Jag har läst Maskrosungen av Sandra Gustafsson. Det är en av de mest gripande och självutlämnande berättelser jag har läst. Sandra växte upp med en psykiskt sjuk mamma och en alkoholiserad pappa. Hon tar hand om sig själv så gott hon kan i tidig ålder och hon lever ett liv som man inte ens kan föreställa sig om man inte upplevt det själv. Jag gråter inte särskilt ofta när jag läser böcker men när jag läste delar av den här boken så gjorde jag det. Man kan känna maktlösheten och ångesten i hennes ord. Att kalla Sandra stark är en otrolig underdrift för den ena tunga upplevelsen läggs hela tiden på den andra. Efter att hon bildat familj och fått två barn drabbas hennes make av MS och man kan inte låta bli att undra hur mycket svårigheter en människa ska klara av. Trots allt svårt hon upplever lyckas hon hålla ihop och skapar ett liv som är hennes eget.
Håller med!!!
SvaraRadera