.

.

tisdag 30 november 2010

Längtan efter tid


Det är inte bara klimatet som jag saknar. Det enkla livet som vi levde på Mallorca gjorde att jag kunde skriva i flera timmar per dag. Nu är den nästan helt förlorat. Där hyrde vi en lagom stor lättskött lägenhet. Här har vi ett stort hus att ta hand om. Där sköttes omgivningarna av personal. Här ska trädgården skötas och snö skottas. Där hade vi med oss lagom mycket kläder som tvättades med jämna mellanrum. Här är garderoberna fulla och tvätthögarna växer oss över huvudet. Där var livet i all dess enkelhet ett stort äventyr med allt det nya. Här hotar vardagstristessen och alla måsten att ta över, varje dag.

Jag är helt medveten om att man kan göra mycket här också men det innebär att börja om från början. Man måste göra sig av med allt onödigt och sådant som tynger ner. Det går absolut men det tar tid, ännu mer tid av den tid som jag inte längre har.

Det är nog inte så konstigt att jag hittade tillbaka till mig själv på Mallorca. Jag hade tid. Egen tid. Jag saknar min tid något alldeles förtvivlat. Och jag saknar Mallorca.


8 kommentarer:

  1. Vad härligt det lät. Det enkla livet utan alla måsten och självpåtagna göranden.
    Går nog att leva här hemma också!

    SvaraRadera
  2. Fantastiskt inlägg. Jag förstår dig... känner ju igen vilken tid jag hade till mig själv i London.

    Kramkram

    SvaraRadera
  3. Jag tror att det finns egen tid för alla, man måste bara ta sig den, boka in den i almanackan och låta den vara lika viktig som det viktigaste mötet. Tar man sig inte den tiden måste man nästan vara sjuk eller något... Hitta din tid, jag vet att den finns där någonstans... :)

    SvaraRadera
  4. Och att sälja huset och hitta en lägenhet är inget alternativ?
    Det tar ju inte bort alla måsten förstås...

    SvaraRadera
  5. Tiden är verkligen en bristvara, på olika sätt för oss tror jag. Eran tid på Mallorca låter så underbar.
    Kram

    SvaraRadera
  6. Märta:
    Det går att leva enkelt här också men man har samlat på sig så mycket saker under livets gång så det känns övermäktigt att ta tag i. Vi kämpar långsamt men säkert på med att sortera bort så mycket vi kan. Det blir en skön känsla för varje ledig plats som frigörs i vårt hem.

    Cattis:
    Välkommen hem!

    Det är befriande på något sätt att vara borta ifrån allt vardagsliv hemma.
    Kram!

    Annika:
    Jag vet att den finns jag måste bara hitta den :D

    Åsa:
    Vi håller koll på lägenheter men vi är en stor familj så det finns inte så mycket att välja på för oss. Det mesta handlar ändå om prioriteringar och att utnyttja tiden väl.

    Jeanette:
    Vi hade det så bra så det är lätt att drömma sig tillbaka :)
    Kram!

    SvaraRadera
  7. Det är ju underbart att ha fått uppleva detta någon gång i sitt liv tycker jag:) När jag bodde i NY var den mest fantastiska tid. Jag behövde inte bry mig om pengar eller att betala räkningar (för första gången sen jag flyttade hemifrån när jag var 16) och det var underbart! Gjorde jag av med min lön under veckan, behövde jag inte oroa mig för att inte få mat eller husrum. Och nya pengar kom vareje vecka. Visst, jag jobbade hårt, men hade inget mer ansvar än så :) Saknar ibland också!! Kram

    SvaraRadera
  8. Trillingnöten:
    Det låter så fantastiskt härligt! Jag älskar NY och skulle gärna bo där ett tag :)
    Kram!

    SvaraRadera