Så stilla

Det är fortfarande helt stilla i mitt huvud under mina promenader. Inga nya spännande berättelser. Inga nya uppslag. Inga nya idéer Ingenting! Jag blir lite orolig. Det känns ovant och väldigt tyst.

Samtidigt känner jag att hela jag förbereder mig för morgondagen. Jag samlar kraft och styrka. Jag går igenom vad som kan komma att sägas och frågas. Jag försöker att tänka på vad de skulle kunna säga om mig som person och hur jag ska bemöta det.

Det känns skönt att jag kunde lägga allt åt sidan för att avsluta mitt manus. När jag gjort det så bytte hela mitt väsen fokus till det andra. Det som inte alls känns lätt. Men som måste göras. Jag är glad att jag hann avsluta boken innan. Det ger mig styrka. Mitt hopp om att bli publicerad ligger lite som skyddande bomull runt mig. Jag hoppas att alla mina röriga, roliga, spännande och kreativa tankar kommer tillbaka när det som måste göras är gjort. Då kan jag lägga det bakom mig och åter koncentrera mig på mitt skrivande och mitt fantastiska, roliga och spännnande liv.