Kroppsligen hemma

mentalt, not so much. Tråkigt nog får jag väl säga eftersom jag sett fram emot att vara hemma igen och att komma igång med genomläsningen av mitt manus. Det gick inte alls som jag tänkt mig, en helg med så mycket på gång är så otroligt rolig och trevlig på alla sätt och vis, men aningen tröttande.

En härlig 50-årsuppvaktning på morgonen, sedan åka bil i drygt 60 mil, sova en stund, iväg på ett underbart vackert dop, sedan umgås en liten stund med svärföräldrar, sova, upp och åka drygt 60 mil i bil tillbaka hem igen. Kanske är det lika bra att jag fick vila idag för att återfå mina krafter till i morgon.

Men sedan är det allt det där andra som fullkomligt fyller upp mitt huvud. Det har jag försökt skapa lite reda i under dagen. Man kan inte jobba med någonting med en sådan oreda i huvudet.

Nu ska jag äta lite kycklingsallad, slötitta på tv, sedan sova och låta alla tankar vila ännu en stund.

Dagens musik från mitt soundtrack för manus nummer två. Meditativa toner för mitt eget bästa tillsammans med vackra och mycket tänkvärda ord från Kahlil Gibran. Closer Away med Ryan Farish.

Lugnet

har till slut lagt sig över vår tillvaro.



Våra nyårsgäster från Stockholm åkte hem i morse och efter det la jag mig för att vila en stund till, medan maken skjutsade dem till flyget. Jag vaknade strax innan 12 och jag tyder det som att jag verkligen behövde sova, särskilt som förkylningen hänger kvar ännu. Efter det har jag inte gjort något vettigt alls. Nästyngstingen har haft en kompis här och maken och jag snackade bort en stund med kompisens pappa. Ja, typ så mycket har jag gjort. Och sett på tv, den eviga mentala gungstolen för övertrötta.

Något sådant! : )

2013 Efter en fantastiskt trevlig nyårsafton är det dags att fundera en stund på vad det är man vill ska hända under det nya året. Det känns som vanligt och ändå hoppfullt och pirrigt i magen på något sätt. Kanske är det bara vetskapen om att skrivtiden närmar sig, kanske är det något helt annat! Oavsett vill jag bara klargöra något för mig själv och för 2013, I am ready, bring it on!!!

Bild 1 är lånad här.

Och äntligen

har jag fått min vilja igenom. Det har varit mycket idag och i morgon hoppas jag på en mycket lugnare, men lika härlig dag. Mycket glädje, tårar och skratt och mycket nytt. Mer om det i morgon för nu ska vi alla här hemma sova gott.

Mat, mat, mat

och åter mat! Oj vad det lagas mat här hemma. Och man undrar lite, blev det här plötsligen en matblogg?!?



Idag har det blivit:
Focaccia och det blev mycket gott.

Spicy ostbollar som det ska vara en citrusskmakande körvelchutney uppe på, man får tänka sig den, men den är otroligt god. Mmmm!

Två stycken marinader, varav en ska vara i kycklingen som jag också stekt idag. Sedan hann jag med att göra tunnbrödrullar med skinkröra, med god torkad skinka och philadelpiaostblandning, det blev också mycket gott.

Nu är jag:
Svettig
Trött
Orkeslös
Less på mat
Inte en sådan rolig mamma
Inte en sådan rolig fru
En som längtar innerligt efter semester

I morgon börjar gästerna dyka upp. I kväll ska jag sitta i fotbad och dricka vin och se på någon romantisk film, eller något spännande, om maken får bestämma. Fast han somnar snart och då övergår dottern och jag till att se romantisk film.

As for the party. Time is running out, här med Muse.

Party, party, party

oj vad mycket fest det har blivit den senaste tiden.

Fredag vinkväll hos vänner, lördag släktträff i Halmstad, söndag grillmiddag hos grannarna, måndag födelsedagsfest för systra mi. Alla lika trevliga och härliga festligheter, men nu är jag något trött och orkeslös! Det duger inte för om fyra dagar har vi själva stor fest för 33 personer hemma hos oss.

Jag får avsluta med en Lullaby framförd av Shawn Mullins och återkomma alldeles snart igen.
   

Retired

Jag har sovit så bra och länge men är ändå förlamade trött fortfarande. Nåja, det ska väl gå över det också.

Maken och dottern åkte till Västkusten igår för att hjälpa svärfar med deras båt. Själv är jag kvar hemma med tre barn. Vi skulle åkt allihop men jag kände att några av oss behövde lite lugn och avkoppling här hemma. Äldsta sonen åker på läger i helgen och behövde lite paus de första dagarna på det härliga sommarlovet. Sedan blir det intensiv undervisning inför konfirmationen i juli. Vi har det mycket skönt och lullar mest omkring. Fast vi lägger in lite saker som behöver göras lite här och där så vi känner oss nöjda ändå.

Too Tired med Gary Moore, jag vet precis hur det känns och ändå är låten så härlig och man blir faktiskt lite piggare bara av att lyssna på den.



Kreativiteten och skrivandet verkar i alla fall vilja ta plats igen för när jag vaknade hade jag en ny berättelse i tanken. Det var en spännande idé om tid och svåra val och en gammal bro hade en stor betydelse i den berättelsen.

Jag får sova mer och samla mer kraft så är jag snart tillbaka i gamla gängor igen. Det ser jag mycket fram emot. Men först ska jag se nya Nalle Puh filmen men mina fina små telingar.

Refusering och annat elände

Annat elände är min sjukdom som gör kroppen så trött. Jag sover mest men försöker att vara uppe lite då och då för att få röra på mig lite.

Uppe på det så fick jag en refusering av mitt första manus idag.

"Tack så mycket för ditt manus. Det är en välskriven berättelse, men vi är ett litet förlag som får många mer manus än vi kan anta, så tyvärr måste vi tacka nej till publicering."

Trist som tusan, men välskriven måste vara bra. Jag bestämmer mig för att det är väldigt bra. Och favoritförlagen finns fortfarande kvar, det är definitivt bra.
Jag hoppas, hoppas, hoppas!!!

Lite överallt

är mina tankar idag.

Tröttheten håller på att försvinna, men det känns skönt att bara vara just nu. Mitt andra manus väntar på avfärd eller en sista genomläsning. Jag låter de tankarna gro en stund till.

Jag har funderat länge på att starta en webbshop och idag har jag faktiskt tagit tag i det lite mer på riktigt. Det är mycket som ska fungera men det är väldigt roligt. Jag hoppas att det kan bli något av det.

Dessutom börjar familjen, till större del av den i alla fall, bli lite sugen på ett husdjur. Själv hade jag en katt för många år sedan, innan barnen kom till oss. Det var en underbar Chinchilla perser. Nu är det vad vi kikar lite på och en liten kull som föddes den 2 januari är mycket intressant. Dottern räknar dagarna tills de kan flytta ifrån sin mamma. Tyvärr finns det redan intresse från annat håll, så det gäller att inte tveka allt för länge. Samtidigt har vi inte bestämt oss helt eftersom jag fortfarande hoppas kunna återvända till Mallorca under en period till. Om det kommer att fungera vet vi inte ännu, så det känns svårt att ta beslut just nu. Vem kan motstå ett face som detta? En gulligare eller mer bedårande liten varelse får man väl leta efter.

Bilden är lånad från nätet och är inte "vår" kisse, fast en av samma sort.

Dreaming away

en dag som denna!

Trots att dagen bjöd på sol så är jag fortfarande trött. Men jag känner att tröttheten så smått börjar ge vika. Ännu en dag i släpandets tecken. Inget vettigt gjort men jag tror att det är lika bra att kapitulera för att kraften ska komma tillbaka snabbare. Så jag tar det lugnt. Väldigt lugnt. Löjligt lugnt faktiskt.

Jag drömmer mig bort till en annan tid. Inte så långt bort, men samtidigt ett helt liv bort. Vårt år på Mallorca som var ett av de viktigaste året i mitt liv. Där hittade jag tillbaka till mig själv. Hittade min inre harmoni och började skriva. Där är min själ lycklig. Nu har jag bilderna kvar och allt underbart som vi fick uppleva där finns alltid djupt inne i mitt hjärta. Jag hoppas få uppleva det en gång till. Trying to follow my dreams!

Våra ljuvliga kvällar på vår balkong i värmen när barnen lagt sig.

Palmas trånga gränder med dess alldeles speciella doft av Medelhav, sten och historia.

Underbara solnedgångar som kunde avnjutas ute på vår balkong.

Våren och blommorna kom också till Mallorca.

En av en oändlig mängd sagolika stränder.

Och en till.

Hur kan man vara annat än lycklig här?

En äng fylld med vårblommor.

Havet som alltid finns nära.

En av Palmas underbara bakgårdar.

Till och med båtarna är oändligt vackra. Och stora.

Färgerna. Utsikterna. Här får själen ro.

Kan man bo vackrare än såhär?

Apelsiner som växer mitt inne i Palma.

Underbara vackra gamla hus.

Inget vettigt

kommer det ur mig idag!

I morse efter att jag sagt hej då till barnen gick jag och la mig igen. Sedan sov jag och det kändes som jag aldrig skulle bli pigg igen. När jag släpat mig upp igen så googlade jag omkring i cyberspace för att se om jag kunde hitta kraft någonstans. Det fungerade inte. Efter det provade jag med en promenad och inte ens det hjälpte. Det brukar alltid hjälpa. Jag har dessutom velat och funderat över om jag ska skicka iväg mitt andra manus eller om jag ska peta lite mer. Detta är ingen dag för att fundera alls. Sådana dagar som idag fylls gärna av tvivel. Och så börjar det spira en rastlöshet som jag känner så väl igen men inte behövt känna på över två år nu. Jag längtar bort och vidare.

Ja, här vill jag bo. Jag behöver det och gärna nu på en gång. Solen, havet och värmen. Jag fattar fortfarande inte hur man kan välja att bo i Sverige. Inte nu. Det är inte bra för själen. Det är helt galet!

Nåja, tillbaka till verkligheten igen. Barnen behöver mat! Verkligheten är igång igen och min kropp hänger inte alls med. Hoppas att det är bättre imorgon. Jag saknar att skriva. Flödesskriva och försvinna in i fantasin. Kanske i morgon.

Jag testar med lite musikterapi under tiden, det brukar ALLTID fungera!



Bilden på den trötta bebisen är lånad från nätet.