Blonde

Blonde av Joyce Carol Oates är en bok som drabbade mig på djupet. Jag tror aldrig att jag läst en sorgligare berättelse i hela mitt liv. Inte ens alla de obehagliga verklighetsbaserade barndomshistorier jag har läst har skrivits på det här svarta, djupt obehagliga sättet. Joyce Carol Oates skriver fantastiskt och använder orden så som vilken annan författare som helst skulle vilja kunna göra. Orden fyller historien på ett så självklart sätt. Trots att berättelsen ger en obehaglig känsla i kroppen så är hennes beskrivning av en trasig människa så otrolig att den med hennes ord blir sann.

Boken är en tolkning av Marilyn Monroes liv. Den börjar när hon är barn och slutar när hon dör. Den beskriver en mycket komplicerad människa som desperat längtar efter kärlek. En människa som gör vad som helst för att behaga. Hon spelar sina roller och få får se den som är Norma Jean Baker, den som hon är på riktigt. Den beskriver på ett mycket cyniskt och rått sätt hur männen runt omkring ser på henne. Hela boken genomsyras av hennes längtan. Längtan efter kärlek. Från sin mor. Från sin far, som hon inte får veta vem det är. Från männen runt henne. Från publiken. Från barnet hon inte får. Det är en hjärtslitande längtan som långsamt tar hennes liv.

Jag har alltid fascinerats av Marilyn Monroes liv. Det är klart att jag förstod att hon hade en plågad själ och att livet inte alltid behandlade henne milt. När jag läste Blonde så blev jag illamående på riktigt. Beskrivningen av många kända namn gör att jag förlorar en del av mystiken och glamouren som jag har från den tiden. Jag har alltid älskat gamla filmer och känslan av oskuldfullhet. När jag läst den här boken finns ingen sådan känsla kvar. Nu är det ingen sann berättelse, i alla fall inte allt och man kan inte låta bli att undra vad som är sant och vad som är påhittat. En del människor som beskrivs i boken har fått hoppa ner väldigt många hål på min hjälteskala. Jag blev helt tagen av den cyniska människosynen som beskrivs och jag hoppas att det mesta av det är påhittat. Jag vill behålla min barnsliga tro på den tidens oskuldsfullhet. Den tiden när filmstjärnor var stjärnor på riktigt och "bigger than life".