.

.

tisdag 7 september 2010

Refusering


Att bli refuserad verkar vara en förutsättning för att överhuvudtaget kunna bli en publicerad författare. Precis som dessa svenska författare och så några världsförfattare. Visserligen är man i gott sällskap men det är klart att det känns jobbigt när man ska skicka in manus för första gången. Trots det måste man ju börja någonstans så det är väl bara att köra och försöka att ta sig igenom nålsögat.

Jag läste en artikel, en intervju med en förläggare Svante Weyler på Weyler förlag. Han ger en hel del intressanta tips. Hans fyra viktigaste råd ser du här:

Efter en lång karriär som förläggare och förlagschef: vilka råd har du till den som vill bli författare?
1. Läs. Ingen kan bli författare som inte har läst. Läs och läs och läs.
2. Sno. Och sno av de bästa. Inte erfarenheten, den måste vara din egen, men språk, stil, teknik.
3. Ha en bra rygg och ett brett arsle.
4. Träna på att vara ensam

Hela artikeln kan du läsa här:

Svante Weyler: Läs! Sno! Ha ett brett arsle och en bra rygg! Och öva på ensamheten.

15 kommentarer:

  1. Stort och smått:
    You´re so welcome :)

    Åsa:
    Tips kan man aldrig få för många av :)

    SvaraRadera
  2. Du låter nervig... Fått iväg ditt manus ännu? Skicka till flera förlag, då känns det inte så jobbigt att få nej från ett förlag, du kanske har bättre tur med de andra! Kram Kim

    SvaraRadera
  3. Kim:
    Nej då, än så länge är jag helt lugn :) Syselsätter mig bara med lite annat mellan redigeringarna :) Just nu försöker jag att dra ner på onödiga ord och upprepningar i mitt manus.
    Kram!

    SvaraRadera
  4. Det där med att få ett brett arsle skulle jag kunna jobba på. Choklad borde funka. :-D

    SvaraRadera
  5. Vilka underbara oförblommerande tips! ;)
    Angående refuseringar så trot jag att det är som i kärleken. Man ska pussa några grodor innan man hittar den rätta - och då jäklar slår det gnistor och en win-win-situation uppstår.
    *Håller tummarna* :)

    SvaraRadera
  6. Jag uppfyller ett av dom kraven ;-) men har inga författarplaner...

    Kramkram
    Ullis

    SvaraRadera
  7. Ska hålla alla tummar jag har för dig och ditt manus... :)

    SvaraRadera
  8. Annika:
    Håller med dig fast jag vet inte om jag behöver jobba på det så mycket, det kommer liksom naturligt på något vis :D

    Märta:
    Tack för tummhållningen!
    Så är det nog, man ska bara hitta den rätta. Frågan är bara var den rätta finns? En liten hint från någon fe vore toppen :)

    Ullis:
    En del saker fungerar över gränserna :D
    Kram!

    Anna:
    Tack, vad snäll du är! Jag har en känsla av att jag kommer att behöva det :)

    SvaraRadera
  9. Det är därför jag inte får ändan ur...kommer säkerligen att bli refuserad i alla fall :) Man har ju hört skräckhistorier och varför skulle de köpa min bok? :) Egentligen tänker jag nog bara så för att jag är feg!har jag inte försökt har jag heller inte misslyckats - eller lyckats.

    SvaraRadera
  10. Det bästa tipset där tror jag är att ha ett brett arsle och att trivas med att vara ensam... för det kvittar nog hur mycket man har läst, om man inte har tålamodet att skriva och skriva om, eller inte tycker om att vara ensam!

    kram!

    SvaraRadera
  11. Trillingnöten:
    Nu vet jag inte hur du menar ;) Du springer tjejmilen, då måste man vara modig och stark :) Vill du så kan du.

    Karina:
    Du har nog rätt. Det är både ensamt och mycket stillasittande. Men när man sitter där i sitt skrivrus så spelar inget av det någon roll. Man omger sig med alla sina romanfigurer och det är fantastiskt.
    Att skriva om och om igen är inte lika kul men nödvändigt :)
    Kram!

    SvaraRadera
  12. Lycka lycka lycka till!
    Får man väl säga trots attdet är första gången? För det var det väl?

    Jag ska också tota ihop något denna höst. *hrmpfhost*

    SvaraRadera
  13. Nilla:
    Tack så mycket! Ja, det är första gången och superspännande :)

    Lycka till själv:)

    SvaraRadera