Funderingar

Jag blev lite beklämd när jag läste Malin Persson Giolito´s blogg om hur det går till i kulisserna på bokmässan. Det är klart att man har läst om hur olika författare bedömmer varandras böcker och hur det ena har ansetts finare än det andra, men jag har nog egentligen inte tagit till mig det på riktigt. Inte förrän jag själv har börjat skriva och också hoppas på att bli utgiven en dag. Det kommer närmare då. Människorna och inte bara författarna har blivit synliga. Jag var inte ens på bokmässan så mitt inlägg är mer av allmänt slag i hopp om att det inte är så illa att bokmässan skulle kännas som en skolgård med alla de stereotyper som florerar där.

Jag kan förstå att det finns ett visst mått av konkurrens mellan olika typer av författare och olika genrer. Trots det så pratar vi om vuxna människor 2010. Människor varav många är småbarnsföräldrar och jag kan ju bara anta och hoppas att de jobbar hårt för att deras barn ska bli empatiska, snälla och rättvisa medmänniskor. I alla fall så jobbar vår skola väldigt inriktat på att alla ska behandlas med respekt oavsett varifrån de kommer eller hur de ser ut eller vad de väljer att göra på fritiden. Det gör mig beklämd att samma människor, oavsett om det är en bokmässa eller vilken arbetsplats som helst, sedan behandlar sina medmänniskor på precis det sätt som de försöker lära sina barn att inte göra. Vi gillar olika, eller hur var det?

Simona Ahrnstedt skriver också i sin blogg om skolgården och hur hon kände att hon inte passade in. Om hur alla skolgårdens grupper fanns på plats. Att hon aldrig trodde att hon skulle bli som de coola tjejerna. Själv tror jag inte på att det finns några colla tjejer längre. Jag tror att det finns en massa tjejer som är bra på att spela coola tjejer. Min erfarenhet är dessutom att de coola tjejerna är de som är de mest osäkra. Det är tjejer som Simona som är de med mest mod och självkänsla. Det kanske inte är någon större tröst om man verkligen vill höra till den coola gruppen men icke desto mindre tror jag att det är sant. Det är väldigt mycket Kejsarens nya kläder över det. Skaka lite på det, så rasar det ihop.

Allt som behövs är ju att behandla varandra med respekt. Vuxna människor borde klara det. Det är precis så enkelt som vi lär våra barn : Behandla andra så som du själv vill bli behandlad!

I don´t care what the whisperers say, cause they wisper too loud for me!