Hemma igen

och gårdagens känsla har följt med mig hela vägen. Nu hade jag tänkt sammanfatta min första bokmässa, men när jag började tänka på hur jag skulle göra det så insåg jag att det blev alldeles för stort och mycket som skulle vara med, så det får vänta till i morgon. Nu vill jag vara tillsammans med familjen för hur fantastiskt och underbart det än har varit, så har jag längtat oändligt mycket efter dem. Jag är i stort behov av mysiga kramar just nu. Därför avslutar jag detta inlägg med musik som visar dagens känsla och återkommer i morgon.

Yr av intryck

vad annat kan man vara efter en helt underbar dag, sprängfylld av fantastiska upplevelser, på bokmässan och efterföljande helt underbara kväll på Park hotell.

Och jädrar vad jag har haft roligt. Nu njuter jag ännu en stund på mitt hotellrum, sedan dags att sova. Det kommer jag att göra med ett stort, ett extremt stort leende på läpparna. Det här upplever man bara en gång i sitt liv. Sin allra första bokmässan. Och vilken första gång det blev!

I morgon bokmässan

för mig. Idag har jag förberett mig inför resan och mässan. Nu har jag lite mer koll på vad jag vill hinna göra där, det känns bra. Jag har shoppat lite idag och oj vad det var roligt, jag fick tag på några riktigt trevliga saker. Yngstingen kräktes igår kväll och hade hög feber och jag började känna oro inför resandet. Men efter att ha sovit och varit hemma från skolan idag verkar han må mycket bättre igen. Skönt för mammahjärtat. Jag är såååå taggad inför morgondagen och hoppas få träffa många härliga och inspirerande människor. Och köpa böcker! Och insupa atmosfär! Underbart! Sa jag att det är första gången för mig på bokmässan. : )

Men det är också fredag. Idag har jag hittat ett mycket passande dansklipp. The dancing reader. Precis så där kan det verkligen kännas att läsa en bra bok. Nu kör vi igång en riktigt härlig helg!

Ok

de flesta bokmässebesökare verkar förskräckligt upptagna, jag förstår inte varför : ) Jag får väl hoppas på att hitta någon vänlig själ på plats som kan inviga mig i bokmässeminglets konster. För nu har jag bokat om tåget och bokat ett hotellrum på avenyn. Jag ska resa iväg ifrån min familj och stanna borta över natten och det minns jag inte ens när jag gjorde sist. Mamma Mu ska ut på äventyr! : )

Jag tittade för första gången på programmet till bokmässan och jeeeze hur lite jag har fattat vad som pågår där. Hur ska man hinna, hur ska det gå? Och framför allt hur ska man kunna välja? Jag skriver upp de mest intressanta för mig, men det är ändå helt omöjligt att hinna med allt. Jag kommer att få springa omkring som en stressad hamster, så träningskläder känns faktiskt mest logiskt just nu.

Eftersom jag nu måste packa mer än jag tänkt, så har jag inte hunnit jobba så mycket med mitt manus som jag önskat. Men med förberedelserna inför bokmässan som är så superkul och spännande,  så gör det mig inget alls. Mitt manus finns kvar här hemma. Och i min dator som jag har med mig. Och på sticket. Dessutom finns det som jag pysslar med nu i manuset utanför själva berättelsen.

Bokmässenovisen är i behov av hjälp

angående kvällsaktiviteter under lördagskvällen.

Tanken för mig var att jag skulle åka hem med tåget på kvällen direkt, dels för att vi var upptagna på söndagen vilket vi inte är längre och dels för att jag inte visste vad jag skulle göra på kvällen för mig själv. Nu har jag läst på flera bloggar om olika typer av kvällsmingel, vilket självklart låter väldigt spännande.

Bland annat har jag hört att det pågår saker på Park, var det nu är? Så nu undrar jag, vad ska ni göra och behöver man någon typ av inbjudan till de här tillställningarna. Och framför allt hur hamnar man där och är det något som man bara måste vara med på?

Lycklig och lättad

är känslan för dagen.

Redan i morse så kändes allt så mycket bättre och nu har jag dessutom kommit igenom redigeringen av mitt första manus. Ungefär 2000 nygamla ord har landat i det manuset. Ord som från början skrevs för mitt andra manus. Det är inte första gången som delar av min text hoppar mellan mina manus. Det är ganska häftigt eftersom innehållet i dem inte alls har något med varandra att göra, men något säger det i alla fall om mitt skrivande.

Inget kan förstöra känslan, inte ens att jag har tappat bort annan viktig text som skulle användas i mitt manus.  Jag tror att jag kan göra om det mesta av den även om det kommer att ta lite tid. Nu längtar jag till i morgon så att jag får fortsätta.

Dagen till ära får vi höra The Writer´s rap med författaren Erin Dealey.

Ännu en dag till ända

och kylan som intagit södra Sverige känns obehagligt påträngande när den kommer redan nu. Höstbluesen håller sig kvar hos mig men förkylningen börjar avta. Jag har börjat träna idag igen och det kändes väldigt skönt. Jag har en massa saker att förbereda inför bokmässan, men jag har ingen kraft att göra dem alla.

Nej, det duger inte det här. Jag måste bara hitta kraften igen. Jag ska ju till bokmässan för tusan och det ser jag enormt mycket fram emot. Dags för min ultimata peppmusik. Här ska jagas bort sura miner och tunga känslor och det finns bara ett sätt att göra det på i det här läget.



Mitt redigerande går sakta framåt och imorgon tror jag att jag kommer att vara igenom hela manuset. Sedan har jag det där nya som ska in, som kräver ytterligare lite arbete och sedan ska det läsas igenom ännu en gång.

Här svarar författaren Michael Morpurgo på de fem vanligaste frågorna han får. Väldigt intressant och mycket att känna igen.

Betvingade

Jag har läst Betvingade av Simona Ahrnstedt. Jag fick den stora äran att få närvara vid releasepartyt för den här boken och det var en helt underbar tillställning, som jag fortfarande ler vid minnet av.

Baksidestexten ser ut såhär:

"Östergötland 1349

I en tid där inget är säkert och en kvinnas heder hänger på hennes oskuld går stormannadottern Illiana Henriksdotter till en skogstjärn för att bada då hon blir överfallen och bortförd.

Markus Järv, ökänd riddare och kungens närmaste man, väntar på en utsedd kvinna som ska göra honom sällskap för natten när hans unge soldat kommer med helt fel person. Inte bara är kvinnan framför honom mager och blek han märker också snabbt att hon kommer från en fin familj. Han bestämmer sig för att rida tillbaka med henne men under färden stöter de på Illianas bröder och en olyckshändelse gör att en av bröderna dör.

Från och med den stunden kommer maktspel, intriger och kunglig diplomati att för alltid bestämma över Illianas och Markus liv. "

Jag har som jag sagt tidigare aldrig läst romance förut, inte förrän jag hittade Simonas böcker och sedan också Frida Skybäcks. Nu är jag fast, i alla fall i den svenska romance världen. Jag tycker väldigt mycket om historia och särskilt när man använder sig av karaktärer från verkliga livet i böcker. Simonas Betvingade är precis en sådan berättelse och spänningen är olidlig. Själv läste jag slutet i natt och kunde inte lägga ifrån mig boken. På många sätt är det en klassisk kärlekshistoria med diverse hinder. Samtidigt är den så mycket mer och ja, det hettar till ordentligt då och då. Det är verkligen fantastiskt att få befinna sig i en helt annan tid och en helt annan värld än den vi lever i nu. Det svindlar en aning ibland, när man tänker på hur livet har sett ut för människor under tidens gång. Men kärleken, den verkar ha sett ut på samma sätt alltid, oavsett hur hårt livet har varit. I alla fall hoppas jag det. Nu väntar jag bara med stor spänning på Simonas nästa bok. Jag hoppas att den inte dröjer allt för länge.

Boken börjar så här, om jag bortser från prologen som är ett brev:
"För sanningen - vilken Illiana Henriksdotter var väl medveten om - var att hon inte hade så många att välja mellan. Fästmän alltså."

Om lektörsutlåtandet

och att läsa igenom det ännu en gång.

Jag tror att jag har tagit mig igenom de flesta punkter nu och det känns verkligen som jag är på rätt väg. Det var ett tag sedan jag läste utlåtandet nu, så det var mycket intressant. Jag har fortsatt redigera och hoppas att jag har hittat helt rätt den här gången. Att redigera är ett hårt arbete som kräver mycket eftertanke och tips på att göra det ännu bättre tages alltid tacksamt emot. Här har jag hittat bra tips, de visar på ett enkelt sätt precis vad vi alla behöver göra för att berättelsen ska bli bättre och så är de så gulliga.
 

Höstblues

Jag brukar verkligen gilla hösten så jag vet inte vad det är med mig i år. Man kan ju tänka på hösten på olika sätt. Normalt är det för mig början på något. Något som är nytt, spännande och oprövat. Men i år ser jag mer slutet, allt i naturen som dör och det kalla råa. Och så den där rastlösheten. Livet som lockar till uppbrott och något helt nytt. Jag har inte känt den på över tre år nu, sedan innan vi åkte till Mallorca för att vara där i ett helt år. Nu är den obevekligt tillbaka igen och jag har ingen aning om vad jag ska göra med den.

Jag har strukit en massa idag. Det har varit en städdag hemma hos oss och det får man väl erkänna att det behövdes. Källaren ser ut som om det gått en tornado igenom den. Fast nu är det bättre. Stryktvättshögen är så hög att vi skulle kunna åka slalomskidor på den. Jag undrar vad som kommer att uppenbara sig längst ner i den.

Men jag har faktiskt också redigerat. Snart, snart är jag igenom så att jag kan gå vidare. Jag har en liten grej som ska in i manuset som kräver lite tid. Men jag tror att det kan bli riktigt bra och annorlunda. Det blir spännande att se hur det kommer att se ut.

En fruktansvärt

stillsam lördag. Förkylningen håller kvar sitt grepp om mig och låter mig inte vara pigg alls. Därför har jag inte gjort mycket alls idag. Fast jag har sett två underbara filmer med dottern. Och när man tänker på det så är inte det illa alls.



"Extremt högt och otroligt nära är en filmatisering av Jonathan Safran Foers kända bästsäljare och handlar om Oskar Schell, en uppfinningsrik elvaåring i New York. Oskar hittar en nyckel bland tillhörigheterna till sin far, som dog i attacken på World Trade Center, och ger sig ut på ett sökande efter låset till den."

Det är en helt fantastisk film som jag verkligen rekommenderar.



Sedan har vi sett Älska mig igen.

"Vad skulle du göra om kvinnan du älskar bokstavligen inte känner igen dig längre?

Paige och Leo är ett ungt förälskat konstnärspar som bor i Chicago. En nattlig bilolycka slår i ett ögonblick sönder deras lycka. Leo klarar sig oskadd men Paige hamnar i koma. När hon äntligen vaknar har hon inget minne av deras tid tillsammans. Hon minns dock de tidigare åren som juridikstuderande och tror att hon fortfarande är förlovad med den charmige affärsmannen Jeremy, som ännu har ett gott öga till henne. Allt eftersom tiden går inser Leo att Paiges minne inte kommer att förbättras. Fast besluten att inte förlora henne för evigt beslutar han sig för att göra allt som står i hans makt att vinna hennes hjärta. Igen."

Ännu en underbar film. En film som lämnar en med något viktigt att fundera över. Hur fruktansvärt skulle det inte vara om någon man älskar en dag inte alls vet vem man är. Eller att man själv får veta att man är gift med en man som man inte längre vet vem det är. Hur går man vidare? Hur hittar man tillbaka och går det? Hittar alltid äkta kärlek sin väg eller kan den vara förlorad för alltid?

Jag har faktiskt redigerat en stund också och det närmar sig slutet nu. Det känns väldigt bra. Fast jag känner i hela min kropp att jag behöver skriva igen. Inte bara redigera utan att förvilla mig bort i karaktärer och berättelser. Det kryper i mig och rastlösheten börjar göra sig riktigt påmind. Jag tror det är dags att ge sig ut på helt nya äventyr.

Sex i bilen

är inte helt lätt att få till. Åldern börjar ju ta ut sin rätt och man vill ju faktiskt ha det lite bekvämt ändå.

Som jag har väntat på att få använda den titeln : ) Idag har vi köpt en ny bil en Citroen Grand c4 Picasso, som ovan fast vit. Vi har haft en Chrysler Voyager i många år nu och den har varit toppen på alla sätt. Bekväm och väldigt luftig, något som har behövts vid väldigt många tillfällen. Vi är trots allt sex som ska få plats i den. Men allt eftersom bensinen går upp, har det blivit väldigt dyrt att köra den och den är definitivt inte särskilt miljövänlig. Så nu har vi i familjen enats om ett bra alternativ till vår gamla trotjänare. Den är lite mindre, billigare att köra och mycket mer miljövänlig. Så idag är vi mycket nöjda och glada.

Det är fredag och hög tid att dansa. Dansglädjen är en verkligt sann glädje. Testa så får du se. Nu kör vi igång ännu en helg. Det är dags att börja mota ut kylan som börjar tränga sig på. Hösten knackar envist på dörren men in kommer den inte. Hos oss är det varmt och gott och dansen hjälper till att hålla kvar den härliga värmen. Lucas vet hur man gör och han är så söt.

Genrefunderingar

är något man har ofta, både när man skriver och läser. Egentligen tycker jag inte att det är så viktigt att nödvändigtvis lägga böcker i ett speciellt fack. Det tar bort friheten och gör läsandet och skrivandet mindre spännande. Men många har frågat mig om vad det är jag skriver och vad mitt första manus handlar om. Jag duckar och mumlar och har allmänt svårt för att ge ett bra svar. För det är en ganska tung berättelse och om jag berättar om det kort så låter det inte roligt alls. Men jag har faktiskt kommit fram till en bra beskrivning av det som är min första roman. En som känns både spännande och ger ett mer rättvist första intryck. Jag kallar den från och med nu en mislitberättelse med glimrande ljuspunkter och sprakande hopp. Vad tror ni, låter det som något man vill läsa.

Mislit - A genre of biographical literature mostly concerened with the protagonist´s triumph over personal trauma or abuse, often during childhod (enl wikipedia). 

Fast jag har lånat beskrivningen till min påhittade berättelse för att jag gillar ordet mislit och för att det är den absolut bästa beskrivningen på den.

Redigeringshimlen

är så härlig att leva i. Jag har tagit mig tid en stund i dag för att redigera och det gör mig lycklig. Jag vill komma vidare, ta nya beslut och fortsätta med att redigera mitt andra manus.

En bild på vasen som jag bara var tvungen att köpa i somras.

Nu är tågbiljetten till bokmässan bokad. Yay! Jag är äntligen på väg till min allra första bokmässa. Jag tänker vara där på lördagen och hoppas hinna prata med många härliga bloggare och författare, både sådana som redan är det och sådana som snart är det. Vi är många som snart är det. Envishet kära vänner, envishet ska ta oss dit!

Jag väntar under mossan

Jag har läst Jag väntar under mossan av Amanda Hellberg. Amandas böcker är alltid spännande och detta är hennes första bok för unga läsare. Omslaget är överjordiskt vackert och ger en föraning om berättelsens alla toner.

Texten på bokens baksida beskriver boken så här:

"Om solen lyst, om huset varit omskött och bebott, då hade det kunnat vara mysigt som ett pepparkakshus. Men här i det bleka spökskenet från en dold måne, fick stugans flagnande sneda väggar och blinda fönster mig att darra."

I en värld av sällsamma skuggväsen, undangömda kråkslott, en bottenlös näckrosdamm och en uråldrig maktkamp söker Tilda sanningen: Vad hände med Tildas försvunna mormor? Vem ligger bakom den ondskefulla stämningen vid sjön? Hur känns den stora kärleken? Och vem är Tilda själv egentligen?

Det är en spännande berättelse för alla åldrar och jag kan tänka mig att många lässugna unga människor kommer att älska den här lite läskiga berättelsen. En riktig bladvändare. Man måste ju bara få veta hur allt hänger ihop. Själv tycker jag att Amanda är en mästare på skräck och det övernaturliga. Men det är inte bara det läskiga som gör boken bra, det finns många fler bottnar. För här finns den unga Tilda som hittar nya sanningar och får lära sig att allt inte alltid är som det verkar vid första anblicken. Och om kärleken. Precis som för en vanlig tonåring helt enkelt.

Boken börjar såhär:

"Kan du höra mig! Det känns som om du kan det men jag är inte helt säker. Det är något med ditt sätt bara. Hur du har stannat upp, hur din blick har blivit vaksam. Det ser ut som om du skulle kunna höra mig. Eller, i alla fall, ana mig."

En helt underbar överraskning

en dag när jag verkligen behövde det.

Jag deltog så klart i Kim M. Kimselius tävling om en biljett till bokmässan. När vinnarna visades så stod mitt namn där, men det var stavat med e i slutet. Därför kollade jag om det var någon som tävlat som stavade sitt namn så, och det var det. När sedan biljetten dök upp i min brevlåda idag så blev jag mer än överraskad, och överlycklig. Universum verkar vilja ha mig på bokmässan i alla fall : ) Tack snälla Kim, du gjorde min dag.

Redigerandet går uselt just nu. Jag har blivit förkyld och har varit trött idag. Men jag har ordnat med kattförsäkring, beställt kattmat, kört småkillarna till basketen och kollat tågbiljett till bokmässan. Och nu är det kväll igen. Tur att det snart är en ny dag som jag kan fylla med redigering, förhoppningsvis. Under tiden lyssnar vi på ett skrivtips tycker jag.

Födelsedag x 2

Det är min dotters födelsedag idag. I tolv år har jag fått leva med henne och varje dag är en gåva och ett fantastiskt äventyr.

Hon kommer att få dela sin födelsedag med sin kusin, för tidigt i morse föddes min systerson.

Välkommen till världen du lilla!

Och.

Grattis på din stora dag vår älskling!

Lite om sorg

och ett mammahjärta som gör ont.

Igår när äldsta sonen skulle städa buren till sitt älskade djur, hamstern Puff, låg han livlös men andades väldigt lätt. Jag hörde sonens panik och han tog upp Puff och lät honom ligga i en varm handduk. Och han hoppades och hoppades att han skulle vakna upp och vara vanliga pigga Puff igen. Jag ringde veterinären som var ganska övertygad om att han var döende och att allt de kunde göra var att avliva honom. Så jag fick förbereda sonen för vad som skulle komma. Inte lätt och det gjorde ont, både i honom och mig. Sonen satt med Puff och klappade honom ända tills han tog sitt sista andetag. Då brast det och tårarna kom.

Sonen älskade verkligen det lär lilla djuret och kom hem då och då på rasterna för att vara med Puff en stund. Han skötte honom så fint och tyckte om att ha honom runt sig när han läste läxan. Nu är det tomt i hans rum och det känns dystert för oss alla men framför allt för honom. Det är otroligt vilken stor plats ett djur tar i en familj och vad tomt det blir när de är borta. Och barnens tårar och sorg gör oändligt ont i mig.

På natten låg Stella, som vår lilla misse nu heter officiellt, hos sonen. Hon stannade hos honom hela natten. Jag tror att det var väldigt skönt för honom att få ha henne nära just då. Själv fick jag umgås med alla jobbiga tankar som det för med sig att förlora något. Att veta hur föränderligt och förgängligt livet kan vara. Mina tankar spinner vidare i det otänkbara att det skulle hända mina barn något, hur omöjligt det känns att överleva något sådant. Även småkillarna fick sådana tankar. Vad händer när man dör och när ska vi dö? De grät båda två och hade lite svårt att somna på kvällen. Och jag behöver krama mina barn extra mycket och extra länge.

En skön dag

med sol och ganska mycket vind.

Och nyss var det oändligt många människor som levde vid och i havet. Nu är det väldigt öde på stranden och på den stora gröningen. Och tiden går och cirklar sluts. Ännu en gång är det höst och trots att jag har haft en härlig sommar och gillar hösten så känner jag mig inte riktigt redo för den ännu. Kanske är det för att tiden går fortare än sinnet hinner uppfatta.

Igår blev det sent och i morse fick vi trevligt besök från Uppsala som sedan åkte vidare till Danmark. Nu är jag trött och ska tillbringa resten av kvällen i soffan. Förhoppningsvis vaken.

Höstkänsla

och fredag!  Regnet och allt det gråa gör ingen människa glad. Därför behöver vi ett sprakande fyrverkeri av färger som det ser ut på våren. Jag tycker att våren och sommaren gick alldeles för fort. Fast å andra sidan så sprakar snart höstens alla färger och det är inte illa det heller.

Tack för alla tips på kattnamn, jag tror vi närmar oss något vi kan enas om här hemma.

Ikväll ska jag träffa en vän som jag inte träffat på tre år. Det ska bli SÅ roligt att träffa både henne och hennes dotter.

Men kära vänner, det är ju fredag. Ingen dag är så bra som fredagen att väcka själen och att DANSA. Nu kör vi igång helgen med lite härlig, vanlig, alla kan dansa, girlpower. Ha en helt underbar helg och let´s dance!

Halva min Måne, tid och kattnamn

Jag har fått hem boken Halva min Måne av Anna Granström. Den fina signeringen till mig gör mig glad. Det ska bli så spännande att läsa den.

Sedan funderar vi på kattnamn. Nancy känns inte riktigt rätt. Vi har några förslag, men kan inte riktigt komma överens. Hoppas någon har något bra förslag på ett namn till en liten vit prinsessa.

Tiden går så rasande fort på dagarna och det är så mycket jag vill hinna göra. Jag har flera böcker som jag läst i sommar som jag tänkt skriva lite om här på bloggen. Sedan hade jag ju tänkt visa min sommar. Och nu är det redan höst. Redigerandet går långsamt eftersom jag inte får eller tar mig den tid jag behöver, men det går i alla fall framåt.

En ungersk liten prinsessa

har flyttat hem till oss.

Bilderna kommer från hennes uppfödare Marietta på Stefillas. Vägen till just den här lilla flickan har varit lång och snårig. Det är nästan ett år sedan vi började leta efter en chinchillaperser, en hona. Vi har tittat på alla svenska uppfödare och ingen har haft en sådan flicka eller så har de sålts innan man de har hunnit födas. Dessutom har många väldigt platt nos, vilket chinchillapersern egentligen inte ska ha. Så letandet har pågått. Tills vi hittade denna fantastiska uppfödare i Ungern. Maken tyckte vi var helt galna, man kan väl inte köpa en katt från Ungern! Jo, det kan man absolut. Därmed inte sagt att det har varit lätt. Kommunikation är något som fungerar väldigt olika i olika länder, har jag fått lära mig. Så frustrerad jag varit många gånger för att jag inte fått svar på mina mail på väldigt lång tid.

Denna lilla ljuvliga dam föddes den 31 maj och redan efter 5 veckor var vi helt säkra på att det var henne och bara henne vi ville ha. Dottern och jag har varit mest aktiva och vi visste direkt. Sedan var det bara att vänta. Jag betalade en reservationsavgift i början av augusti, men maken och jag bestämde oss för att hålla det hemligt ett tag. Överraskningar är så roliga. Dottern frågade och frågade. Jag hade sagt att hon måste övertala maken, som skulle spela tveksam till att köpa katt. Jag sa också att det var så svårt att få något svar på mailen, vilket faktiskt var helt sant. Just den här uppfödaren är en sådan som verkligen älskar sina katter och också åker land och rike runt för att lämna sina kattungar till deras nya ägare. Bara för att få se var de ska bo under sina fortsatta liv och med vilka. Den 7 september var det tänkt att just vår lilla Nancy McPhee skulle komma till oss. Jag försökte få både konfirmation på att betalningen kommit fram och att de skulle komma den 7:de, men jag fick inget svar. Svensk som jag är och uppvuxen med Sverker Olofsson, började jag misströsta och undra om vi blivit lurade. Dels var det ju en del pengar, men det värsta var hur mycket dottern hade förälskat sig i denna lilla katt redan. Jag visste hur ledsen hon skulle bli. Fast inget talade för det då uppfödaren var väldigt aktiv och känd i kattkretsar. Till slut fick jag svar, två dagar innan hon skulle komma. Hon hade haft fullt upp med att resa runt och lämna kattungar, hon hade 11 stycken hemma just då, dessutom hade hon legat sjuk i hög feber. Oj vad jag blev glad. Maken och jag förberedde barnen på ett hemligt besök och de började gissa. Och gissa!

Nu var det dags att förbereda ankomst. Alla saker som jag köpt måste fram men fortfarande gömmas. Så några timmar innan hon skulle komma fick jag ett sms. De hade missat flyget pga en svår olycka på vägen till flygplatsen. Hon försökte komma med nästa plan som var fullt och hittade inget under helgen. Sedan väntade vi igen. Tiden känns lång när man väntar. Och jag började tvivla ännu en gång. Hon föreslog ett kortare besök en veckodag eftersom hon skulle på kattutställning helgen efter. På måndag kväll fick vi veta att hon skulle komma dagen efter. Så tisdag morgon fick vi ta fram alla saker efter att barnen gått till skolan. Mitt på dagen hämtade vi så äntligen Nancy och hennes uppfödare Marietta på stationen. Väl hemma kom barnen hem en efter en. När dottern kom innanför dörren så trodde hon inte att det var sant. Hon började gråta av glädje. Sedan pratade vi allihop längre än vi egentligen hade tid med. Det känns som om vi har känt Marietta länge. Hon är en sådan varm och trevlig kvinna. När hon till slut måste skiljas från sin bebis Nancy, hon har inga barn hennes katter är hennes barn, så började hon också gråta. Men jag visste att hon kände att hennes lilla prinsessa skulle få ett bra hem hos oss. Nancy verkar trivas alldeles utmärkt och verkar så trygg att man kan knappt tro att hon kom till oss för bara drygt ett dygn sedan. Precis så som jag hoppades att det skulle bli när man väljer uppfödare med omsorg. Och så gick det till när vår ungerska lilla prinsessa kom till oss.

Och äntligen

har jag fått min vilja igenom. Det har varit mycket idag och i morgon hoppas jag på en mycket lugnare, men lika härlig dag. Mycket glädje, tårar och skratt och mycket nytt. Mer om det i morgon för nu ska vi alla här hemma sova gott.

Heart is king

är en låt som är given i ett kapitel i mitt första manus. Hjärtslagen är viktiga. Tempot är talande. Heart is King med Axwell.

Idag rosor

och lite redigering av mitt första manus.

Jag älskar rosor och vill ha lite nya i vår trädgård. Två sorter har jag beställt.

Shropshire Lad

och Amber cover.

Sedan har jag en lista på fler som jag vill ha.

Cream Abundance

Golden Celebration

Isn´t She Lovely

Julias Rose

Abraham Darby

och Champagne Moment.

Bara till att börja med : ) Men det blev väldigt dyrt med alla, så vi får väl se vilka det blir.

Rosor och redigeringsarbete, kan det bli mycket bättre?

Om att försöka skriva ett mästerverk

som kanske till slut ändå bara blir tillräckligt bra.



Och kanske är det så det måste vara. Att ha en önskan om att skriva något alldeles fantastiskt är nog bra, men att skriva det man vill och behöver skriva och sedan låta läsaren bedöma hur bra det egentligen är, det är nyckeln till att skriva. För höga krav dödar kreativiteten och hindrar orden från att komma ut. Så jag skriver utan några egentliga tankar om hur bra innehållet egentligen är. Den flödesskrivande fasen är en underbar drog. Redigerandet är roligt och spännande. Att sedan lämna över sitt skötebarn till andra att läsa är fasansfullt. Men nödvändigt. För man skriver och lever helt i sin egen värld i en oändlighet, men under den tiden glömmer man helt bort att man skriver för att någon annan till slut ska läsa vad man skrivit. Att någon ska hålla den färdiga boken i sin hand. Den insikten kan verkligen göra en skräckslagen. På ett skönt pirrigt sätt så klart.

Helgen håller på att ta slut och i morgon hoppas jag kunna fortsätta redigera.

It´s a boy

ja, vi har fått tillökning i familjen.

Äldsta sonen som önskat sig ett eget djur länge nu köpte sig en liten hamster för tre veckor sedan. Därför presenterar jag nu allas, eller mest sonens såklart, hamster Puff. Eller Poffi som sonen kallar honom. Och vad kan jag säga, barn och djur de hör verkligen ihop. Fast själv tycker jag att Puff har de mest märkliga motionsvanor. Han kan springa i sitt hjul hur länge som helst. Under natten! Själv har jag hittat ett motionshjul som ska vara helt tyst, i England. En beställning är på väg.

Julen känns fortfarande ganska långt borta, visst gör den. Men när vi skulle ta med oss fika till mina föräldrar, så hittade vi en påse med lussekatter i frysen. Det kändes tveksamt att de gick att äta, men vi tog med dem och en kladdkaka, för säkerhets skull. När lussekatterna var värmda så var de lika goda som nybakta och vi fick en något ovillig försmak på julen. Fast gott var det!

Än så länge har ödet inte låtit mig få min vilja igenom, men jag håller tummarna hårt för att det kommer att hända i början av veckan.

Då så

dags för helg igen! Just nu vill inte ödet göra mig till viljes alls, eller man vet ju aldrig, det kanske är precis det ödet gör. För vem vet vad ödet har tänkt sig. Egentligen. Planer och efterlängtade möten omkullkastas idag, men jag hoppas på bättre tur i morgon. Under tiden har jag en enorm lust att dansa. Så vi gör väl som vi brukar, kör igång helgen med härlig dans! Den här fredagen får jag nog kalla det hardcore style, full av härlig dansglädje!

Redigera mera

det är vad jag håller på med just nu. Alla tips som tar mig vidare är av allra största vikt.



Jag har snart kommit halvvägs och det känns alltid spännande. Jag önskar bara att jag hade ännu mer tid att få leva i mina berättelser. Men, men, man tager vad man haver. Den där känslan när man är igenom ännu en redigering är så härlig. Sedan läser man igenom manuset en gång till. Någon gång måste det väl ändå vara tillräckligt bra.

Alltid du

Mitt i familjeidyllen står han plötsligt där, tonårsförälskelsen hon aldrig glömt …
Caroline är visserligen lyckligt gift, men hon har aldrig riktigt glömt sin ungdomskärlek Adam. När han av en slump kliver in i hennes liv igen vänds tillvaron upp och ner. Livet, som mest bestått av välling, blöjor och livspusslande, får plötsligt ny glans när Adam börjar flirta hejdlöst med Caroline.

När hon dessutom får erbjudande om arbete på hans familjeföretag, med Adams fru som närmsta chef, blir hon mer och mer insnärjd i sina egna känslor – och i hans. Men ska hon verkligen riskera allt hon har för Adam?

Alltid du är en relationsroman om den klassiska 35-40-årskrisen, som kan få oss att göra de mest ogenomtänkta saker …

Texten är lånad från Printz publishings hemsida.

Alltid du är skriven av Pernilla Alm som drev bloggen Skrivarmamma under många år.

Det här är en av de få böcker jag läst som fått mig att må fysiskt illa. Och då menar jag det faktiskt på ett positivt sätt, eftersom det visar att händelserna, de svåra valen och alla känslorna verkligen når fram. När man ställs inför val som man vet kan tillintetgöra hela ens existens så borde man alltid backa och tänka både en och två gånger extra. Caroline i boken verkar snarare gömma sig i sanden och försöka blunda för hur hennes val kommer att förändra livet för många människor. Man vill prata med henne och rent av skrika åt henne att stanna upp och göra bättre val. Val som inte förstör och skapar sorg och förödelse.

Alltid du är en bok som skapar tankar om livets skörhet och om att vara beredd att ta konsekvenserna av sina val. Den får i alla fall mig att krama maken lite extra mycket, pussa mer på mina barn och att helt enkelt uppskatta min vardag väldigt mycket mer.

Boken börjar så här:

Hon såg direkt att det var han. Att hon blev chockad syntes säkert på henne, för det var som om allt blod hade lämnat huvudet. Kanske vinglade hon till och med till lite. Hon tog tag i dörrkarmen, som stöd. Det var han som fann sig först. Så hade det alltid varit.

Tidsvis

är något man behöver vara när man har fyra barn, ett stort hus att sköta, en hög med stryktvätt högre än Mount Everest och samtidigt vill skriva.

Jag har tränat, varit på två utvecklingssamtal idag. Men jag hann i alla fall redigera en del. Jag har tur som har en dotter som tränar hemkunskap här hemma. Idag har hon gjort middag, korv stroganoff och ris. Det gör att jag får lite extra tid för min berättelse. Helt underbart! Och jag läser, ändrar och funderar. Lever min karaktärs liv och våndas. Gläds och njuter när det blir tillfälle till det. Låter min skrivmusik fylla upp mitt sinne och hjälpa mig att hitta de rätta orden. Stämningen. Och ingen kunde vara lyckligare än jag är när jag får trippa omkring i min berättelse och skapa min egen lilla värld av ord.

Idag får min redigeringsmusik illustrera både min berättelse och min egen känsla denna dag. Feeling good med Nina Simone.