Tankar om refusering

När man till slut tagit mod till sig och skickat iväg sitt manus till förlagen så kommer alla tankar om fortsättningen. Väntan kan vara svår även om hoppet finns kvar så länge man inte får den mycket oönskade refuseringen. Man blir lite besatt av att läsa om andras väg till publicering och alla dem som försöker bli publicerade. Vad för tankar finns hos andra författare och författarwannabes. Det finns så mycket intressant att läsa i ämnet och man kan alltid försöka att bygga upp ett lite hårt skal för att möjligen bli mer kapabel att klara av en refusering (eller 58):D

Jag hittade det här inlägget på Debutantbloggen av Marcus Priftis. Helt underbar och rolig läsning. Både Marcus inlägg och kommentarerna Läs hela inlägget här.
Titta också på youtubeklippet som finns med bland kommentarerna. Så bra!

"Jag är en av de halvlyckliga människor som har förärats en så kallad konstnärssjäl. Och jag vet inte om det är bra eller dåligt. Eller, rättare sagt, jag tror att den oftast är lite bra. Men ibland ställer den verkligen till det för mig.

Som när man skickat in ett sprillans nytt, rykande färskt, attackbra manus till förlagen – och den första refuseringen kommer.

Det kan till exempel se ut så här: (Jag har kontrollerat)

Stockholm 2008-10-13

Hej!

Tack för att du har skickat in ditt manus till oss som vi nu har granskat. Tyvärr måste vi tacka nej till utgivning. Eftersom vi får in en stor mängd material kan vi bara undantagsvis skriva personliga omdömen.

Med vänliga hälsningar

Norstedts Förlag

Men konstnärssjälen läser istället:

Stroppholm 2008-10-13

Hej din tönt!

Tack så mycket för att du har ödslat fyrahundra sidor regnskog på att skicka ditt vidriga manus till oss. Givetvis tackar vi nej till utgivning eftersom ditt manus sög åsneballe. Eftersom vi inte tror att du har nåt mer att komma med skiter vi i att skriva någon konstruktiv kritik.

Skaffa ett jobb!

Horstedts Förlag"