Jag undrar hur ni andra som kämpar på med era manus gör i följebrevet till ert manus när ni ger era personliga uppgifter, tar ni med er bloggadress då eller vill ni ha den för er själv. Jag tycker att det finns för- och nackdelar med båda. Om man ger förlagen sin bloggadress så har de möjlighet att se hur man skriver och tänker, både en för- och nackdel tycker jag. Gör man inte det kan man fortsätta att vara privat och aldrig behöva tänka på vad man skriver eller vem som läser.
Jag kan inte ge dig något svar, för jag har ingen aning. Men jag tror inte att jag hade skickat med min bloggadress. Eller så hade jag det, svårt att veta! Jag är rädd att jag kanske ger ett slarvigt intryck, det är ibland mycket trams i min blogg, svordomar och outande av en massa slarv...
SvaraRaderaMen, jag har långt kvar tills jag ev har de funderingarna att tampas med!
Däremot undrar jag, du skriver manus? Är det ett manus som i filmmanus eller är det en roman du skrivit? (Med risk för att verka helt flängd nu...)
Jag tror att de helt och hållet struntar i det eftersom det är ditt manus som ska hålla för utgivning och ingenting annat.
SvaraRaderaKram Åsa
Stort och smått:
SvaraRaderaJag lutar nog åt att inte ta med min bloggadress eftersom jag gillar att ha min blogg som en liten privat svär där jag kan skriva vad jag vill utan att tänka på vem som läser det.
Jag skriver en roman.
Åsa:
Jag tror du har helt rätt :)
Kram!
För egen del tar jag inte med min bloggadress eftersom jag tror att det är helt oväsentligt för dem hur jag lever mitt familjeliv för övrigt. Vill de veta, får de fråga. :)
SvaraRaderaKram
Jag tog med den. Glorifierade hela grejen lite, typ "Jag har skrivit för Aftonbladet och driver också den populära bloggen ---."
SvaraRadera;o)
Tror inte nån på förlaget läste så mycket av bloggen men de tog med dom där raderna i pressutskicket och tryckte bloggadressen på bokens flik! Inte mig emot, spridning tackar jag för.
P.S. Min nuvarande redaktör följer min blogg men jag tror inte att min förläggare gör det. Redaktören tycker mest att det är kul att se bilder på min son och från Oxford tror jag, och det är inget jag tänker på. Ie jag censurerar inte tankar om mitt skrivande eller så.
SvaraRaderaNina:
SvaraRaderaJag kan förstå den känslan. En blogg är ju väldigt personlig.
Kram!
Amanda:
Vad kul att höra att det ändå är någon som har den med :)
Det är ju på något sätt en del av ens skrivande i alla fall.
Mitt förlag sa till mig att starta en blogg och att genast gå med i Facebook, men det var ju efter de hade godtagit mitt manus:)
SvaraRadera