Min förstfödde

och allra finaste kille fyller 16 år idag! Att tiden flyger iväg vet vi ju redan innan, men när man ser hur barnen växer, förstår man hur oändligt fort den faktiskt går.

Så vi pratade lite i morse, min stora kille och jag, om den dagen då han föddes. Han har hört om den många gånger förut, men han tycker fortfarande att det är roligt att lyssna. Eller så är han bara snäll mot sin mamma.

Idag blir det inget annat än firande. Lite julklappsinköp har gjorts. Tack och lov för internet, säger en genomförkyld lite människa som det inte är mycket med just nu. Fast det är kul att webbshoppa och alldeles för enkelt. Får nog kolla hur mycket det finns kvar på kontot snart. : D

Jag har inte jobbat en sekund med mitt manus, men det gör inget, för den här dagen ser annorlunda ut. Den tillägnas min högt älskade 16-åring. Du är mitt första barn och du var den som lärde mig hur det känns att älska någon över allt annat. ♥

Inte bättre alls

utan snarare sämre. Förkylningen har slagit till på allvar nu. Sa hej då till barnen på morgonen och sov sedan hela förmiddagen. Släpade mig sedan till slut upp till lunch. Trist, trist!

Men skam den som ger sig, jag har lyckats fortsätta med manusarbetet en liten stund i alla fall.

Medan jag försöker krya på mig tar vi till oss lite skrivinspiration, som idag handlar om hur vi får läsaren att bry sig om dina karaktärer. Deras porträtt ska inte vara så detaljerade, man ska istället visa deras svagheter och deras mål i berättelsen. Karaktären är berättelsen. Mycket intressant!

Julshopping och förkylning

fy för förkylning.

Men, men julen väntar på ingen, så maken och jag drog iväg för att göra en del ärenden så fort äldsta sonen och dottern kommit hem, så att de kunde ta hand om småkillarna. För varje sak man får gjort inför julen lägger sig ett lugn i själen. Jag hämtade paket också, fyra stycken. Det känns alltid lika spännande. Lite som julafton faktiskt, även om sakerna inte är till mig. Inte alla i alla fall.  : D

Jag har plockat undan i köket som såg ut som ett slagfält i förmiddags och så har jag fortsatt med det eviga strykandet. Det gjorde jag samtidigt som jag såg på tv. Det var väldigt mycket att se på idag. Nobels pristagare med flera har ju haft fullt upp och Mandelas minnesprogram har pågått hela dagen. Jag hann med nöd och näppe trycka in lite manusarbete också, tack vare att maken tog hand om matlagningen. ♥ Det känns skönt att hinna göra lite manusarbete varje dag.

Idag blir det lite julmusik hos mig. The epic way!

Novellens väg ut i världen

och en del annat, blev händelserna under helgen. Tiden sprang ifrån mig helt, så bloggandet fick vänta. Så ser livet ut när man inte riktigt hinner med.

Bild lånad här.

Jag ändrade och ändrade och hittade nya fel och ändrade lite till, både i novellen och i författarporträttet. Maken och dottern kämpade med att få till ett fint foto som också ska vara med. Oj vad vi kämpade, det är inte lätt när det är så mörkt och grått ute. Till slut var vi i alla fall nöjda allihop. Allt skickades till slut en bit in på en ny dag, mellan ett och två på natten. Det blir alltid så för mig. Jag känner mig så nöjd och lättad över att det har kommit iväg. Och nu är det så spännande.

Lillkillen var hemma idag eftersom han var förkyld. Maken och jag känner oss inte heller riktigt hundra. Orken är inte på topp helt enkelt. Men det hindrade mig inte från att fortsätta lägga in ändringarna i manus nummer två. Full fart framåt, nu när vindarna verkar ligga i ryggen!

Långsamt flyter dagar fram

när man är sjuk.

Jag var tvungen att hoppa över att gå på en 50-årsuppvaktning och maken fick gå ensam. Sådant är trist! Jag såg en film med dottern istället, Letters to Juliet, en helt underbar, sagolikt vacker och romantisk film. Nu vill jag gärna läsa boken för att se hur man beskriver något så överjordiskt vackert i text.

Efter det sov jag en stund, för förkylningen har inte alls gett med sig. Nu har jag dessutom jobbat med redigeringen en stund, jag har bestämt mig för att försöka göra lite varje dag, för att det gör gott i själen. Tio sidor blev det idag. Det känns så bra och är något att glädjas lite extra åt, trots sjukdomseländet.

Dagens redigeringsmusik som också finns med i mitt manus är Stevie Wonder med I Wish.

Så trist

det är att vara sjuk! Men jag försöker vara positiv.

Jag har fått sova ut ordentligt (typ 11 timmar) det är bra, jag har läst ut Hundraåringen som klev ut genom fönstret, jag har sett ikapp inspelade program på tv:n. Efter att ha sett Underbara älskade inser jag såklart dessutom att det finns massor med saker som är mycket, mycket värre än en liten förkylning och så fick jag gråta en liten skvätt.

Till slut kunde jag inte hålla mig ifrån mitt manus utan släpade mig upp för att bara jobba med ett kapitel, bara för känslan av att ha jobbat med det även idag. Det blev nog tre kapitel och det gör mig både nöjd och lycklig. Nu ska jag vila igen för jag tror att vilan gör att man blir frisk snabbare och tron kan försätta berg har jag hört. : )

Men först dagens redigeringsmusik som är gudomligt vacker. Whispers in the dark med Yanni. Enjoy!

Inte det också

förkylning, eländiga förkylning. Redan i morse kände jag att det gjorde ont i halsen under mitt träningspass och jag visste att det var dags igen.

Lillkillens förskoleklass hade vernissage idag och han har varit eld och lågor inför det. Maken och jag gick ditt mitt på dagen och han stod i fönstret och vinkade så glatt. De har gjort så mycket fint som de visade upp och så fick man mot självkostnadspris ett glas dricka och en näve salta pinnar. De visade också en massa fina bilder på allt de gör under dagarna. Jättemysigt!

Så kom jag hem och kände mig inte alls frisk. Jag frös och var tvungen att gå och lägga mig vilket jag gjorde mycket motvilligt då jag sett enormt mycket fram emot att komma hem och jobba med mitt manus. Sedan sov jag i nästan tre timmar med märkliga drömmar. Hemma hos oss hade vi en massa övernattande gäster och jag var just på väg att lägga mig när det ringer på dörren, mitt i natten och jag öppnar. Där står grannen som är upprörd och gärna vill prata, han kommer in och då ringer det på dörren igen, därute står det då en okänd man med en yxa i handen. Han berättar att grannen och han blivit ovänner och att det gått överstyr, nu vill han be om ursäkt. Jag tycker att det är lite skumt men låter honom komma in om han lämnar yxan utanför. Utanför den andra ytterdörren sitter ett gäng av våra övernattande gäster utspridda och snackar och jag undrar varför de gör det mitt i natten, sedan vaknar jag. Outgrundliga äro hjärnans vägar.

Nåja, när jag vaknade så kände jag hur otroligt mycket jag längtade efter att få fortsätta jobba med mitt manus så jag bestämde mig för att bara jobba med ett kapitel. Det har jag gjort nu och det känns så härligt att i alla fall få nosa lite på det i dag. Nu ska jag parkera mig i fåtöljen. I morgon är en annan dag, jag hoppas den är utan förkylning.

Jag kör Jessicas dagliga affirmation som hjälp på vägen. En energi som jag kan behöva just nu.

Och så en gång till

nu är jag förkyld också! Igen! Sjukdomsrundgången verkar omöjlig att komma ur.

Förmiddagen kändes dräglig och jag strök en hel mängd kläder ur den oändliga strykhögen som borde kunna finnas med som högsta strykberget i världen i Guinness rekordbok. Sedan fick jag för mig att vi skulle gå en promenad i det fina vädret för att jag skulle bli friskare av ljus och luft. Icke sa nicke, efter promenaden var jag kall ända in i skelettet och mådde sämre än någonsin. Så nu ska jag parkera mig med mitt tjockaste täcke  i fåtöljen och sitta där och se på film med barnen tills jag somnar. Fast först kommer maken hem med pizza efter sitt träningspass. Det är helt underbart, då jag är så trött på att laga mat just nu att jag knappt orkar tänka på det. På nyår är det ju dags igen och jag vill vila från köket tills dess, ja eller till söndag i alla fall då våra nyårsgäster anländer.

Men jag fick en trevlig överraskning i brevlådan som jag ser mycket fram emot att få läsa. Förändrad - Förvandlad - Förädlad av duktiga Helena Milton. Det gör i alla fall gott i själen.

Annars saknar jag skrivandet så att det gör ont just nu. Jag drömmer mig bort till varmare breddgrader utan vinterkräksjuka, influensa och hysterisk förkylning. Där jag kan sitta i värmen och verkligen njuta av livet fullt ut. Och skriva, skriva, skriva.

Bilderna är lånade här.

Nåja, vad är väl ett liv på Mallorca? Det kan ju vara fruktansvärt långtråkigt och dötrist och tråkigt och. . . alldeles. . . alldeles underbart!

Jag vandrar omkring

i en bubbla där allt jag hör ekar. Eller vandrar och vandrar, jag sover och sitter och ser på tv. Det har slagit lock i mina öron av den här jobbiga förkylningen och det är så obehagligt. Eftersom det känns som om jag skriker när jag pratar så hör ingen vad jag säger när jag viskar för att det inte ska eka i mitt huvud. Fast jag tror och hoppas på att det har vänt och att jag snart ska bli bättre.

Tankarna vandrar visserligen, men de formar väl inte något varaktigt precis. Det är väl förkylningen får vi hoppas. Fast det har börjat byggas upp en längtan efter att titta på mitt andra manus, det som blev liggande när jag inte kunde komma fram till hur jag skulle hantera lektörsutlåtandet. Det var inget negativt, bara något annat än jag själv tyckte. Nu är jag nyfiken på vad lite tid kan ha gjort för att komma vidare i de tankarna. Kanske kan jag se på det klarare nu och förhoppningsvis kan nya insikter och utsikter uppenbara sig för mig. Det har nog blivit dags att jobba vidare med det manuset nu.

Höstens baksida

har verkligen hunnit ikapp mig!

Ja, lite så!

Jag har sett film och annat som visas på tv idag. Tillsammans med familjen har jag sett Allas hjälte, riktigt rolig och som alltid med barnfilmer tänkvärd. Den handlar om att alltid våga fortsätta följa sin dröm. Passande tema för mig just nu.

Fina familjen är på kyrkogården och ser på de vackra tända ljusen. De tar med sig pizza hem sedan. Smaklökarna har tyvärr försvagats rejält så vi får se hur det smakar. Fast ingen behöver laga mat, det är bra. Sedan blir det fortsatt filmkväll i fåtöljen. Om man bortser från den usla dunderförkylningen så är det riktigt mysigt.

En annan typ av dag

idag! Vi har rensat i källaren och jag har gått igenom alla barnens kläder. Som tur är fick jag allt uppburet och kunde sitta i fåtöljen och sortera. Nu ligger de alla i bestämda högar som ska till olika ställen. Det är så skönt och jag är så förundrad över hur mycket kläder det blir för fyra barn. Nu ska det bli ordning och alla småbarnskläder kan vandra vidare till nya platser. En del får nya hem medan andra får återvinnas och bli något annat. Ytterligare några får stanna och vänta på att småkillarna kan ha dem.

Nu tycker jag att jag är värd att vila. Vi har sett del ett av Johan Falkseriens nya filmer som skulle lämnas tillbaka i dag. Vi lyckas alltid se filmerna i sista sekunden. Den var grymt spännande, så spännande att vi var tvungna att hyra de andra två som kommit ut.

Barnen badar i vårt bubbelbadkar och sedan blir det thaimat och mer film. Lite mer barnvänligt då.

Något manus kom inte iväg idag, men det är ju inte hela världen för det kommer ändå fram tidigast på måndag så jag hinner skicka dem i helgen. Tanken på att mitt manus nu landat på olika förlag är svindlande och man kan inte låta bli att undra vad som händer med det nu. Vem öppnar, vem läser följebrevet, vad tycker det om presentationen? Det är olidligt spännande!

Det är fredag och trots att jag nog inte kommer att dansa eftersom jag är superförkyld, så betyder det inte att andra inte bör göra det. Nu kör vi igång novembers första helg Gangnam style!

En fruktansvärt

stillsam lördag. Förkylningen håller kvar sitt grepp om mig och låter mig inte vara pigg alls. Därför har jag inte gjort mycket alls idag. Fast jag har sett två underbara filmer med dottern. Och när man tänker på det så är inte det illa alls.



"Extremt högt och otroligt nära är en filmatisering av Jonathan Safran Foers kända bästsäljare och handlar om Oskar Schell, en uppfinningsrik elvaåring i New York. Oskar hittar en nyckel bland tillhörigheterna till sin far, som dog i attacken på World Trade Center, och ger sig ut på ett sökande efter låset till den."

Det är en helt fantastisk film som jag verkligen rekommenderar.



Sedan har vi sett Älska mig igen.

"Vad skulle du göra om kvinnan du älskar bokstavligen inte känner igen dig längre?

Paige och Leo är ett ungt förälskat konstnärspar som bor i Chicago. En nattlig bilolycka slår i ett ögonblick sönder deras lycka. Leo klarar sig oskadd men Paige hamnar i koma. När hon äntligen vaknar har hon inget minne av deras tid tillsammans. Hon minns dock de tidigare åren som juridikstuderande och tror att hon fortfarande är förlovad med den charmige affärsmannen Jeremy, som ännu har ett gott öga till henne. Allt eftersom tiden går inser Leo att Paiges minne inte kommer att förbättras. Fast besluten att inte förlora henne för evigt beslutar han sig för att göra allt som står i hans makt att vinna hennes hjärta. Igen."

Ännu en underbar film. En film som lämnar en med något viktigt att fundera över. Hur fruktansvärt skulle det inte vara om någon man älskar en dag inte alls vet vem man är. Eller att man själv får veta att man är gift med en man som man inte längre vet vem det är. Hur går man vidare? Hur hittar man tillbaka och går det? Hittar alltid äkta kärlek sin väg eller kan den vara förlorad för alltid?

Jag har faktiskt redigerat en stund också och det närmar sig slutet nu. Det känns väldigt bra. Fast jag känner i hela min kropp att jag behöver skriva igen. Inte bara redigera utan att förvilla mig bort i karaktärer och berättelser. Det kryper i mig och rastlösheten börjar göra sig riktigt påmind. Jag tror det är dags att ge sig ut på helt nya äventyr.

En helt underbar överraskning

en dag när jag verkligen behövde det.

Jag deltog så klart i Kim M. Kimselius tävling om en biljett till bokmässan. När vinnarna visades så stod mitt namn där, men det var stavat med e i slutet. Därför kollade jag om det var någon som tävlat som stavade sitt namn så, och det var det. När sedan biljetten dök upp i min brevlåda idag så blev jag mer än överraskad, och överlycklig. Universum verkar vilja ha mig på bokmässan i alla fall : ) Tack snälla Kim, du gjorde min dag.

Redigerandet går uselt just nu. Jag har blivit förkyld och har varit trött idag. Men jag har ordnat med kattförsäkring, beställt kattmat, kört småkillarna till basketen och kollat tågbiljett till bokmässan. Och nu är det kväll igen. Tur att det snart är en ny dag som jag kan fylla med redigering, förhoppningsvis. Under tiden lyssnar vi på ett skrivtips tycker jag.

Lite av varje

har jag gjort i helgen, men inte skrivit. Helgerna med barnen brukar innehålla lite eller ingen skrivtid för mig.

Jag har  blivit förkyld. Det är ju en inte sådan trevlig början på hösten. Fast det har ju verkligen inte varit höst i helgen. Runt 20 grader och sol. Då hade det varit trevligt att vara frisk nog att njuta av livet utomhus. Men, men, en liten förkylning ska väl inte få störa humöret. I morgon är det måndag och jag ska skriva vidare.

Igår gjorde äldsta sonen plankstek, något som han hört talas om men inte varken sett eller ätit, tillsammans med mig. Han är mycket intresserad av matlagning just nu. Han funderar till och med på att bli kock. Han är också mycket intresserad av historia och planksteken triggade hans fantasi. Han såg framför sig vikingatiden och att äta utan bestick, coolt tyckte han. För mig är det 80-tal och det blev med bestick. Han spritsade potatismos så att det stod härliga till. Det var jättegott och jag tror barnen kommer att vilja äta det igen.

Idag har vi haft barnkalas. 7-åringen har haft fest för sina klasskompisar. Intensivt är bara förnamnet. Men skoj, på ett lite självplågande sätt. Nejdå, det finns inget roligare än att se barnen ha kul tillsammans. Vi har haft fem-kamp i minuten-lekar. Superkul! Och så har vi haft skattjakt såklart, godispåsarna måste ju hittas på något sätt. Min sjuåring ville ha pannkakastårta så det fick han. En superhög. Ingen utom våra barn hade ätit pannkakstårta förut!? Det kanske är lika ute som plankstek?

Nu har det gått ännu en vecka och ännu en helg. Hjulen snurrar allt snabbare. Jag vet att man snart sitter framför julgranen och undrar var höstterminen tog vägen. Så det gäller att ta tillvara på varje dag på bästa sätt. Jag vet att det är lättare sagt än gjort. Jag är inte särskilt förtjust i vardagen, det ska jag erkänna. Fast jag har blivit bättre på det. Förr gav den mig ångest. Jag längtade alltid bort. Till något nytt spännande. Det skulle jag prata om i  mitt sommarprogram, om jag någonsin skulle göra något sådant. Vardagen eller snarare alla mina försök att slippa ifrån den. :D Nu när jag skriver har jag hittat ett sätt att smita undan. I korta stunder kan jag ge mig av till vilken plats jag vill. Jag kan göra precis vad jag vill. Uppleva magin. Eller så blir jag överraskad och hamnar på helt okända platser. Platser som jag inte ens har föreställt mig. I morgon bär det av igen. Jag ska ut på äventyr. Jag ska fortsätta skriva på mitt första manus. Min alldeles utmärkta vardagsflykt.

En gång till

Så var det dags för förkylning igen. Jag tycker att jag nyss blev frisk från den förra. Jag har sovit hela förmiddagen och är fortfarande trött. Men det är bara en förkylning ändå, så snart är jag pigg och frisk igen.

Det går inte att skriva när jag är sjuk, jag kan inte samla tankarna. Jag har inte ens kunnat läsa. Det bästa är nog att vila så blir man frisk fortare. Jag slötittar på tv istället.

Men jag tänker på att skriva och jag längtar hela tiden efter att skriva, så därför bjuder jag på lite inspirerande tankar om att skriva under tiden. Vilket fantastiskt ställe att skriva på. Så vackert och fridfullt och samtidigt förstår man hur våldsamt havet kan bli vid andra tillfällen.

Poetiska ord om att skriva (fritt översatt av mig).

"Det är som att jaga efter något som du känner redan nästan  existerar. Du ska bara slänga fjärilsnätet över det och fånga det."



Bilden är lånad från nätet.

Nu är det förkylt

Förkylningen lyckades till slut fånga mig i sitt grepp. Jag är helt yr eftersom det slagit lock i ena örat och så kan jag knappt prata eftersom jag är hes av hostan som dök upp igår. Jag ska ändå försöka att fortsätta med min redigering. Det gäller ju att smida medan järnet är varmt och alla idéer och tankar är fräscha. Jag måste bara försöka tänka klart med ett huvud som är tungt och segt. Jag gillar verkligen inte att vara sjuk så jag måste försöka att kurera mig på något sätt. Lite soffhäng med ett varmt täcke omkring mig framför en bra film tror jag kommer att fungera utmärkt. Sedan skulle jag vilja ha glass, Häagen Dazs, Pralines and Cream blir bra. Bättre medicin finns inte :D

Man ska inte ropa hej

Förkylningen har bestämt sig för att leka kurragömma med min kropp. Först är den där och sedan nästan borta för att i nästa stund vara tillbaka igen. Jag har dragit på mig en ambivalent typ av förkylning som inte kan bestämma sig. What´s up with that????

Jag hade en toppen eftermiddag i solen med mitt manus. Jag tog samtidigt några foton på häftiga moln. Njöt av att kunna sitta utomhus och jobba. Så skulle jag göra mat och känner mig plötsligt trött, hängig och börjar frysa. Det kan ju vara så att jag är allergisk mot hushållsarbete också :D

Efter att ha suttit inlindad i en varm filt och halvsovit i soffan framför tv:n en stund och fått lite Otrivin i näsan känner jag mig på gång igen. Vem vet hur det kommer att kännas i morgon??!!

Sensommar

I morse när jag vaknade var det grått och kallt ute. De underbara sensommardagarna som vi har haft de senaste dagarna var som bortblåsta. Jag hade ont i halsen och var rädd att förkylningen slagit sina kladdiga klor i mig. Jag bestämde mig ändå för att jag var tillräckligt okej för att gå min morgonpromenad. Under den hann solen komma fram och min hals bli lite bättre.

Hela familjen har lindriga förkylningssymptom men vi är nöjda över att vi klarat oss så här bra hittills. So far so good.

Jag fortsätter mitt liv som just nu känns rätt så ordentligt fantastiskt faktiskt. Tillbaka till manusredigering i solen :D