Mina barn får mig alltid att le, så också i morse. Mina barn ÄR mitt hjärta. Utan dem är jag ingenting. Adam, Gry och Anders på Mix Megapol fick mig att le på min morgonpromenad. Det kändes skönt att kunna le även en dag som denna när något så tungt låg på mina axlar.
Drygt tre timmar innan rättegången skulle börja sitter jag och förbereder mig, med datorns hjälp, inför mitt vittnesmål. Jag vill vara så förberedd som det är möjligt. Då ringer telefonen. Det är från tingsrätten. Mitt vittnesmål behövs inte, de har bedömt att de har tillräckligt utan min hjälp. Lättnaden jag känner i det ögonblicket är omöjlig att beskriva. I fyra månader har detta legat på mina axlar. Så släpper tyngden och jag blir så lätt att det känns som om jag ska lyfta. Sedan får jag dåligt samvete för att jag känner mig lättad. Varför egentligen? Det känns lite som om jag smiter. Men rätten har bedömt att mitt vittnesmål är överflödigt. Då blir jag glad. Det känns betryggande att de verkar ha tillräckliga bevis. Nu är det bara att vänta på hur domen lyder. Jag håller mina tummar så hårt att det gör ont. För min väninna, som har en tung dag i dag och för att de drabbade barnen ska få en väg ur ett liv i rädsla och oro.
Frihet åt dem som frihet förtjänar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
Vad skönt, Anneli. Du har verkligen gjort det du har kunnat!
SvaraRaderaGuuuuud vad skönt! Var ju en omöjlig situation som bara hade blivit än mer omöjlig om du vittnat. Skönt att du slapp och hoppas nu för barnens skull att allt löser sig. KRAM! <3
SvaraRaderaSkönt för dig. Hoppas nu allt löser sig för familjen och framförallt för barnen.
SvaraRaderaKram
Saved by the bell :) Vad skönt att det förmodligen löst sig för din väninna i alla fall. Dock har du ju våndats i fyra månader! Det är lång tid! Det är iaf skönt för din väninnan att veta att du fanns och finns på hennes sida! Du är en bra vän!
SvaraRadera