I bland, och jag är så lyckligt lottad att de dagarna inte är många, så dippar det rejält. Tandvärken vill inte släppa och jag klarar bara dagarna med hjälp av värktabletter. Återbesöket hos tandläkaren är på torsdag och jag hade hoppats på att klara mig till dess. Det är otroligt vad värk gör med hela kroppen och hjärnan. Allt fokus läggs på att klara smärtan. Jag beundrar de människor som har kronisk värk. Vilket mod och vilken styrka de har.
Jag undrar därför hur fort färdas mörker och när kommer ljuset tillbaka?
Trots allt så har jag redigerat mitt första manus färdigt idag och börjat lägga in ändringarna i datorn. Jag tagit mig till sidan 20 idag. Det är riktigt intressant faktiskt, att läsa manuset igen efter så lång tid. Det är tur att jag har något som är så roligt att göra som kan skingra tankarna på smärtan en aning. Det gör också positivt tänkande. För den här värken går över förr eller senare, på ett eller annat sätt. Det är inte alla som har sådan tur.
