.

.

torsdag 23 september 2010

Jag tror


Jag tror på mig själv. Det måste börja där på något sätt.

Jante göre sig icke besvär. Jag växte upp i en småstad fylld av Jante. Kände mig alltid obekväm med den känslan. Varför fick inte jag vara bra. Varför fick inte jag vara stolt över mig själv. Jag förstod aldrig hur det kunde hota andra om jag var stolt över vad jag åstadkommit. Borde vi inte istället kunna peppa varandra i att våga ta plats. Det tog lång tid innan jag lyckades mota Jante ur mitt liv. Det var inte förrän jag flyttade till en större stad och träffade människor som fick synas och som fick vara bra som kände jag att jag hittat rätt. Där fick också jag uppmuntran och min självkänsla kunde börja växa sig stark. Det är klart att Jante försöker tränga sig på så fort det öppnar sig en möjlighet men jag vill aldrig dit igen. Jag vill att mina barn ska få känna något helt annat än vad jag gjorde när jag växte upp. Jag vill att de ska tro på att allt är möjligt. Att alltid våga sikta mot stjärnorna. Jag vill att de ska veta att de är unika oavsett vad de väljer att göra i livet. Det viktigaste av allt är att de är lyckliga och att de njuter av sina liv.

Nu är det precis en vecka sedan jag skickade mitt manus. Jag tror! Inget annat är möjligt just nu.

8 kommentarer:

  1. Absolut! Tro på dig själv, var stolt över din prestation! Sträck på dig! Lys, gläns, skin!Det är bara vackert att se sann stolthet där lyckan glittrar i ögonen!

    SvaraRadera
  2. Håller med dig och Annika med ovan! Blir själv trött på att ibland känna så, bor trots allt i en liten stad...t o m kan en liten blogg sticka en del i ögonen ibland...trist.Nej man ska tro på sig själv och våga visa det, helt rätt=)

    Kram
    Adela

    SvaraRadera
  3. Annika:
    På något sätt så är det ju så det måste vara. Om jag inte tror på mig själv, vem ska då göra det?

    Adela:
    Det är den enda vägen att gå. Jag brukar tänka att det är de missunnsamma som har det jobbigast. Det är de som inte vågar leva livet fullt ut.
    Kram!

    SvaraRadera
  4. Hej vännen!

    Usch, för Jante-lagen! :( Den har verkligen förstört många drömmar ochjag tycker att det är dags att vi skrotar den där nu. Jag är så glad att mina barn slipper växa upp under ständig påverkan av Jante. När jag gick i skolan var den fortfarande väldigt stark. Du ska inte tro att du är något och att alla skulle vara lika. Drömmar fick vara till fritiden, man måste ju ha ett "riktigt" jobb. Hu! :(

    Självkänsla, självförtroende och drömmar är alla viktiga ingredienser i livet. Allt är möjligt så länge vi tror på vår dröm och är villiga att jobba hårt för den. :) Man ska inte be om ursäkt för den man är och för det som man är bra på.

    Så sträck på dig Anneli och var stolt över dig själv! Det är jag. Ha en fin helg och skötom dig! :)

    Kram Lotta

    SvaraRadera
  5. Ja, men vad fan! Jante är skit. Nu svär jag. Jag kommer ihåg en pojkvän som jag hade. Jag var med honom på stan när han pratade med kille som han kände. Killen frågade min pojkvän om det hade gått bra på provet som de fått tillbaka. Min pojkvän sa helt enkelt: Ja, det gick jättebra för mig! Själv hade jag kanske sagt...erm, jao, det gick väl hyfsat. fast jag hade MVG!
    Man måste våga ta plats och säga att man är bra utan att man ska ses som skrytig :) Bra jobbat!!

    SvaraRadera
  6. Lotta:
    Man har bara ett liv, varför inte leva det fullt ut? :D
    Kram!

    Trillingnöten:
    Det är inte många som säger att de är skitbra. I alla fall inte de som verkligen är det. Man måste få känna sig stolt och nöjd över alla bra saker man gör.
    Kram!

    SvaraRadera
  7. Jag tror jag med, massvis, på dej och på ditt skrivande.

    SvaraRadera
  8. Trolligt:
    Tack! Jag blir så varm om hjärtat när jag vet att det finns människor som tror på mig, med mig.

    SvaraRadera