Vilken dag det blev. Somnade klockan 4 i morse efter ett evigt snurrande och funderande över nästa kapitel i min andra bok. Upp halv åtta och iväg för att lämna dottern i skolan och sedan iväg på den dagliga promenaden som var riktigt skön och uppfriskande. Hem och iväg för att storhandla. Det började gapa tomt i skåpen. Tillbaka hem för att göra lunch. Baka muffins till dotterns klass. Det är öppet hus i barnens skola i kväll. Hämta dottern i skolan. Fixa något ätbart åt barnen eftersom det blir sen mat i kväll. Alldeles snart iväg till Öppet hus. Jag är trött, trött, trött! Nu äntligen har jag en liten stund vid datorn. Det blev ingen tid alls idag för att skriva. Det finns inte mycket som är mer frustrerande än när man har något att skriva som ligger och väntar på att få komma ut och så har man ingen tid att sätta sig ner och göra det. Funderade på att skriva ner det i natt men med så lite sömn bakom mig känns det ganska omöjligt. Men, men, imorgon är en annan dag! Den här låten brukar jag sjunga på när det blir lite upp och ner i livet. Det ordnar sig alltid!
Vilket underbart ansikte -kan inte få nog av det! Var hittar du allt? Känner igen den där småbarnstressen -samtidigt måste jag erkänna att jag nu ibland nästan saknar den. Gräset är kanske alltid grönare ... Lycka till med ditt!
SvaraRaderaJag håller med Sofie, tänk ett liten kropp i knät som tycker att det bästa som finns är mamma:)
SvaraRaderaHuj vilken dag! Hoppas du hinner med att vila också emellanåt. Förstår frustrationen när man vill skriva men inte hinner/kan/orkar. Är där själv också...
SvaraRaderaKram
Sofie B-C:
SvaraRaderaAllt möjligt kul finns på nätet :) De extremt stressiga dagarna är ganska få så jag klagar inte. Jag älskar att vara med mina barn och kan redan nu förstå känslan av att inte ha de små liven så nära mig längre. Jag är bara glad om det dröjer.
Åsa:
Jag njuter av de små kropparna och de stora kärleksförklaringarna varje dag :)
Nina:
Idag blev det inte mycket vila och jag är supertrött så nu går jag och lägger mig :) Vi får hoppas att det lugnar ner sig för oss båda något, så vi kan ägna oss lite åt det skrivande som vi vill ägna oss åt :)
Kram!