varmt täcke omkring mig framför en bra film tror jag kommer att fungera utmärkt. Sedan skulle jag vilja ha glass, Häagen Dazs, Pralines and Cream blir bra. Bättre medicin finns inte :D
Tiden gick verkligen fort den här helgen. Blink, blink, swisch och så var den borta. Vi har haft en helt fantastisk sensommarhelg. Min köksallergiteori får jag nog tyvärr avfärda. Jag har inte ens tittat på köket den här helgen och ändå är jag risigare än någonsin. Det kunde dock inte ta bort den fantastiska känslan av sommar som vi fick uppleva, även om det var i något omtöcknat tillstånd. Vi har bland annat passerat Varberg som kändes precis lika somrigt som i juli. Nu ska jag få barnen i säng och sedan ska jag ha en skön kväll i soffan.
Vi trotsar djärvt våra förkylningar och drar i väg på årets sista husbilsutflykt. Både vår- och sensommarutflykterna är alltid lite speciella eftersom det i ena fallet är något som startar och i det andra något som avslutas. Det ska bli riktigt mysig och jag hoppas att det fina vädret håller i sig. Jag ska dessutom inte laga mat en enda gång utan vi ska köpa hämtmat den här helgen så jag hoppas att "köksallergin" håller sig borta :D
Jag ville ha med den här härliga låten med The Cure på min blogg just i dag. Orginalvideon gick inte att lägga ut men jag hittade den här som några killar i USA har gjort. Man blir glad helt enkelt! Glöm inte att titta ända till slutet :D
Förkylningen har bestämt sig för att leka kurragömma med min kropp. Först är den där och sedan nästan borta för att i nästa stund vara tillbaka igen. Jag har dragit på mig en ambivalent typ av förkylning som inte kan bestämma sig. What´s up with that????
Jag hade en toppen eftermiddag i solen med mitt manus. Jag tog samtidigt några foton på häftiga moln. Njöt av att kunna sitta utomhus och jobba. Så skulle jag göra mat och känner mig plötsligt trött, hängig och börjar frysa. Det kan ju vara så att jag är allergisk mot hushållsarbete också :D
Efter att ha suttit inlindad i en varm filt och halvsovit i soffan framför tv:n en stund och fått lite Otrivin i näsan känner jag mig på gång igen. Vem vet hur det kommer att kännas i morgon??!!
I morse när jag vaknade var det grått och kallt ute. De underbara sensommardagarna som vi har haft de senaste dagarna var som bortblåsta. Jag hade ont i halsen och var rädd att förkylningen slagit sina kladdiga klor i mig. Jag bestämde mig ändå för att jag var tillräckligt okej för att gå min morgonpromenad. Under den hann solen komma fram och min hals bli lite bättre.
Hela familjen har lindriga förkylningssymptom men vi är nöjda över att vi klarat oss så här bra hittills. So far so good.
Jag fortsätter mitt liv som just nu känns rätt så ordentligt fantastiskt faktiskt. Tillbaka till manusredigering i solen :D
Jag undrar hur ni andra som kämpar på med era manus gör i följebrevet till ert manus när ni ger era personliga uppgifter, tar ni med er bloggadress då eller vill ni ha den för er själv. Jag tycker att det finns för- och nackdelar med båda. Om man ger förlagen sin bloggadress så har de möjlighet att se hur man skriver och tänker, både en för- och nackdel tycker jag. Gör man inte det kan man fortsätta att vara privat och aldrig behöva tänka på vad man skriver eller vem som läser.
Lien är slipad och jag fortsätter att låta den gå. Ännu ett kapitel är borta. Det gav inget extra till berättelsen så det fick lämna plats för intressantare text.
Igår satt jag ute i solen och värmen och redigerade. Kan man vara lyckligare än när man sitter med sitt nästan färdiga manus och samtidigt njuter av sensommarens sista härliga värme. Jag njuter av alla ljud som omger mig. På vintern är det tyst och stilla men nu är världen full av ljud och liv. Solens strålar värmer mitt ansikte och jag vet att det inte är mycket kvar av den fantastiska sommaren som ger både kropp och själ värme. Snart är kylan här och vi får värma oss på annat sätt. Det ger en extra dimension att läsa sitt manus mitt ute i livet.
I dag fortsätter jag läsandet ute. Min hjärna måste vänja sig vid att jag snart nått mållinjen. Snart måste jag lämna ifrån mig mitt manus för att läsas och bedömmas av människor som jag inte känner. Det är då man kastar sig ut i det okända och hoppas på det bästa :D
Jag bor i ett härligt stort hus i Skåne med min man och våra fyra underbara barn på 16, 13, 9 och 7 år. I den här bloggen har jag tänkt dela med mig av mina tankar och funderingar över livets alla händelser.
Jag älskar att resa och jag har bott utomlands i två omgångar. Jag läser så mycket jag hinner med fyra små älsklingar runt mig. Scrapbooking är ett annat intresse som jag tycker är avkopplande. Att pyssla och få fina fotosidor att växa fram ger en fantastisk tillfredsställelse. Jag gillar snygga kläder och skor. Inredning och vackra saker gör mig glad. Musik är otroligt viktigt i mitt liv. Och sist men inte minst har jag författardrömmar som långsamt håller på att ta form. Detta är jag i mycket komprimerad form.
Nu börjar det äntligen sjuda lite i grytan igen. På dagens promenad började det smyga sig in intressanta saker som ska in i min andra bok. Inte nog med det, det dök också upp lite spännande saker för bok nummer tre. Det var verkligen lätt att andas in den ljuvliga friska höstluften idag. Det är så mycket roligare att promenera när det inte är helt stilla i tankarna. Det går så mycket lättare och fortare att ta sig fram när det sjuder i tankarna. Nu ska vi se vad det kan bli av det. Snart kokar det och ångan kommer att lägga sig och bilda ord som i sin tur bygger en berättelse. Underbart! Jag är tillbaka :D
.jpg)
