Paus

Någon har haft roligt och gjort en egen installation på strandpromenaden. Den gav upphov till ett och annat leende i helgen.

När jag promenerar vandrar mina tankar iväg på vägar som jag aldrig skulle hittat om jag försökte. Jag kan se en människa eller en sak som ger mig ett uppslag till en hel bok. Jag kommer på saker som legat gömt i mitt undermedvetna under lång tid. I dag mötte jag en man med glasögon då vandrar hjärnan iväg och funderar på våld?! Jag tänkte på de regler som fanns när jag var liten. Man fick inte slå någon med glasögon man fick heller inte slå tjejer och man fick absolut inte slå någon som var mindre än en själv. Ganska konstigt egentligen, fick man slå dem som var större då, eller? Finns de här oskrivna reglerna överhuvudtaget kvar i dagens hårda samhälle? Sådär fungerar mina promenader och man vet aldrig vad för nya tankar man kommer hem med. Det är helt underbart egentligen. Promenaden ger motion och en oändlig ström av nya spännande tankar. Kan något som är helt gratis vara bättre. Ibland är de bästa sakerna i livet gratis.

Nu ska jag dyka in i min bok igen och fortsätta skriva.

Nytt kapitel

En god berättares första egenskaper; förakt för sanningen och en djup respekt för det sannolika. Fritiof Nilsson Piraten

Jag vet inte varför jag gillar tanken på förakt för sanningen. Kanske för att jag inte tror på någon absolut sanning. Kanske är det för att jag vill hitta min egen sanning som är sannolik för mig. Jag vill leka med sanningen. Det är hela grejen med att skiva för mig. Jag gillar sanningen som kan böjas och bändas. Sanningen som finns i allt och ingenting. Sannolikheten att något är helt sant är ganska osannolik. Där någonstans finns jag. Iallafall just nu. För allt kan förändras när som helst. Det är att skriva. Att hitta nya oupptäckta världar. Förändra, göra om, skapa nytt. Jag älskar det och äntligen vet jag vad jag vill göra när jag blir stor.

Jag har kommit på ett nytt kapitel till min bok som jag nu måste sätta ord på. Därför kommer jag nu att uppslukas av min berättelse och försöka hitta alla de rätta orden som ska bygga upp den känsla som just nu bara finns i mitt huvud. Sannolikheten för att jag ska kunna transferera orden från huvudet till datorskärmen anser jag vara ganska stor. Självkänslan och till och med självförtroendet är på topp. Det är det verkligen inte alltid så det gäller att smida medan järnet är varmt så vi ses om ett kapitel

Söta och riktigt hungriga kattungar

Ändrade planer

Vi skulle åkt på husbilspremiär den här helgen men det är kallt, det blåser och så ska det regna så vi bestämde oss för att skjuta på premiären. Besvikna barn insåg till slut att det inte skulle bli så roligt i kylan. Eventuellt blir det övernattning i husbilen här hemma istället för dem som vill. Vi får ha sedvanligt fredagsmys med barnen hemma istället. Så det blir grillmiddag och Talang följt av inspelat Så ska det låta. Det är mysigt det också.

Fika

Mina söta småkillar som är snart fyra och snart sex, bjöd på fika i sitt rum idag. De hade fixat med stolar till alla, kex, plastmuggar och dricka. De är så duktiga och har sett fram emot det med stor spänning sedan i går när de bestämde att de skulle göra det. De har frågat ungefär femtioåtta gånger idag när de skulle få ha sitt fika. Vi fikade nu på eftermiddagen tillsammans med två nöjda och stolta killar.

Avatar

I eftermiddag såg vi Avatar. Jag hade inte några förutfattade meningar alls förutom att det verkade vara en bra och annorlunda film. Jag gillade den verkligen. Den innehöll allt, spänning, romantik och sorg. Ibland var den så spännande att jag inte kunde sitta still. Mina barn (mina två äldsta som fick se den) älskade den. Äldsta sonen på snart tretton år tyckte att det var en av de bästa filmer han sett.

Jag har läst om att den har Matrix känsla och det stämmer även om handlingen var en helt annan. Tanken om att leva i en parallell värld utanför sin kropp finns där. När Matrix kom var jag helt överväldigad och tyckte att det var så häftigt. Samtidigt kryper det lite i en hela tiden när man tänker på hur oskyddad den efterlämnade kroppen är vilket också skildras i båda filmerna. Jag gillar det. En helt ny dimension öppnar sig. Se den!

Kallt vs varmt

I dag är det kallt ute. Mina händer blir iskalla när jag sitter och skriver och jag blir påmind om alla dagar i vinter som jag suttit vid datorn och skrivit med iskalla händer. Var tog vårvärmen vägen? Elementen vrids ner för att raskt vridas upp igen. Lite härlig värme nu skulle verkligen behövas.

Tanken på värme påminner mig om avslutningen på Svenska skolan på Mallorca förra året. Det var tur att vi var inomhus i Svenska kyrkan där för annars hade det blivit olidligt. Efter bestämdes det vi att vi skulle tillbringa eftermiddagen på stranden tillsammans med de andra familjerna på skolan. Något gott att äta, bad, sol och lekar. Eftersom vi skulle åka tillbaka till Sverige kändes det lite ledsamt men kul att umgås för kanske sista gången. På vägen hem var vi så varma och barnen kände att de inte skulle klara av att vara på stranden i den otroligt varma gassande solen, de ville vara hemma. Inomhus med AC:n på för fullt. Så blev det och vi missade en härlig eftermiddag med vänner på stranden och fick ha en mysig avslutningskväll hemma i AC:ns härliga svalka istället. Senare på kvällen vågade vi oss ut på balkongen och kunde sitta en stund och njuta av utsikten. Vi hoppas dock att vi ska komma tillbaka snart och träffa gänget igen.

Sådär känns det ofta, antingen är det för kallt eller är det för varmt. Jag tror att det finns lika många lagom varma dagar det är nog bara så att man inte tänker på dem eftersom de är så härligt lagom.

Dessa obehagliga sanningar....

Jag vidarebefordrar lite skoj så här en helt vanlig onsdagskväll.

Du har säkert hört talas om att människor blir bortförda och får sina njurar stulna av organtjuvar på svarta marknaden.

Jag och några av mina vänner har råkat ut för något liknande...

Mina höfter stals från mig över natten för några år sedan. Jag gick till sängs och vaknade upp med någon annans lår! Ja, det hände bara sådär snabbt. De nya låren hade konsistensen av havregrynsgröt. Vems lår är det och vad hände med mina? Jag tillbringade hela sommaren med att leta efter dem. Till slut, arg och sårad, hann jag inte mer än resignera och acceptera att jag för alltid skulle fortsätta mitt liv i jeans förrän tjuvarna slog till igen!

Min rumpa var nästa offer. Jag vet att det var samma gäng eftersom de gjorde sig besväret att matcha min ända med låren, som dom snott redan tidigare. Men min nya ända hade de satt dit minst 1* decimeter längre ner än mitt original! Nu förstod jag att jag skulle bli tvungen att ge upp jeansen till förmån för långa kjolar istället.

För två år sedan insåg jag att även mina armar blivit utbytta. En morgon när jag fönade mitt hår blev jag vettskrämd över att se ett gäddhäng på min överarm dingla fram och tillbaka i takt med hårborsten jag använde för att föna mitt hår. Det var riktigt läskigt - min kropp har blivit utbytt en del efter en annan.

Vad skulle hända härnäst?

När min stackars hals plötsligt försvann och jag istället fått den ersatt med en kalkons, bestämde jag mig för att gå ut och berätta min historia. Kvinnor i världen, vakna upp och känn lukten av nybryggt kaffe! Det kan vara sista gången Du använder Din ursprungliga näsa! De där plastikkirurgerna använder riktiga implantat och kroppsdelar som de stulit från Dig och mig! Nästa gång någon Du känner berättar om något de lyft - titta noga igen och ta för sjutton reda på från vem! Var det från Dig?

Detta är ingen bluffvarning. Det här händer kvinnor dagligen! VARNA DINA VÄNINNOR!

P.S. Förra året trodde jag någon stulit mina tuttar. Jag låg på sängen och plötsligt var de borta! Men när jag hoppade ur sängen kunde jag dra en lättnadens suck - de hade bara gömt sig i mina armhålor medan jag sov. Nu har jag de gömda innanför linningen i mina byxor.

Behöver man undra

Behöver man undra vad som är favoritsysselsättningen hemma hos oss. Jag tror inte det. Bollar, bollar och åter bollar. Jag har tre killar i olika åldrar så bollspel har en ganska utmärkande position i vår familj. Det är härligt att se dem spela fotboll, basket eller vad de hittar på. Mina killar och grannkillarna samlas på tomten och kör en match. Ett gäng killar med åldrar mellan tre och sexton år. Är inte det underbart. Man måste bara känna hopp inför framtiden.

En tankeställare

Detta är en otroligt tänkvärd historia som jag fick i mitt mail.

I Washington DC i en tunnelbanestation en kall januarimorgon 2007.
En man med violin spelar Bach i en timme.
Under den timmen passerar ca 2000 personer.

Efter 3 min spelande uppmärksammar en medelålders man musikanten och drar ned tempot i sina steg. Han stannar några sekunder och fortsätter sedan vidare.

Efter 4 min:
Violinisten får sin första dollar. En kvinna kastar myntet i hans hatt utan att stanna.

Efter ca 6 min:
En yngre man lutar sig mot staketet och lyssnar en stund, men tittar snart på klockan och går vidare.

Efter 10 min:
Ett barn i 3-års åldern stannar, men modern drar honom vidare. (Flera barn stannade men blev utan undantag omgående iväg släpade av sina föräldrar)

Efter 45 min:
Violinisten har spelat oavbrutet. Endast 6 personer har stannat för att lyssna en kort stund.
Ett 20-tal personer har lagt pengar i hans hatt, men de flesta utan att sakta in. Violinisten fick ihop 32 dollar sammanlagt.

Efter 1 h:
Musikanten slutar att spela och det blir tyst. Ingen lägger märke till att han slutar, ingen applåderar.

Sanningen:
Musikanten som spelade är Joshua Bell, en av världens främsta nu levande violinister och musiker. Han spelade några av Bachs mest krävande stycken på en violin värd 3,5 milj dollar.
Två dagar tidigare spelade Joshua Bell för utsålda hus i Boston, biljetterna kostade i genomsnitt 100 dollar.

Detta är en sann historia. Joshua Bells inkognitospelning på T-banestationen organiserades av Washington Post, detta som en del av ett sociologiskt experiment om perception, smak och människors prioriteringar.
Man ställer frågan: "Lägger vi överhuvudtaget märke till skönheten i en vardaglig miljö vid en opassande tidpunkt? Stannar vi till för att uppskatta skönheten? Känner vi igen en talang i ett oväntat sammanhang? Hur många av oss går på fina konserter och betalar dyra pengar för något vi inte har vett att uppskatta?"

En slutsats i mängden:
Om vi inte väljer att stanna till när en av världens bästa musiker spelar några av världens bästa stycken på ett av världens finaste instrument.
HUR MYCKET ANNAT GÅR VI INTE MISTE OM?

Jag har ett Magnoliaträd

När jag bodde i Uppsala så var Magnolia extremt exotiskt. Vad jag vet fanns det bara ett och det fanns i Botaniska trädgården. Det pratades om när Magnolian blommade. Jag har alltid tyckt att det är en underbart vacker blomma. Man kunde köpa en kvist i blomsteraffären men det var väl det närmaste man kunde komma denna magnifika blomma. När vi flyttade till Skåne fanns det ett stort Magnoliaträd på vår tomt. Gissa om jag blev lycklig. Man kan sitta under det och fullständigt njuta av dess fantastiska prakt. Det är nästan som ett sagoträd. Ett Magnoliaträd mot en klarblå himmel är vackrare än en tavla.

Det blev regn och sol

Tillbaka igen efter en regnig valborg i Göteborg. En blöt och kall Chalmers Cortège. Trots vädret jättekul att se för första gången.

På lördagen var vi på en Vikinga marknad. Intressant att se.


Idag var det stålande sol och vi tog en promenad och såg ut över Göta älv.