Maskrosungen

Jag har läst Maskrosungen av Sandra Gustafsson. Det är en av de mest gripande och självutlämnande berättelser jag har läst. Sandra växte upp med en psykiskt sjuk mamma och en alkoholiserad pappa. Hon tar hand om sig själv så gott hon kan i tidig ålder och hon lever ett liv som man inte ens kan föreställa sig om man inte upplevt det själv. Jag gråter inte särskilt ofta när jag läser böcker men när jag läste delar av den här boken så gjorde jag det. Man kan känna maktlösheten och ångesten i hennes ord. Att kalla Sandra stark är en otrolig underdrift för den ena tunga upplevelsen läggs hela tiden på den andra. Efter att hon bildat familj och fått två barn drabbas hennes make av MS och man kan inte låta bli att undra hur mycket svårigheter en människa ska klara av. Trots allt svårt hon upplever lyckas hon hålla ihop och skapar ett liv som är hennes eget.

Rökning

Skrivarmamma skrev för ett tag sedan om rökning i ett inlägg. Jag håller med henne om att det behövs fler förbud, eftersom det inte är självklart att respektera dem som inte röker, men det är en riktigt öm tå för rökare. De hävdar sin rätt in i det sista men glömmer rätten att få leva ett rökfritt liv. Rätten att slippa sitta i en restaurang och bli påtvingad rök i lungor och ögon.

Jag såg en pappa stå med sin halvårsgamla dotter i famnen. Han bolmar friskt på en cigarett och jag undrar var mamman är. Om man nu måste röka, måste man då göra det i ansiktet på en bebis? Mamman kommer ganska snart och ställer sig bredvid och röker!!?? Var finns barnets rätt till ett hälsosamt liv. Jag tycker att det är på gränsen till barnmisshandel. I dag 2010 vet alla hur ohälsosamt det är att röka och även passiv rökning. Kan man inte förstå själv att man inte ska blåsa giftig rök i ansiktet på en bebis så behöver vi fler förbud.

Ännu tröttare

I dag är jag ännu tröttare men vilket party det var. Champagne på altanen god italiensk buffé och massor av dans. Kan inte bli bättre. Det är så kul med dansanta vänner :) I dag är det Mors dag och jag blev uppvaktad på morgonen med god frukost och ögonskugga i fyra nyanser. Sedan fick jag en begagnad leksaksbil en liten balettdansös och sju kronor av småkillarna. De är så gulliga. Nu ska vi fira min mor sedan hem och slappa i soffan.

Bild lånad från internet

Mer fest

Ikväll ska vi på 45-års fest och då blir det dancing in the dark hela natten lång, eller i alla fall halva ;) Dagarna då man orkade dansa hela natten är nog för alltid förbi men det är inget att sörja över, för var sak har sin tid och det är ganska skönt att inte vara ute för sent och vara alldeles för trött dagen efter.

Trött

Image: Michelle Meiklejohn / FreeDigitalPhotos.net

I dag är jag lite trött. Igår hade vi en middag som var lite annorlunda. Det var en singel kille med barn en gräsänkling utan barn och så maken och jag och våra barn. Det blev lite av herrmiddag faktiskt. Lite mycket killsnack om jag får tycka. Men det var trevligt och det blev sent. Senare på kvällen kom gräsänklingens fru en stund och det blev aningen utjämnat. Det är alltid lika trevligt att träffa goda vänner.

Alternativ till bröllopsvals

Sedan kan man ju göra något kul med första dansen som gifta också :)

Bröllopstider

Jag blev inspirerad av Malin W och av bröllopsyran som råder just nu. När man ser detta så vill man gifta sig igen. Vilken glädje och vad roligt alla verkar ha. Gillar man inte traditionellt bröllop så finns det ju andra alternativ.

Som det här:

Fantastiskt

Jag är så glad och varm i hela kroppen för jag måste har världens bästa, snällaste och gulligaste bloggvänner.

I går behövde jag verkligen skriva av mig allt det som jag kände. I dag känns allt så mycket lättare. Efter att ha sovit ordentligt och efter en rejäl powerwalk med tillhörande hjärnrensning och inte minst efter att jag läst alla varma uppmuntrande kommentarer så är jag redo. Jag har skrivit ner allt jag minns och tänker nu lägga det åt sidan tills det är aktuellt igen. Jag kunde inte ens ana hur mycket lättare det kunde kännas bara av att få ur sig sina tankar och känslor och inte heller hur mycket era kommentarer skulle betyda för mig.

Tack alla mina underbara bloggvänner!

Ibland blir det mycket

I bland är det mycket som händer samtidigt. Jag har en tendens att bli överväldigad och handlingsförlamad när det är för mycket på en gång. Då börjar jag tänka på hur mina beslut ska påverka andra mer än vad som känns rätt. Jag har blivit mycket bättre på att hantera det men i sällsynta fall så blir det fortfarande jobbigt. Jag litar mer och mer på mina instinkter och försöker att följa dem. Det har varit några mindre beslut som legat och väntat på beslut när den stora tyngden lade sig på mina axlar.

Jag har blivit kallad att vittna i ett kvinnomisshandelsfall. En vän till mig lever i ett förhållande med en man som misshandlar henne både fysiskt och verbalt. Vi umgicks väldigt mycket på grund av att vi delar samma intresse. Vi har pratat i timmar om detta problem. Hon ville inte att jag skulle visa hennes sambo att jag visste något. Så jag skulle spela ett spel när han var närvarande. Mitt inre kokade och jag skulle låtsas som ingenting. Superjobbigt då det finns få saker jag avskyr mer än maktmissbruk. Man kan väl säga att jag undvek att träffa honom. Många, många gånger försökte jag få henne att lämna honom och gå vidare. Erbjöd all hjälp som jag överhuvudtaget kunde komma på. Sista gången han slog såg alla deras barn när det hände (de har inga barn tillsammans). De flydde därifrån och polisen tillkallades. Själv var jag mina sista två veckor på Mallorca innan vi skulle flytta tillbaka hem. Jag fick min familj här hemma att hjälpa henne och hennes barn på alla sätt de kunde. Hon fick sedan bo i vårt hus som stod tomt. När vi kom hem försökte vi ännu en gång få henne att lämna honom på riktigt. Hon vacklade hela tiden trots att han nu var polisanmäld. Ganska snabbt men smygande flyttade hon tillbaka. Hon slutade ha kontakt med mig troligen för att hon inte ville höra mina åsikter mer. Efter jul skriver hon ett mail där hon talar om att åklagaren vill åtala trots att hon själv inte tänker delta. Hon hoppas att vi ska "glömma" vad som hänt. Vi säger att det inte är möjligt vi måste berätta det vi vet. Dagen efter ringer polisen och jag blir kallad till polisförhör.

Så nu nästan ett år efter händelsen är det bestämt att det ska bli rättegång. Jag ska vittna emot min väns önskan. Jag hade inte haft några problem att vittna för att hjälpa henne. Nu känns det inte lika lätt även om det är nödvändigt för min egen skull. Det blir i slutet av september så jag har lång tid på mig att gruva mig och att försöka komma ihåg allt som hon berättat.

Det är problemet. Jag vill inte tänka på det i förväg. Vill inte att det förstör vår semester. Det kommer att gå det vet jag. Jag kommer snart att ha tänkt igenom situationen och jag kommer att kunna lämna det tills det är aktuellt. För jag tänker inte låta det förstöra i mitt liv mer. Jag har mått så dåligt under hela den här historien. Värre än min väninna som faktiskt hela tiden bagatelliserar alla händelser. Hon visar tyvärr nästan ingen känsla för hur barnen påverkas av allt som händer runt dem.

Jag var tvungen att skriva av mig lite av min frustration. Hoppas ni har någon bra uppmuntrande tanke åt mig.

Jag ska försöka att tänka på det här sättet:

Möt inte bekymren halvvägs, låt dem färdas hela vägen. Oftast händer något med dem innan de kommer fram.
Henry Ford

Om idag hade varit en fisk

Om idag hade varit en fisk hade jag kastat tillbaka den. Men, i morgon är en annan dag......

Fotoutmaning

Jag fick en fotoutmaning av Kim Kimselius. Den går ut på att visa den 10:e bilden i sitt bildarkiv och här är min. Detta är tidig vår på stranden i Helsingborg.

Dessutom skulle man föra vidare utmaningen och jag för utmaningen vidare till:
ninasskrivarlya
annabloggerian
houseofadela
sannibus
mortyshorna
minplatsisolen
malinwestling
applenochgras

Hemma

Det har blivit tradition för oss att åka vår första tur på våren till Ullared. Inte så glamoröst men roligt för hela familjen. Det är inte så långt hemifrån och vi får testa husbilen lite inför sommarsemestern. Allt fungerade utmärkt. När man bor i Ullared så kan man spela minigolf, leka i två lekparker, spela fotboll på den stora gröna ängen som vi brukar försöka ligga vid, paddla kanot, bada badbalja, bada i sjön (om det är tillräckligt varmt) och sist men inte minst shoppa. Det låter som reklam men nej, jag är inte sponsrad. Vi har hunnit mycket av det där men inte allt. De har jättegod pizza där också, så det åt vi en kväll och så grillade vi en kväll. Supermysigt, tycker hela familjen.

Plötsligt slog ju sommarvärmen till också. Vi hade koll på vädret och visste att det skulle bli varmt men det har varit kallt så länge nu så det gick inte att föreställa sig sommarvärme. Vi hade för varma kläder med oss maken och jag, som tur var hade barnen sommarkläder med sig. Jag vet att vi kunde handla sommarkläder där men man vill inte handla något som man egentligen inte behöver eller ville ha så vi kämpade på i varma jeans. Vår yngsta son hade så bråttom iväg hemifrån att han glömde skorna så det var vi tvungna att köpa på en gång (de nya skorna syns på minigolf bilden).

Tanken var att vi skulle kunna vara uppkopplade där också men det var något fel så det gick inte. Äldsta sonen blev inte så glad och jag kunde inte blogga. Kanske är det nyttigt att försöka leva utan nätanslutning ibland både för sonen och mig.

Jungfruturen kan starta

Då var det äntligen dags att göra jungfruturen för i år med husbilen. Småkillarna är så spända att de inte vet var de ska ta vägen. Vi hoppas på fortsatt bra väder och ett glas kallt rosévin utomhus ikväll.

Kom på

Jag kom på att det gör ju jag också. Jag lever också i en annan värld som inte min familj vet särskilt mycket om. I min blivande bok. Just nu har jag skrivit femhundra ord. Det blev inte så väldigt mycket skrivtid idag heller men jag tar vad jag hinner. Lycklig avslutar jag nu skrivandet för att ge mina barn mat.

Boken "Skriv på!" av Elisabeth George, har jag precis fått hem. Jag hoppas få lite nya friska tips om skrivande i den.

Andra världar

Min son lever ibland i en annan värld som jag inte känner till särskilt väl och han talar ett språk som jag inte förstår. Onlinevärlden är oändlig, hur ska man kunna hänga med? Det är inte alltid lätt att vara engagerad förälder.

Inte champagne

Inte champagne men gott och väl ett glas rött vin på altanen i kväll. Vilken underbar känsla att äntligen kunna sitta ute och njuta.

Det är ovant med värmen så barnen var alldeles för varmt klädda i skolan. De skyndade hem för att få på sig svalare kläder. Nu måste alla sommarkläder fram i en väldig fart. För mig innebär det en massa strykning. Därför har jag ägnat mig åt det i eftermiddag.

Förmiddagen ägnades åt förskoleklassinskolning för vårt tredje barn. Man slutar aldrig att förundras över hur fort tiden går. Det känns som om jag kom hem med honom från BB igår och nu ska han börja skolan. Tur att jag har en liten kille kvar för jag är inte riktigt redo att släppa småbarnstiden än. Är man någonsin det? Jag vet inte jag har två år kvar, sedan får jag veta svaret för min del. Själv är han så stolt över att vara så stor och att han ska få börja i skolan som sina syskon. Jag känner mig kluven. Jag blir så lycklig över att se hans glädje och iver över allt det nya som väntar honom. Samtidigt vill jag bara hålla honom hårt i min famn och skydda honom från allt ont. Pussa på hans mjuka kind. Höra honom säga "jag älskar dig" och bli varm i hjärtat. Jag hoppas han fortsätter med det länge. Min älskade lille kille håller på att bli stor.

Äntligen vår

Äntligen är det vår på riktigt. I dag kom värmen ordentligt och man kan gå ut utan jacka. Nu är det nog dags att damma av vår- och sommarkläderna. Man får lust att prova Ronjas vårskrik. Vet inte om grannarna skulle uppskatta det dock. Det är så skönt att få känna kroppen tina upp igen efter vinterns långa kyla. Nu vill jag ut i värmen och känna solens mot mitt ansikte. Nu duger det inte att vara vit som ett lakan längre, lite solbrun hud ska bli riktigt trevligt som omväxling. I eftermiddag tror jag att jag ska välkomna värmen med ett glas champagne för längtan har varit lång i år. Hoppas den är här för att stanna nu, den härliga värmen och solen.

Lycka

Jag tycker att det är så intressant med frågeställningen om vad lycka är och hur vi hittar den. Det verkar som om vi skapar vår egen lycka vad som än händer i våra liv utifrån de möjligheter vi har. Lyckan är alltså inte alls beroende av pengar, jobb, hälsa eller andra yttre omständigheter En spännande och lugnande tanke.

Här pratar Dan Gilbert om lycka:

Pimpade lampor

Tänkte pimpa en lampa till dotterns rum. De här idéerna har jag lånat från "Allt i hemmet". Jag tycker de är häftiga. Det finns ganska mycket som är lätt att göra själv. Sedan får man ju verkligen en lampa som inte alla andra har. Det gillar jag.

Pyssel

Jag har pysslat lite. Dotterns rum håller på att piffas upp och bland annat behövde hon en anslagstavla och jag ville att den skulle vara lite gullig. Så här fin blev den när jag pimpat den med färg, blommor och glitter. Nu behövs det bara nya gardiner, ny lampa och något nytt kul på väggarna.

Flickan från ovan

I natt var jag vaken alldeles för länge för att avsluta Alice Sebolds "Flickan från ovan". Den här boken är ganska fantastisk på många olika sätt. Det är en ovanlig historia som trollbinder läsaren. Den handlar om en flicka, som blir våldtagen och mördad. Hon har svårt att lämna jordelivet och stannar kvar för att iaktta allt som händer från ovan. Familjens sorgearbete är svår och hon vill så gärna hjälpa dem. Samtidigt sörjer hon allt det som hon inte fick möjlighet att uppleva. Den är otäck men också otroligt varm och lättsam. Läs den!

Nu ska jag se filmen det ska bli intressant att se hur och om de lycka fånga den härliga men sorgliga stämning som genomsyrar boken.

Polarpriset

Polarprisets två vinnare har blivit utsedda denna morgon. I snart 20 år har priset, som instiftades av Abbas manager Stikkan Anderson, delats ut. Den första blev i år Björk som är en väldigt speciell sångerska hon får det för att "trots sin unga ålder redan lämnat ett outplånligt uttryck på populärmusiken och den moderna kulturen i stort. Ingen annan artist än Björk rör sig så obehindrat mellan avantgarde och popmusik. Med sina album och sina videor har Björk tagit avantgarde till topplistorna".

Jag blev väldigt glad när jag förstod att den andra är Ennio Morricone som är en av mina favoriter. Han är en italiensk kompositör, främst av filmmusik, och orkesterledare. Han får det för sin "ongeniala kompositioner och arrangemang förhöjer vår tillvaro och kan få även vardagen att kännas som dramatiska scener i cinemascopeformat." Ennio Morricone är främst känd för sin musik till filmer från "De onde, den gode och den fule" till, nu senast, "Inglourious basterds".

Här är en av mina favoriter av Ennio Morricone.



Bilden är lånad från nätet.

Sådär

Nu är familjen tillbaka i det vanliga igen. Jag har tagit min powerwalk, maken är på Friskis och Svettis, barnen läser läxor och spelar sina instrument. Här blir det en lugn och tidig kväll för barnen och säkert oss vuxna också. Jag längtar verkligen efter att få skriva igen och hade hoppats att hinna lite idag men det var nog lite för optimistiskt, men, men i morgon är en annan dag.

Så tyst

Vårt hus är så tyst just nu efter en helg med massor av ljud och liv. Det är bara lite ovant, vi är ju sex personer i vår familj så vi är snart tillbaka i vårt vanliga livliga liv.

Vänner

Jag har fått anledning att fundera över hur värdefullt det är med vänskap den här helgen. Man träffar människor från och till hela livet. Vi flyttade helt och hållet på vinst och förlust sextio mil bort ifrån vårt hem som jag har haft i tjugo år och maken i hela sitt liv, bara för att vi kände en stor lust att upptäcka något nytt. Vi kände absolut inte en själ men vi hade den stora turen att få fantastiska vänner i grannar, skolkompisars föräldrar och på en massa andra sätt så det gick faktiskt hur smidigt som helst. Vi har nu bott i vår "nya" stad i över åtta år och vi har aldrig ångrat oss. Vi kunde inte ha hittat en bättre stad att bo i vi känner verkligen att vi har hamnat rätt.

Att ha nya vänner är fantastiskt och otroligt givande men de gamla vännerna som delar ens historia bakåt är så viktiga. Man kan prata minnen och upplevelser från det förflutna. Man delar en del i en berättelse. Man är en del av ett sammanhang. Det är något som är så ovärderligt och något som man ska vara väldigt rädd om. Man kanske inte tänker på det i det dagliga livet så mycket men när man träffas igen så förstår man verkligen hur viktigt det är.

Den här helgen har varit fantastisk på så många sätt. Gamla minnen har fått fullt tillträde och nutiden har diskuterats livligt, till och med framtiden har det nosats lite på. Våra små bebisar fyller tretton år i år. De små barn som vi bar i vår mage sida vid sida och som vi sedan diskuterade och oroade oss över i oändlighet. En sådan stor upplevelse delar man inte med så många och om man får behålla den vänskapen är man verkligen lyckligt lottad.

Idag har vi gjort en bilutflykt till Höganäs outlet i regn. Det handlades en del saker. I morgon åker våra vänner hem och det kommer att kännas tomt men det är inte så farlig för vi vet att vi snart kommer att ses igen.

Helsingör

Vi har haft en riktigt härlig dag i Helsingör. Solen har bara tittat fram ibland men det har inte varit så kallt. Vi har ätit god lunch och så köpte vi med oss en dansk wienerbrödlängd som vi precis har fikat. Vi har sju barn tillsammans så vi är ett ganska rejält gäng men alla barnen är så härliga och lättsamma så det går verkligen jättebra. Barnen har så superkul ihop och hade inga problem med blygsel trots att det var ganska länge sedan de sågs. Vi vuxna har så mycket att prata om så vi har också fullt upp hela tiden. Vi har det så trevligt som det bara kan bli.

I kväll blir det grillning och jag hoppas att solen orkar ta sig igenom molnen en liten stund till idag.

Föräldragrupp

Den här helgen har vi gäster. Det är en av mammorna som vi träffade när vi var gravida för första gången. Hon har ny man nu, en kille som vi faktiskt kände innan hon träffade honom. Världen är vekligen liten. Vi gick tillsammans på den utbildning som vi fick inför vårt alldeles förestående färska föräldraskap. Det var mycket som man var tvungen att lära sig. Förbereda sig inför. Hur graviditeten skulle utveckla sig. Smärtlindring, då en av de manliga deltagarna svimmade. Andning och avslappning. Till sist själva födseln. Vi var förväntansfulla och lite oroliga.

Våra barn föddes med bara några dagars mellanrum. Efter fortsatte vi att träffas. Oändliga var de promenader vi tog tillsammans, vi stolta nyblivna mammor. När barnledigheten var över blev det mer en lite kortare stund tillsammans och fika. Vi träffades även familjevis och gjorde roliga saker eller hade fest ihop. Vi hade otroligt bra stöd av varandra när osäkerheten över allt det nya kom. Vi hade tur som trivdes så bra tillsammans.

Tre par, varav ett är med ny make fortsätter att träffas än i dag. Ett av de paren kommer till oss nu i dag och ska stanna till söndag. Vi har lyckats hålla kvar kontakten trots att både de och vi har flyttat till en ny stad. Det var länge sedan vi träffades nu så vi har mycket att ta igen och prata om. De visade sina barn julkortet de fick av oss med fotot på våra barn och deras barn började fundera över vem de skulle leka med. Deras mellanbarn fastnade för vår dotter. Han bestämde sig för att ha rosa tröja för det trodde han att hon skulle gilla Så gulligt. Det ska bli riktigt kul att se dem igen.

Solen var är du

Grönt är skönt

Det har verkligen exploderat i naturen den senaste veckan. Det ljusgröna är underbart men jag saknar verkligen sol och värme. Vad hände med våren. Här i Skåne regnar det och så regnar lite till i dag. Det är kallt och grått och jag har blivit förkyld. Efter en sådan lång och kall vinter som vi har haft i år behöver vi en riktigt skön och varm vår. Jag är mer än redo, den får gärna komma nu!

Pusselbitar

Image: Salvatore Vuono / FreeIm

Jag har sett ett program med Oprah som heter: Finding Lost Loved Ones med The Locator's Troy Dunn (ett amerikanskt tv program som hjälper till att hitta anhöriga). Han säger så här:

'You cannot find peace until you find all the pieces,'" he says. "It still brings you this sense of calmness and understanding—why you are, where you came from, where you can go."

Trying to walk away from "unfinished business" is like starting a bath and then walking away from it. If you wait too long for closure, it will eventually spill over into other parts of your life. That's when it gets messy. Closure in one area of your life will often bring serenity to other aspects of your life. Do not wait another day to start the cleanup.

Att jag snyftar är en klar underdrift. Det är så rörande att det gör ont. Att se hur hela en persons väsen slappnar av när de hittar svaren på sina frågor. När det hittar sina rötter och början på sin historia. Deras "Det var en gång...", när de helt enkelt får fråga varför.

Jag vet precis hur de känner sig. Hur hela världen blir helt ny när man får veta. Hur man förstår allt på ett helt nytt plan. Man har sitt eget "Det var en gång....". Man har hittat sina rötter och sitt ursprung. Man är hel.

Jag har vetat att jag inte levt med min riktiga pappa väldigt länge. Intuitivt kände jag det på mig redan när jag var i sjuårsåldern. Det var en familjehemlighet som jag förstod skulle fortsätta att vara det. Varför visste jag inte. Som det löjligt söta, snälla och väluppfostrade barn jag var så höll jag min vetskap för mig själv i alla år. Rädd för att skada någon annan. Det jag inte tänkte på var hur det skadade mig.

Så för ungefär fyra år sedan kom det äntligen ut. Inte på grund av mig utan en av mina systrar som var arg på pappa. Alla visste. Ingen hade vågat säga något. Jag som trott att det inte spelade någon roll föll rakt ner i ett hål. Vem var jag nu. När allt var ute så slets de lösa rötter jag hade upp ur sin mylla. De låg och svävade fritt i luften utan någon jord. Jag ville veta. Jag måste få veta.

Det var inte helt lätt. Mina föräldrar var ovilliga rädda för att förlora mig. Jag kände bara att nu är det min tur. Jag var tvungen att veta. Jag fick otroligt lite att gå på. Ett smeknamn, en område i en stad, jobb och några fritidsintressen. Det tog tid men jag är nog världens mest envisa människa så jag fick till slut ett namn i min hand. Jag hade gjort det omöjliga.

Det visade sig tyvärr, till min stora sorg, att han dog redan när jag var sexton år. Han har två barn som jag tog kontakt med. Jag skrev ett brev som jag förstod skulle komma som en stor chock för dem. Hjärtat stod still. Det tog en vecka innan jag fick svar. De var chockade men positiva och glada. Vi bestämde att träffas. Det gick verkligen över all förväntan och vi pratade och pratade. Jag fick en bild av min pappa. Jag var lik honom. Jag hittade sidor hos honom som jag också har. Hans foto är en av mina käraste ägodelar. Jag har sett honom på film. Mina rötter hittade sin jord och grävde sig djupare och djupare ju mer jag fick veta. Jag är så lycklig över att få lära känna min pappa även om jag aldrig får träffa honom.

Han fick aldrig veta att min mamma var gravid och fick aldrig veta att jag fanns. Tack vare mina nya syskon och deras mamma som är säkra på att han skulle vilja ha vetat. Skulle ha velat vara en del av mitt liv. Att han skulle varit stolt över mig, så får jag ro och jag får känna mig önskad. Jag var inte bortvald.

Smart

Var bara tvungen att ha med den här lilla berättelsen.

En far gick förbi sin sons rum och förvånades över att se att det var så fint städat och att sängen var bäddad. Så fick han syn på ett kuvert som låg på kudden, adresserat till 'FAR'. Med onda aningar och nervösa händer öppnade han kuvertet och läste brevet från sin enda son:

Kära Far!

Det är med stor sorg jag måste skriva till dig. Jag var tvungen att sticka med min flickvän, för jag ville undgå en scen med Mor och dig. Jag vet att du och Mor fortfarande tar mig för ett barn, men Far, jag är alltså 17 år gammal och jag vet hur jag skall ta vara på mig själv.

Jag har funnit äkta kärlek tillsammans med Susanne, och hon är bara så söt. Men jag vet att du aldrig skulle vilja ha henne med på familjekort på grund av piercingarna, tatueringarna och hennes inte så fina kläder och för att hon är så mycket äldre än mig. Också för att hon har fem barn, varav hennes yngsta dotter är i min ålder.

Men det är inte bara förälskelse. Far, hon är gravid med tvillingar! Susanne säger att vi kommer att bli väldigt lyckliga tillsammans.

Susanne bor i en campingvagn ute i skogen, och hon har tillräckligt med ved för att hålla oss varma över vintern.

Vi delar så många drömmar om framtiden. Far, hon säger att hon ska köpa massa dataspel till mig. Susanne älskar barn. Alla hennes barn har olika pappor, men hon säger att med mig är det annorlunda. Far, jag vet att vi kommer att vara tillsammans för alltid. Susanne säger att jag är mycket mera man än de äldre killarna hon har varit tillsammans med. Är inte det sött?

Susanne har öppnat mina ögon för att hasch faktiskt inte är skadligt. Hon är en businesskvinna eftersom hon odlar sin egen hampa och säljer det för att försörja sin familj. Susanne är duktig med pengar; hon byter lite av sitt hasch till kokain och ecstasy med grannarna. De andra som bor i skogen är också företagsfolk.

Under tiden kommer vi att be om att vetenskapen finner en kur mot AIDS, så att Susanne kan få det bättre i framtiden.

Du skall inte vara bekymrad för mig, Far. Jag är väldigt lycklig! En vacker dag är jag säker på att vi kommer och besöker er, så ni kan få se era barnbarn och mina styvbarn.

Med vänliga
hälsningar,

Er son

P.S.
Far, inte något av det ovanför är sant. Jag är hos Kalle. Jag ville bara berätta för dig att det finns värre saker i livet än betyget som ligger i skrivbordslådan.

Ring mig när det är säkert för mig att komma hem.

Paus

Någon har haft roligt och gjort en egen installation på strandpromenaden. Den gav upphov till ett och annat leende i helgen.

När jag promenerar vandrar mina tankar iväg på vägar som jag aldrig skulle hittat om jag försökte. Jag kan se en människa eller en sak som ger mig ett uppslag till en hel bok. Jag kommer på saker som legat gömt i mitt undermedvetna under lång tid. I dag mötte jag en man med glasögon då vandrar hjärnan iväg och funderar på våld?! Jag tänkte på de regler som fanns när jag var liten. Man fick inte slå någon med glasögon man fick heller inte slå tjejer och man fick absolut inte slå någon som var mindre än en själv. Ganska konstigt egentligen, fick man slå dem som var större då, eller? Finns de här oskrivna reglerna överhuvudtaget kvar i dagens hårda samhälle? Sådär fungerar mina promenader och man vet aldrig vad för nya tankar man kommer hem med. Det är helt underbart egentligen. Promenaden ger motion och en oändlig ström av nya spännande tankar. Kan något som är helt gratis vara bättre. Ibland är de bästa sakerna i livet gratis.

Nu ska jag dyka in i min bok igen och fortsätta skriva.

Nytt kapitel

En god berättares första egenskaper; förakt för sanningen och en djup respekt för det sannolika. Fritiof Nilsson Piraten

Jag vet inte varför jag gillar tanken på förakt för sanningen. Kanske för att jag inte tror på någon absolut sanning. Kanske är det för att jag vill hitta min egen sanning som är sannolik för mig. Jag vill leka med sanningen. Det är hela grejen med att skiva för mig. Jag gillar sanningen som kan böjas och bändas. Sanningen som finns i allt och ingenting. Sannolikheten att något är helt sant är ganska osannolik. Där någonstans finns jag. Iallafall just nu. För allt kan förändras när som helst. Det är att skriva. Att hitta nya oupptäckta världar. Förändra, göra om, skapa nytt. Jag älskar det och äntligen vet jag vad jag vill göra när jag blir stor.

Jag har kommit på ett nytt kapitel till min bok som jag nu måste sätta ord på. Därför kommer jag nu att uppslukas av min berättelse och försöka hitta alla de rätta orden som ska bygga upp den känsla som just nu bara finns i mitt huvud. Sannolikheten för att jag ska kunna transferera orden från huvudet till datorskärmen anser jag vara ganska stor. Självkänslan och till och med självförtroendet är på topp. Det är det verkligen inte alltid så det gäller att smida medan järnet är varmt så vi ses om ett kapitel

Söta och riktigt hungriga kattungar

Ändrade planer

Vi skulle åkt på husbilspremiär den här helgen men det är kallt, det blåser och så ska det regna så vi bestämde oss för att skjuta på premiären. Besvikna barn insåg till slut att det inte skulle bli så roligt i kylan. Eventuellt blir det övernattning i husbilen här hemma istället för dem som vill. Vi får ha sedvanligt fredagsmys med barnen hemma istället. Så det blir grillmiddag och Talang följt av inspelat Så ska det låta. Det är mysigt det också.

Fika

Mina söta småkillar som är snart fyra och snart sex, bjöd på fika i sitt rum idag. De hade fixat med stolar till alla, kex, plastmuggar och dricka. De är så duktiga och har sett fram emot det med stor spänning sedan i går när de bestämde att de skulle göra det. De har frågat ungefär femtioåtta gånger idag när de skulle få ha sitt fika. Vi fikade nu på eftermiddagen tillsammans med två nöjda och stolta killar.

Avatar

I eftermiddag såg vi Avatar. Jag hade inte några förutfattade meningar alls förutom att det verkade vara en bra och annorlunda film. Jag gillade den verkligen. Den innehöll allt, spänning, romantik och sorg. Ibland var den så spännande att jag inte kunde sitta still. Mina barn (mina två äldsta som fick se den) älskade den. Äldsta sonen på snart tretton år tyckte att det var en av de bästa filmer han sett.

Jag har läst om att den har Matrix känsla och det stämmer även om handlingen var en helt annan. Tanken om att leva i en parallell värld utanför sin kropp finns där. När Matrix kom var jag helt överväldigad och tyckte att det var så häftigt. Samtidigt kryper det lite i en hela tiden när man tänker på hur oskyddad den efterlämnade kroppen är vilket också skildras i båda filmerna. Jag gillar det. En helt ny dimension öppnar sig. Se den!

Kallt vs varmt

I dag är det kallt ute. Mina händer blir iskalla när jag sitter och skriver och jag blir påmind om alla dagar i vinter som jag suttit vid datorn och skrivit med iskalla händer. Var tog vårvärmen vägen? Elementen vrids ner för att raskt vridas upp igen. Lite härlig värme nu skulle verkligen behövas.

Tanken på värme påminner mig om avslutningen på Svenska skolan på Mallorca förra året. Det var tur att vi var inomhus i Svenska kyrkan där för annars hade det blivit olidligt. Efter bestämdes det vi att vi skulle tillbringa eftermiddagen på stranden tillsammans med de andra familjerna på skolan. Något gott att äta, bad, sol och lekar. Eftersom vi skulle åka tillbaka till Sverige kändes det lite ledsamt men kul att umgås för kanske sista gången. På vägen hem var vi så varma och barnen kände att de inte skulle klara av att vara på stranden i den otroligt varma gassande solen, de ville vara hemma. Inomhus med AC:n på för fullt. Så blev det och vi missade en härlig eftermiddag med vänner på stranden och fick ha en mysig avslutningskväll hemma i AC:ns härliga svalka istället. Senare på kvällen vågade vi oss ut på balkongen och kunde sitta en stund och njuta av utsikten. Vi hoppas dock att vi ska komma tillbaka snart och träffa gänget igen.

Sådär känns det ofta, antingen är det för kallt eller är det för varmt. Jag tror att det finns lika många lagom varma dagar det är nog bara så att man inte tänker på dem eftersom de är så härligt lagom.

Dessa obehagliga sanningar....

Jag vidarebefordrar lite skoj så här en helt vanlig onsdagskväll.

Du har säkert hört talas om att människor blir bortförda och får sina njurar stulna av organtjuvar på svarta marknaden.

Jag och några av mina vänner har råkat ut för något liknande...

Mina höfter stals från mig över natten för några år sedan. Jag gick till sängs och vaknade upp med någon annans lår! Ja, det hände bara sådär snabbt. De nya låren hade konsistensen av havregrynsgröt. Vems lår är det och vad hände med mina? Jag tillbringade hela sommaren med att leta efter dem. Till slut, arg och sårad, hann jag inte mer än resignera och acceptera att jag för alltid skulle fortsätta mitt liv i jeans förrän tjuvarna slog till igen!

Min rumpa var nästa offer. Jag vet att det var samma gäng eftersom de gjorde sig besväret att matcha min ända med låren, som dom snott redan tidigare. Men min nya ända hade de satt dit minst 1* decimeter längre ner än mitt original! Nu förstod jag att jag skulle bli tvungen att ge upp jeansen till förmån för långa kjolar istället.

För två år sedan insåg jag att även mina armar blivit utbytta. En morgon när jag fönade mitt hår blev jag vettskrämd över att se ett gäddhäng på min överarm dingla fram och tillbaka i takt med hårborsten jag använde för att föna mitt hår. Det var riktigt läskigt - min kropp har blivit utbytt en del efter en annan.

Vad skulle hända härnäst?

När min stackars hals plötsligt försvann och jag istället fått den ersatt med en kalkons, bestämde jag mig för att gå ut och berätta min historia. Kvinnor i världen, vakna upp och känn lukten av nybryggt kaffe! Det kan vara sista gången Du använder Din ursprungliga näsa! De där plastikkirurgerna använder riktiga implantat och kroppsdelar som de stulit från Dig och mig! Nästa gång någon Du känner berättar om något de lyft - titta noga igen och ta för sjutton reda på från vem! Var det från Dig?

Detta är ingen bluffvarning. Det här händer kvinnor dagligen! VARNA DINA VÄNINNOR!

P.S. Förra året trodde jag någon stulit mina tuttar. Jag låg på sängen och plötsligt var de borta! Men när jag hoppade ur sängen kunde jag dra en lättnadens suck - de hade bara gömt sig i mina armhålor medan jag sov. Nu har jag de gömda innanför linningen i mina byxor.

Behöver man undra

Behöver man undra vad som är favoritsysselsättningen hemma hos oss. Jag tror inte det. Bollar, bollar och åter bollar. Jag har tre killar i olika åldrar så bollspel har en ganska utmärkande position i vår familj. Det är härligt att se dem spela fotboll, basket eller vad de hittar på. Mina killar och grannkillarna samlas på tomten och kör en match. Ett gäng killar med åldrar mellan tre och sexton år. Är inte det underbart. Man måste bara känna hopp inför framtiden.

En tankeställare

Detta är en otroligt tänkvärd historia som jag fick i mitt mail.

I Washington DC i en tunnelbanestation en kall januarimorgon 2007.
En man med violin spelar Bach i en timme.
Under den timmen passerar ca 2000 personer.

Efter 3 min spelande uppmärksammar en medelålders man musikanten och drar ned tempot i sina steg. Han stannar några sekunder och fortsätter sedan vidare.

Efter 4 min:
Violinisten får sin första dollar. En kvinna kastar myntet i hans hatt utan att stanna.

Efter ca 6 min:
En yngre man lutar sig mot staketet och lyssnar en stund, men tittar snart på klockan och går vidare.

Efter 10 min:
Ett barn i 3-års åldern stannar, men modern drar honom vidare. (Flera barn stannade men blev utan undantag omgående iväg släpade av sina föräldrar)

Efter 45 min:
Violinisten har spelat oavbrutet. Endast 6 personer har stannat för att lyssna en kort stund.
Ett 20-tal personer har lagt pengar i hans hatt, men de flesta utan att sakta in. Violinisten fick ihop 32 dollar sammanlagt.

Efter 1 h:
Musikanten slutar att spela och det blir tyst. Ingen lägger märke till att han slutar, ingen applåderar.

Sanningen:
Musikanten som spelade är Joshua Bell, en av världens främsta nu levande violinister och musiker. Han spelade några av Bachs mest krävande stycken på en violin värd 3,5 milj dollar.
Två dagar tidigare spelade Joshua Bell för utsålda hus i Boston, biljetterna kostade i genomsnitt 100 dollar.

Detta är en sann historia. Joshua Bells inkognitospelning på T-banestationen organiserades av Washington Post, detta som en del av ett sociologiskt experiment om perception, smak och människors prioriteringar.
Man ställer frågan: "Lägger vi överhuvudtaget märke till skönheten i en vardaglig miljö vid en opassande tidpunkt? Stannar vi till för att uppskatta skönheten? Känner vi igen en talang i ett oväntat sammanhang? Hur många av oss går på fina konserter och betalar dyra pengar för något vi inte har vett att uppskatta?"

En slutsats i mängden:
Om vi inte väljer att stanna till när en av världens bästa musiker spelar några av världens bästa stycken på ett av världens finaste instrument.
HUR MYCKET ANNAT GÅR VI INTE MISTE OM?

Jag har ett Magnoliaträd

När jag bodde i Uppsala så var Magnolia extremt exotiskt. Vad jag vet fanns det bara ett och det fanns i Botaniska trädgården. Det pratades om när Magnolian blommade. Jag har alltid tyckt att det är en underbart vacker blomma. Man kunde köpa en kvist i blomsteraffären men det var väl det närmaste man kunde komma denna magnifika blomma. När vi flyttade till Skåne fanns det ett stort Magnoliaträd på vår tomt. Gissa om jag blev lycklig. Man kan sitta under det och fullständigt njuta av dess fantastiska prakt. Det är nästan som ett sagoträd. Ett Magnoliaträd mot en klarblå himmel är vackrare än en tavla.

Det blev regn och sol

Tillbaka igen efter en regnig valborg i Göteborg. En blöt och kall Chalmers Cortège. Trots vädret jättekul att se för första gången.

På lördagen var vi på en Vikinga marknad. Intressant att se.


Idag var det stålande sol och vi tog en promenad och såg ut över Göta älv.