.

.

tisdag 25 maj 2010

Ibland blir det mycket

I bland är det mycket som händer samtidigt. Jag har en tendens att bli överväldigad och handlingsförlamad när det är för mycket på en gång. Då börjar jag tänka på hur mina beslut ska påverka andra mer än vad som känns rätt. Jag har blivit mycket bättre på att hantera det men i sällsynta fall så blir det fortfarande jobbigt. Jag litar mer och mer på mina instinkter och försöker att följa dem. Det har varit några mindre beslut som legat och väntat på beslut när den stora tyngden lade sig på mina axlar.

Jag har blivit kallad att vittna i ett kvinnomisshandelsfall. En vän till mig lever i ett förhållande med en man som misshandlar henne både fysiskt och verbalt. Vi umgicks väldigt mycket på grund av att vi delar samma intresse. Vi har pratat i timmar om detta problem. Hon ville inte att jag skulle visa hennes sambo att jag visste något. Så jag skulle spela ett spel när han var närvarande. Mitt inre kokade och jag skulle låtsas som ingenting. Superjobbigt då det finns få saker jag avskyr mer än maktmissbruk. Man kan väl säga att jag undvek att träffa honom. Många, många gånger försökte jag få henne att lämna honom och gå vidare. Erbjöd all hjälp som jag överhuvudtaget kunde komma på. Sista gången han slog såg alla deras barn när det hände (de har inga barn tillsammans). De flydde därifrån och polisen tillkallades. Själv var jag mina sista två veckor på Mallorca innan vi skulle flytta tillbaka hem. Jag fick min familj här hemma att hjälpa henne och hennes barn på alla sätt de kunde. Hon fick sedan bo i vårt hus som stod tomt. När vi kom hem försökte vi ännu en gång få henne att lämna honom på riktigt. Hon vacklade hela tiden trots att han nu var polisanmäld. Ganska snabbt men smygande flyttade hon tillbaka. Hon slutade ha kontakt med mig troligen för att hon inte ville höra mina åsikter mer. Efter jul skriver hon ett mail där hon talar om att åklagaren vill åtala trots att hon själv inte tänker delta. Hon hoppas att vi ska "glömma" vad som hänt. Vi säger att det inte är möjligt vi måste berätta det vi vet. Dagen efter ringer polisen och jag blir kallad till polisförhör.

Så nu nästan ett år efter händelsen är det bestämt att det ska bli rättegång. Jag ska vittna emot min väns önskan. Jag hade inte haft några problem att vittna för att hjälpa henne. Nu känns det inte lika lätt även om det är nödvändigt för min egen skull. Det blir i slutet av september så jag har lång tid på mig att gruva mig och att försöka komma ihåg allt som hon berättat.

Det är problemet. Jag vill inte tänka på det i förväg. Vill inte att det förstör vår semester. Det kommer att gå det vet jag. Jag kommer snart att ha tänkt igenom situationen och jag kommer att kunna lämna det tills det är aktuellt. För jag tänker inte låta det förstöra i mitt liv mer. Jag har mått så dåligt under hela den här historien. Värre än min väninna som faktiskt hela tiden bagatelliserar alla händelser. Hon visar tyvärr nästan ingen känsla för hur barnen påverkas av allt som händer runt dem.

Jag var tvungen att skriva av mig lite av min frustration. Hoppas ni har någon bra uppmuntrande tanke åt mig.

Jag ska försöka att tänka på det här sättet:

Möt inte bekymren halvvägs, låt dem färdas hela vägen. Oftast händer något med dem innan de kommer fram.
Henry Ford

20 kommentarer:

  1. Oj, vilken fruktansvärt jobbig situation du hamnat i. Jag tycker dock att det är helt riktigt, rätt och nödvändigt, att du vittnar och berättar precis som det är. Dels för din skull, för att vetskapen tärt på dig, men framför allt för din väninnas skull. Hon kanske förtränger misshandeln just nu men att du tar sådan ställning kan kanske påverka henne att se verkligheten sådan den faktiskt är. Dessutom är det ett budskap till henne att hon är värd något bättre (även om hon inte tycker det själv).

    Vi har alla ett ansvar att säga ifrån vad gäller kvinnovåld, för oftast kan inte de kvinnor som faktiskt utsätts för våldet säga ifrån alls. Vi får vara deras röster.

    Du är stark och modig, Anneli!
    Jag hoppas att allt går bra och att din väninna en dag ser och förstår att det var rätt beslut av dig att vittna trots hennes vädjan.

    Kramar i massor!

    SvaraRadera
  2. Malin: Tack, jag behövde lite tankar utifrån just nu.

    Jag hoppas också att hon kommer att förstå sitt värde till slut. Jag tror faktiskt också att hon förstår varför jag vittnar eftersom hon känner mig och mitt starka motstånd till detta hemska brott.

    Kramar!

    SvaraRadera
  3. Jag tycker som Malin, att du är modig och gör det som är rätt.
    Även om det betyder att du får din väninna emot dig så kommer hon kanske en dag att tacka dig. Jag vet att det kan vara svårt att komma ur det svarta ekorrhjulet som hon befinner sig i med misshandel, barn och allt. Hjälplös och oduglig är som inbankat i hennes huvud och det behövs mycket för att bygga upp sig igen och det här kanske är i rätt riktining (fast hon inte tror det).

    Det du ska göra (tycker jag)är att lägga det här åt sidan över sommaren och leva ditt liv som du hade tänkt dig det... och börja tänka på det här igen då när det börjar bli dax för rättegång. Vi har en förmåga, vi snälla, att bära andras bördor och den här behöver inte du bära i sommar... så tycker jag !
    Kram ♥

    SvaraRadera
  4. Du är modig Annelie, hoppas din väninna förstår vilken stor tjänst du gör henne. Kram Kim

    SvaraRadera
  5. Ja herregud, vad gör man??? Det som hon är i gör att hon inte förstår egentligen vilket elände hon har. Någon som du kan hjälpa henne ur detta. Som sagt du är modig, hon borde förstå vilken vän du är men tyvärr inte. Samtidigt som hon har ett helevet så kanske det är jättesvårt för henne att ta sig ur detta, hon tänker inte som vi andra gör. Det är svårt att råda men nu är du ju kallad och försök att göra det bästa av det. Ha det gott vännen/ Kramkram Anne

    SvaraRadera
  6. Jag har nästan varit i samma situation som du. Men min väninna tog sig till slut i kragen och lämnade mannen. Rättegången var jobbig, men nödvändig...

    SvaraRadera
  7. Elvira: Tack för omtanken. Jag känner inte att jag är modig jag gör egentligen bara vad jag måste. Jag vet nästan allt som finns att veta i ämnet nu och det finns så mycket mer som jag inte kan berätta. Hon är ingen ängel hon heller det är som om de bara är dåliga för och med varandra. Inte för att jag en sekund tycker att det är rätt vad han gör. Det finns verkligen inget som rättfärdigar våld mot någon annan (utom i självförsvar).

    Jag tycker precis som du, jag som alltid varit snäll håller faktiskt på att bli bättre på att bli snäll mot mig själv så därför kommer min sommar att bli bra och jag ska göra allt för att lägga det åt sidan till hösten.

    Massor av kramar till dig!

    Kimselius: Tack! Jag känner mig egentligen inte alls modig jag gör bara vad jag känner är rätt. Dessutom har jag inget val eftersom jag är kallad som vittne. Jag vet att jag visar henne att jag står för vad jag tycker. Jag tror att hon förstår mig eftersom hon känner mig.

    Kram!

    Anne: Ibland ger livet en citroner och då är det bara att göra lemonad. Hon är extremt rädd för att vara ensam. Sorgligt att välja ett sådant elände före falsk trygghet bara för att ha någon. Jag är ju kallad som vittne och jag gör absolut det bästa av det. Tack för din omtanke.

    Kramar!

    SvaraRadera
  8. Anna: Tyvärr tror jag att det är vanligare än man tror. Det är inte kul att vittna mot båda även om jag egentligen är tusen procent för henne. Men som jag sagt tidigare, jag tror att hon vet varför jag vittnar mot hennes vilja. Jag hoppas att hon lyckas lämna mannen precis som din vän. Vittnade du också?

    Kram!

    SvaraRadera
  9. Hej Anneli. Bra och heja!

    Om du skriver ner allt du kommer ihåg nu så är chansen stor att du kan lägga det år sidan så länge.
    Det finns ingenting du kan göra förrän dagen du är där, om du ens kommer dit.
    Miljoner saker kan hända på vägen.

    Det är ingen större vits att lasta din väninna för att hon inte lämnar, det är inte ett logiskt fattat beslut att stanna kvar i eländen...

    En rättegång är bra. Det är samhällets och vittnenas markering att detta inte är okej, och att det är den som slår som ska lastas.

    SvaraRadera
  10. Jättehemskt! Men jag tycker att det är bra att du går på rättegången. Har själv aldrig varit inblandad i en liknande situation, men jag kan tänka mig att din väninna innerst inne är glad för det du gör.
    lycka till, kram!
    /Karina

    SvaraRadera
  11. Oj Anneli jag känner med dig! Inte lätt att hamna där men du gör RÄTT som vittnar och gör rätt för din egen skulle med. OM hon bara visste vilken tjänst du gör henne...Tänker på dig och du är en varm och stark person, det märks så tydligt!

    PS Kul att du gillade tapeten och att den kom fram!;)

    varma kramar
    Adela

    SvaraRadera
  12. Åsa: Tack för dina hejarop!

    Jag började skriva direkt för att samla mina minnen och för att känna mig lugnare. Jag lastar henne egentligen inte alls. Jag vet att hon har det jobbigt. Det är bara så frustrerande när hon nästan har tagit sig därifrån och sedan ändå till slut går tillbaka. Det största problemet är att det tar så lång tid att väcka åtal. Om det gick snabbare hade man kunnat fånga in kvinnorna på ett bättre sätt innan de väljer att gå tillbaka.

    En rättegång är absolut nödvändig tycker jag annars tror han ju att det är ok att fortsätta.

    Kram!

    Karina: Tack för din omtanke. Jag håller med dig och jag kan bara hoppas att hon förstår varför jag gör det.

    Kram!

    Adela: Tack för omtanken det värmer verkligen. Jag vet att jag gör rätt och jag hoppas att hon kommer att förstå mig.

    Kram!

    SvaraRadera
  13. Hej Anneli!

    Jag tycker att du gör helt rätt som ställer upp och vittnar i rättegången även fast din väninna inte vill det. För det handlar ju om fler personer än din väninna. Det handlar framför allt om barnen och deras liv.

    Jag tycker att du är modig och stark som orkar vara modig när din väninna inte orkar. Just nu ser hon det nog inte så, för just nu tror jag att hon är mest rädd, men en dag kommer hon att tacka dig Anneli. För att du hade modet och styrkan att göra det rätta. För att du visar att du bryr dig om och att deras familjeliv inte är ok, men att det finns en väg ut till något bättre. Att det aldrig är för sent att gå vidare i livet.

    Jag kan bara ana hur svårt och jobbigt det måste vara för dig just nu men jag tror att du kan finna styrka i din egen familj och trygghet och veta att du gör detta för att din väninna och hennes barn ska få ett bra liv och för att i sin tur deras barn inte ska växa upp i samma hemska förhållanden. Det du gör kommer påverka generationer Anneli och det tycker jag att du ska känna stolthet över. Du visar på ett civilkurage som det borde finnas mer utav i vårt samhälle.

    Jag tycker också att du borde skriva ner dina minnen på papper så att du har det samlat och sedan lägga undan dem tills efter semestern så att du kan njuta ordentligt av semestern och inte låta detta tynga ner hela er sommar.

    Lycka till vännen och du, du är modig.

    Kram Lotta

    SvaraRadera
  14. Du gör alldeles otroligt rätt som vittnar! Tänk inte på att du går emot din väninnas vilja - en dag kommer hon förhoppningsvis få chansen att tacka dig!
    Du är riktigt, riktigt modig och du kan vara stolt över att du har ett hjärta stort nog att göra det rätta!
    Fler som du behövs! :)

    SvaraRadera
  15. Lotta: Tack för dina oerhört värmande ord.

    Jag måste helt enkelt vittna, inte bara för att jag är kallad utan för att jag vill visa den här mannen men också min väninna att det inte är ett ok beteende att slå någon annan.

    Jag är inte alls en särskilt modig person men jag har styrka och särskilt när någon som är svagare på något sätt drabbas. Min familj är ett enormt stöd och de ger mig trygghet. Tanken på att mina barn har det så bra ger mig tryggheten och viljan att försöka göra detsamma för min väninnas barn.

    Jag lider med barnen och min största rädsla just nu är att åtalet inte ska leda någonstans och att allt har varit förgäves.

    Jag håller på att skriva ner vad jag minns så att jag ska kunna ha en skön och avkopplande sommar.

    Kramar!

    Märta: Vad roligt att du tittar in även om det just nu är lite tungt på min sida. Tack för dina uppmuntrande ord. Jag vill verkligen bara göra det rätta och visa att det inte är ok beteende. Om jag kan göra minsta lilla för att få bort honom från min väninna och hennes barn så tänker jag göra det.

    Kram!

    SvaraRadera
  16. Usch stackars gumman vilken situation du har hamnat i! Tycker det är lite taskigt av din vännina faktiskt om jag skall vara helt ärlig! Jag själv har blivit både psykiskt och fysiskt misshandlad till den gräns att han nästan lyckades ta livet av mig. Det är tack vare en sjuksköterska på akuten som min mamma fick reda på det, hyrde en lastbil och flyttade ut mig från honom under tiden jag låg på sjukhus som gör att jag därifrån idag! Det krävs drastiska åtgärder och kan säga - utan att försvara henne, att det är enormt jobbig situation hon sitter i. Misshandlen börjar ju inte när de slår en.. Det var varit månader - ibland år av verbal misshandel som har gjort att man slutat tro på sig själv som person och medmänniska. Man är fet, ful, vedervärdig, svag, äcklig... Ja you name it. Min distanserade även mig från mina nära och kära och det slutade med att jag inte tyckte att jag hade någon att ringa.. Låter som en dålig Hollywood film så här i backspegeln. Men när man är mitt uppe i det har man inte möjligheten att se / tänka klart. Jag är rädd att din vännina inte kommer att komma därifrån förrän det är för sent faktiskt... Ni har tydligt visat henne att ni finns där fär henne. Hon var borta från honom men valde att gå tillbaka. En sak är säker dock.. Han kommer aldrig sluta.. En gång kvinnomisshanldare.. alltid kvinnomisshandlare! Hoppas att du kan ta det för vad det är. Du har sett någonting och du berättar sanningen. Försök distansera dig från dina känslor och tala bara sanning... Masssssor med styrkekramar!

    SvaraRadera
  17. Tvivla aldrig på om du gör rätt! Här finns flera barn inblandade och de ska inte behöva uppleva sådant. Då får andra vuxna runt dem ta ansvar när sviktar.

    kramar i mängder

    SvaraRadera
  18. Du gör så rätt genom att vittna. En dag kommer din väninna att tacka dig, men nu kan hon inte det eftersom hon är för insyltad i situationen. Någonstans har hon ju ändå visat att hon innerst inne inte accepterar eftersom hon flytt en gång, men hans makt över henne är för stor så hon går tillbaka.

    Utan att känna henne så tror jag säkert att hon bryr sig om sina barn, men hon orkar inte visa det för det är för mycket för henne ändå med mannen.

    Det är jättebra och modigt av dig att vittna. Tänk i första hand på barnen, de mår säkert uselt, men som sagt din väninna blir säkert glad också att du gör det för henne, men hon är samtidigt rädd, därför vill hon inte att du ska göra det. Desto viktigare då att du gör det!

    Stora kramar!!

    SvaraRadera
  19. Sanni: Tack för alla styrkekramar och dina uppmuntrande ord.

    Vad ledsen jag blir att höra att du varit tvungen att vara med om något så fruktansvärt och oerhört glad att du kom ur din otäcka situation.

    Jag har nog läst på det mesta som finns inom området så jag vet att det är svårt för henne. Jag har försökt stärka henne så mycket jag bara kunnat och försökt få henne att förstå att hon är värd så mycket mer. Just nu kan jag inte göra någonting. Förutom att vittna mot honom. Jag vet att han aldrig kommer att sluta, det tror tyvärr hon fortfarande trots att han saknar all känsla för att ens skämmas efteråt. Han skyller allt på andra till och med deras barn. Jag ryser när jag tänker på hans totalta kyla. Just nu kan jag bara hoppas att hon på något sätt kan komma vidare.

    Massor av kramar!

    Fengxumamma: Tack för uppmuntran det värmer verkligen.

    Jag håller med. Någon måste göra något för barnens skull om inget annat. Mitt hjärta gör ont när jag tänker på hur oskyddade de är och vad de är tvugna att uppleva.

    Kramar!

    Nina: Tack för dina uppmuntrande och värmande ord. Jag behöver dem verkligen.

    För mig finns ingen annan väg än att vittna. Jag avskyr maktmissbruk och det är precis vad det handlar om. Jag vill göra allt jag kan för att skydda barnen men också henne.

    Kramar tillbaka!

    SvaraRadera
  20. Min första tanke var barnen i familjen. De ska inte behöva leva i detta. De har inte valt... Man vill ju inte under några omständigheter att barn ska utsättas för sådant här. Tycker du är stark som gör detta. Det är ju för barnens och din kompis skull. Hon kommer förhoppningsvis inse det så småningom och tacka dig. Hoppas allt slutar gott för dem. Du är en sann vän.
    Kram

    SvaraRadera