När tiden rinner ur händerna

känns det ibland som om inget blir riktigt gjort. Det är så överfyllt i huvudet just nu att jag faktiskt håller på att få huvudvärk. Men bättre det än att det är helt tomt och innehållslöst, det vore fruktansvärt!

Och så är ju allt så roligt, det är bara tiden som är allt för knapp. Men ibland är det verkligen nu eller aldrig som gäller.

Så vad gäller tid har jag känt att dagens grateful ibland stressar mig, därför har jag bestämt mig för att varje dag är fylld av saker att vara tacksam över, men jag kommer bara att dela dem här då och då. För att minska på stressen och för att skapa mer tid för allt det jag vill göra. Tacksamheten finns däremot i mina tankar hela tiden. Dagens grateful blir därför mindfulness och att inte göra sådant som ökar på stressen.

Idag blir det musik. Avkopplande och riktigt skön sådan. Den finns dessutom i mitt soundtrack till manus nummer två. The feel again (Stay) med Blue October. Så bra.

Skickat

och väntan kan ta sin början. Tjoho!

När ångesten lagt sig vill säga, för det gäller att släppa tanken på om det fanns mer man kunde gjort. Nu gör jag det och går vidare till manus nummer tre som tålmodigt väntar på sin tur. Och jag längtar efter att fortsätta skriva den. Sedan har jag en novell som pockar på.

Dagens grateful:
Dag 28:
Skickaknappen. Och framför allt möjligheten att skicka sina manus på mail istället för per post. Så mycket smidigare och så mycket bättre för miljön. Gillar mycket!

Dagens låt ur mitt soundtrack för manus nummer två. Passar utmärkt som avslutning för nu. Easier to be med Lifehouse. Så perfekt!

Efter en hel del prokrastinering

har jag äntligen pillat färdigt, både i manus och följebrev. Tror jag! Hoppas jag, eftersom jag nu gjort den första utskriften.

Fast jag vet av erfarenhet att det gäller att inte titta på manuset mer just nu. Det är alltid en dålig idé att läsa det efter att man skickat. Då kan man vara absolut säker på att något fel lyser som ett stoppljus i ögonen. Så nu lägger jag undan det för en tid. I morgon är det dags för avfärd. Och resan har börjat.

Dagens grateful:
Dag 27:
Varma nyutskrivna manushögar. Innehåller en härlig känsla av tillfredsställelse. Och så oändligt mycket hopp!

Dagens skrivmusik finns också i mitt soundtrack till manus nummer två. In your arms med Kina Grannis.

Fortsättningen och följebrevet

jag tror banne mig jag har fått ihop ett. Yay för det!

Så nöjd! Jag hoppas jag har lyckats fånga intresset både i följebrevet och i manuset. Idag hittade jag ännu en poetisk mening, under tiden som jag danstränade. Jag är löjligt nöjd med den och har lagt in den i manuset. Och så har jag läst de första 30 sidorna baklänges. Mening för mening. Det var en ny erfarenhet som jag tror var väldigt bra. Man ser texten på ett helt nytt sätt.

Dagens grateful.
Dag 23:
Moln. Jag älskar moln. Det finns inte mycket som kan förändras så mycket som de kan. I dem finns en oändlig mängd fantastiska konstverk.

Det bli mer musik från mitt soundtrack för manus nummer två idag. Lifehouse med You and me.

Början

ja, för slutet på något betyder alltid början på något annat. Något nytt!

Så idag börjar jag genomläsningen av de 30 första sidorna. När jag danstränade kom det till mig tre nya meningar som jag ville få in i berättelsen. Eller kanske mer känslor. En av dem började med en felläsning av namnet på en låt. Det jag läste kändes så poetiskt att jag fick ihop en känsla runt det. När jag sedan tittade närmare hette den något annat. Men jag är nöjd med min känsla, nu är den ju dessutom helt och hållet min egen.

Dessutom har jag börjat pilla i följebrevet. Vi får se var det slutar. Jag hoppas det blir riktigt bra och lockande.

Dagens grateful.
Dag 22:
Mina Uggs. Åh, vad jag älskar dem. De tar mig smidigt genom vinterns kyla. Jag har i alla år letat efter ett par sköna och varma vinterstövlar, men inte förrän jag köpte mina Uggs blev jag fullkomligt nöjd.

Idag blir det mer musik. Den här gången ur mitt soundtrack till manus nummer två. Fink med "Yesterday was hard on all of us".

Slutet

jag har nått det nu. Yay!

Eller slutet och slutet, det vet jag inte om man någonsin kommer till, men jag har läst igenom hela manuset. Igen! I morgon blir det en rejäl genomgång av de 30 första sidorna. Igen! Och så behöver jag skriva ett följebrev.

Jag tänkte på det där om att man säger att man ska vilja kräkas på sitt manus, då är man färdig. Jag känner inte så. Har aldrig känt så för något av mina manus. Och så tänker jag på att våra manus är som våra barn. Jag har aldrig velat kräkas på mina barn heller, hur jobbiga de än skulle kunna vara. Hur mycket jag än är tillsammans med dem så njuter jag lika mycket hela tiden. Så känns det med mina manus. Så jag har bestämt mig för att jag är en sådan sort. Hoppas jag inte är ensam. Hoppas jag inte har fel.

Dagens grateful.

Dag 21:
Snölyktor. Jag tycker att de är helt underbara. Tänka att lite snö kan skapa en sådan mysighetskänsla.

Idag blir det musik. En låt som finns i mitt soundtrack för manus nummer två. "Utan dina andetag" med Kent.

En ogästvänlig värld

och en blåsig dag.

Men inomhus är det mysigt och jag kan ägna mig åt att läsa vidare ur manus  nummer två. Det är bara 34 sidor kvar nu. Sedan kommer den eviga frågan, vågar man skicka in då eller måste man läsa en gång till så att det inte tillkommit nya fel under förra genomläsningen. Jag såg en tråd som diskuterade det på "Författare på facebook" där någon rekommenderade att läsa igenom första 30 sidorna, så att de var så bra som möjligt. Har man fångat förlaget på de 30 första kanske det inte spelar all roll i världen om det finns små fel i resten. Kanske är det så. Dessutom har jag ju följebrevet kvar. Hua!

365 grateful.

Dag 20:
Mina hörlurar. Jag letar ständigt efter de perfekta. De här köpte jag av sonen då han köpte nya efter jul. I dem ska musiken som hjälper mig skriva mina berättelser ljuda. De är det viktigaste hjälpmedel jag har för att kunna skriva. För att hitta rätt stämning. För att kunna försvinna in i en annan värld.

Idag blir det ingen skrivinspiration härifrån. Däremot blir det ett underbart klipp från staden där manus nummer ett delvis utspelar sig. Dessutom fångar den känslan av manuset så perfekt.

SWEDEN Timelapse from Alexej Mecheriakov on Vimeo.

En euforisk känsla

är vad jag känner just nu! Jag är helt färdig med manus nummer två. Tror jag. Hoppas jag. Allt jag har tänkt få med finns nu på pränt. Wow!

Jag tror minsann det är dags för lite bubbel.

Och så dagens grateful.

Dag 10:
Musik. Utan musik vet jag inte hur mitt liv skulle se ut. Det skulle vara så grått och trist. Utan musik vet jag inte hur mitt skrivande skulle se ut. Grått och trist förmodligen.

Det tar oss vidare till att det är fredag. Då musiken är i centrum och det är dags att dansa. Idag en happy dance. Because I´m happy! Musik och dans i ett. Nu kör vi igång en riktigt härlig helg.

En firarhelg

har vi och därför hinner jag inte mycket mer. Idag är det makens tur.

Därför hade vi sammanslagen fest för både äldsta sonen och maken igår. Mycket trevligt. Idag firar vi maken här hemma för oss själva och jag ska bjuda på god mat, vilken min pappa hjälpt till med, då han har fångat fisken vi ska äta. Tack för det! Så det blir inte mycket mer härifrån. I morgon är det måndag och jag hoppas få lite manustid igen.

Men tills dess, gratulationer och kärlek till maken! Eftersom han gillar musik det svänger om ger jag honom den här låten idag. Love!

Idag

visar sig hösten från en helt annan sida.

Mer av det gråa, mer regn och lite kallare. Men, men, i morgon är en annan dag! Närmare bestämt måndag, en av mina favoritdagar.

På helgen står allt stilla på något sätt, men på måndagen är allt möjligt igen!



Idag har jag jobbat med min del av en berättelse som förhoppningsvis kommer med i en antologi. Det är superspännande och lite läskigt.

Musik, träning och ord

vilken kombination.

Varje vardag tränar jag en timme, samtidigt som jag lyssnar på musik och jag kan inte ens räkna alla de gånger som jag kommit på saker till mina manus under den timmen. Det är som om hjärnan jobbar i overdrive tillsammans med rörelse och musik. Idag kom jag på två nya saker som fick hamna i manus nummer ett. Gestaltning när den är som bäst. Ord som finns i tonerna. Känslor som gömmer sig bland noterna.

Och så går vi vidare

efter en fantastiskt helg med mycket firande, massor av god mat och trevliga samtal med släkt som jag inte har träffat på mycket länge, men som jag har saknat. Så härligt!

I morgon är det måndag igen. Underbart! Jag ser så mycket fram emot att fortsätta jobba med mina manus. Men först ska jag krascha i soffan en stund innan det är dags för sängen.

Jag tänkte ha lite musik hos mig idag, men det är inte lätt att hitta musik som är positiv till måndagar, but I love the blues, så det får bli Stormy monday med Cream.

Måndag

igen och trots att helgen har gått alldeles för fort ser jag väldigt mycket fram emot en ny härlig skrivvecka.

Jag är så full av ny inspiration och skrivarlust efter att jag träffat så många underbara skrivande människor under Ebbas releasefest.

Let´s go! Nu kör vi igång en riktigt härlig vecka.

Musiken är oändligt viktig

för mig när jag skriver.

Kanske är det därför det är så lätt att skriva när jag hör på musik. Tonerna talar till mig och ger mig en röst. Sätter ord på känslorna. Utan musik vet jag inte om jag skulle berätta något alls. Det är som om musiken och mitt inre talar till varandra och skapar magi.

Så här låter känslor, i alla fall en del av dem. En del av dem som jag använt mig av idag när jag redigerat mitt andra manus. Kan ni höra dem?

Intensivt

känns livet just nu! Fast roligt och spännande för det mesta.

Sommaren verkar stanna kvar ännu en stund och det är jag väldigt tacksam över. Småkillarna har haft en lite småjobbig start i den nya skolan. Sådant kan göra en mamma lite ledsen, det finns inget värre än att se sina barn ledsna. Just nu verkar det kunna lösa sig, jag menar, även vuxna känner ju ibland att de skulle göra allt annat än att jobba, men kan inte gråta över det, även om de skulle vilja ibland. : D Äldsta killen har satt in en tandställning i överkäken idag. Lite läskigt, men det gick jättebra. Nu ska han bara vänja sig vid den och så hoppas vi att han inte får så ont nu i början.

Dagen har fyllts av allt annat än manus, men å andra sidan har jag jobbat ganska intensivt med det i helgen istället. Jag har verkligen njutit och suttit ute i solen samtidigt som jag fortsatt läsa manus nummer två ännu en gång. I morgon hoppas jag få lite mer manustid i solen.

John De Sohn feat Andreas Moe med Under the sun where we belong. Yes I do!

Yay, då är jag igång

med att jobba vidare med manus nummer två. Det känns helt fantastiskt. Dimmorna lättar och jag känner mig fullkomligt hel igen. : ) Ja, om man bortser ifrån att jag hellre skulle bo i ett varmare land där man slapp allt det gråa, den genomträngande kylan och allt iskallt regn, som trots att det inte känns så just nu, obönhörligen kommer till oss till slut.

Ännu en dröm att följa! Annars känner jag mig fortfarande fylld av glädje och energi, inte minst för att jag bokat resor till tre roliga saker under slutet av augusti och september. Två releasefester och så bokmässan så klart. Jag känner mig verkligen priviligerad.

Man måste alltid, alltid tro på att framtiden bär goda saker med sig, oavsett vad som varit. A change is gonna come med Seal.


Bilden är lånad här.

Life has it´s funny little ups and downs

but troubles are just like lollypops, there here, there gone.

Så är det och så får det bli. Vi är alla friska och vi har varandra, mer kan man inte begära, bara önska sig. Jag ser väldigt mycket fram emot nästa uppgång. Under tiden ska jag dansa. På bordet. Nu kör vi igång den här helgen med buller och bång (fast jag börjar nog med att duka av bordet först : ). Den här fantastiska sommaren är verkligen värd att firas. Helt underbar och allt vad man kan önska sig av en svensk sommar om ni frågar mig.

Brainfreeze

fast inte av kyla, utan av ett överfullt schema. Just nu talar maken, som har full koll på vår googlekalender, om för mig var och när jag ska vara någonstans. Det är utan tveksamhet den mest hektiska vår/sommar jag någonsin har upplevt och jag har egentligen inte tid att skriva här alls, småsönerna ska lägga sig efter en picknick med dotterns klass. Så det blir helt enkelt over and out för idag, med lite skön pausmusik.

Jag fick ett mail

från en av mina testläsare:
Hej! Det är jättekul att läsa :) Spännande och jag vill läsa hela tiden :)
Hur kul är inte det? : D

Så jag känner mig så glad och nöjd över att det verkar fungera bra, so far! En testläsare måste tyvärr hoppa av, på grund av barn som föds i slutet av juni och en flytt som är flyttad från augusti till juli. Ledsamt men förståeligt!

Gårdagens födelsedagsfest gick utmärkt. Tolv barn plus mina egna fyra, det är ett gäng barn. Man är så glad och lättad när alla barn hämtats och ingen är skadad eller ledsen. Lillkillen var överlycklig över att vara i centrum för så många på en gång, fjärde barnet som han är. Det var härligt att se. Dessutom har han ju sin födelsedag kvar som är den elfte juni. Han kommer att firas ordentligt.

Jag har fortsatt läsa ur manus nummer ett under dagen. Det jag läste sent i går kväll kändes tveksamt ur redigeringssynpunkt eftersom jag var så trött, så jag läste det en gång till idag. Samtidigt undrar jag om det är ett bra eller dåligt tecken att jag fortfarande tycker så mycket om berättelsen. I alla fall med tanke på att det sägs att man är färdig med texten när man vill kräkas på den, det vill inte jag, jag gillar den och tycker att innehållet är viktigt.

I morgon fortsätter det sjukt fulla schemat som vi lever under just nu. Det är bara att hålla hårt i handtaget framför sig och hängas med.

Dagen redigeringsmusik som finns med i manus nummer ett är Somebody that I used to know med Gotye. Perfekt för ett kapitel i det manuset.

Det börjar kännas

lite pirrigt igen.

Jag jobbar just nu med petandet i manus nummer två. Och peta vet vi ju att man kan göra i oändlighet. Men det tänker jag inte göra, jag tänker snart vara färdig med det. Sedan börjar den eviga väntan, den är inte rolig. Fast då kan jag äntligen börja skriva på något nytt, det ser jag väldigt mycket fram emot. Och så fortsätter jag läsa manus nummer ett.

Dagens redigeringsmusik och del av soundtrack till manus nummer två. Easier to be med Lifehouse.