Livet, kärleken, musik, författardrömmar och andra drömmar.
.
fredag 12 november 2010
Skriva och skriva om
Så är är man då färdig med sitt manus. Man har levt i en värld som man själv har skapat under en väldigt lång tid och den finns i ens blod och i hela ens väsen. Tvivel måste motas bort för att man överhuvudtaget ska få mod att gå vidare. Man tvingar sig själv att komma över den höga tröskeln för att kunna skicka sitt manus till förlag. När man väl gjort det så följer en märklig väntan. Det är overkligt att man faktiskt skickat sitt manus till någon som nu ska bedöma om det duger. Väntan blir lång och trots att oddsen för refusering är skyhög så lever man på hoppet. Kanske har just du lyckats med det näst intill omöjliga. Så kommer refuseringen och det självförtroende man så omsorgsfullt byggt upp får sig en riktig känga och man vacklar för ett ögonblick. Nu finns det två vägar att gå vidare på. Antingen ge upp eller att envist fortsätta att tro på sin berättelse. Jag väljer att fortsätta att tro. Jag väntar på svar från fyra förlag till och kanske, bara kanske är det just jag som lyckats komma igenom nålsögat. Idag är det 8 veckor sedan jag skickade in mitt manus till förlagen och allt är fortfarande möjligt.
Just nu är det svårt att veta vad mitt nästa drag ska bli. Kanske ska jag invänta svar från de övriga förlagen som jag redan skickat mitt manus till eller så ska jag skicka till fler förlag på en gång. Väntetiden är så lång att jag vill förminska den så mycket jag kan. Några favoritförlag har jag dessutom som jag hoppas ska gilla min berättelse. Ska nästa steg bli att skicka till lektör eller helt enkelt att gå igenom berättelsen själv ännu en gång för att försöka göra den ännu bättre? Hitta svagheter som kan stärkas. Jag vet inte riktigt än vad mitt nästa drag blir i denna livets schackmatch. Författarwannabe vs förlag. En match som faktiskt båda kan vinna. Samtidigt!
Till hjälp tar jag de råd och tips som jag hittar på vägen. Här har jag hittat något om att skriva om och förbättra i sitt manus.
Vad spännande med att vänta på svar från förlagen, men jag förstår att en refusering är ingenting man egentligen vill ha i brevlådan. Men tänk på att den enda som kan döda dina drömmar är du själv, så fortsätt drömma! Jag håller tummarna för att ett Ja kommer med posten endera dagen! :D Kramar
Ett jättefint inlägg, Anneli -så välformulerat att det känns självklart att du blir utgiven till slut. Men, den viktigaste segern är väl ändå för oss alla att själva våga tro och satsa på våra drömmar! Så skriv på!
Du resonerar så klokt, Anneli! Fortsätt att tro på och peppa dig själv. Ge inte upp dina drömmar!
Jag ville bara ge dig lite feedback på det där med att köpa in lektör. Jag gjorde så och det var verkligen ett lyft. Dels fick jag feedback på en del tekniska saker jag behövde se över, dels blev jag utmanad att tänka över några vändningar i storyn men framför allt blev jag mycket, mycket uppmuntrad! Så för mig var det uteslutande positivt, måste jag säga.
Men förhoppningsvis får du ett JA - och då blir det ju förlaget som kommer med responsen på texten... :) Kram.
Tereseh: Tack! Det är verkligen spännande men precis som du säger inte kul med refucering. Det är absolut man själv som måste hålla drömmen levande. Det kommer jag också att göra :) Kram!
Åsa H: Det är nog det och det känns som en bra idé.
Lotta: Aldrig! Kram!
Sofie B-C: Tack, vad snäll du är! Om inte vi tror på vår dröm, vem ska göra det då? Jag skriver på :)
Malin W: Tack! Än så länge är tron bergfast :)
Jag tror kanske att en lektör vore det bästa. Spännande att testa och kanske få bra tips om hur jag ska gå vidare. Kram!
Det är väl mest väntan som jag tycker är jobbigt med det mesta :) man hinner få förhoppningar och nederlag innan man ens vet svaret...tänk om det kunde gå på en minut. Iaf en dag :)Eller kanske är det själva väntan som gör det så himla roligt? :)
Trillingnöten: Att vänta kan vara rent outhärdligt men så länge man väntar finns också hoppet kvar. I den sekund som refuseringsbrevet ligger i handen så är hoppet över, i alla fall i just det fallet. Nej, jag tycker inte om att vänta och har aldrig gjort det, jag är ganska otålig av mig :)
Om jag inte hade haft tur och fått personliga refuseringar med lektörsutlåtanden och uppmuntran att skriva om och skicka igen hade jag nog tagit hjälp av en privat lektör så småningom.
Men sedan tror jag man måste känna själv när det är dags att pensionera ett mnaus och börja om med något helt nytt - man utvecklas så himla mycket i sitt skrivande på bara några månader när man väl tagit på sig "författarhatten" och börjat behandla det som ett arbete.
Jag tror också att det kan vara bra med en lektör om man hittar någon som man känner sig bekväm med. Att lägga ett manus åt sidan och låta det bli en utvecklande erfarenhet måste det också finnas plats till i framtiden.
Jag bor i ett härligt stort hus i Skåne med min man och våra fyra underbara barn på 16, 13, 9 och 7 år. I den här bloggen har jag tänkt dela med mig av mina tankar och funderingar över livets alla händelser.
Jag älskar att resa och jag har bott utomlands i två omgångar. Jag läser så mycket jag hinner med fyra små älsklingar runt mig. Scrapbooking är ett annat intresse som jag tycker är avkopplande. Att pyssla och få fina fotosidor att växa fram ger en fantastisk tillfredsställelse. Jag gillar snygga kläder och skor. Inredning och vackra saker gör mig glad. Musik är otroligt viktigt i mitt liv. Och sist men inte minst har jag författardrömmar som långsamt håller på att ta form. Detta är jag i mycket komprimerad form.
Vad spännande med att vänta på svar från förlagen, men jag förstår att en refusering är ingenting man egentligen vill ha i brevlådan.
SvaraRaderaMen tänk på att den enda som kan döda dina drömmar är du själv, så fortsätt drömma! Jag håller tummarna för att ett Ja kommer med posten endera dagen! :D
Kramar
Om nu alla skulle refusera så är väl en riktigt bra lektör en jättebra idé.
SvaraRaderaSluta aldrig att tro på dig själv och dina historier Anneli.
SvaraRaderaKram Lotta
Ett jättefint inlägg, Anneli -så välformulerat att det känns självklart att du blir utgiven till slut. Men, den viktigaste segern är väl ändå för oss alla att själva våga tro och satsa på våra drömmar! Så skriv på!
SvaraRaderaDu resonerar så klokt, Anneli! Fortsätt att tro på och peppa dig själv. Ge inte upp dina drömmar!
SvaraRaderaJag ville bara ge dig lite feedback på det där med att köpa in lektör. Jag gjorde så och det var verkligen ett lyft. Dels fick jag feedback på en del tekniska saker jag behövde se över, dels blev jag utmanad att tänka över några vändningar i storyn men framför allt blev jag mycket, mycket uppmuntrad!
Så för mig var det uteslutande positivt, måste jag säga.
Men förhoppningsvis får du ett JA - och då blir det ju förlaget som kommer med responsen på texten... :)
Kram.
Tereseh:
SvaraRaderaTack! Det är verkligen spännande men precis som du säger inte kul med refucering. Det är absolut man själv som måste hålla drömmen levande. Det kommer jag också att göra :)
Kram!
Åsa H:
Det är nog det och det känns som en bra idé.
Lotta:
Aldrig!
Kram!
Sofie B-C:
Tack, vad snäll du är! Om inte vi tror på vår dröm, vem ska göra det då? Jag skriver på :)
Malin W:
Tack! Än så länge är tron bergfast :)
Jag tror kanske att en lektör vore det bästa. Spännande att testa och kanske få bra tips om hur jag ska gå vidare.
Kram!
Det är väl mest väntan som jag tycker är jobbigt med det mesta :) man hinner få förhoppningar och nederlag innan man ens vet svaret...tänk om det kunde gå på en minut. Iaf en dag :)Eller kanske är det själva väntan som gör det så himla roligt? :)
SvaraRaderaTrillingnöten:
SvaraRaderaAtt vänta kan vara rent outhärdligt men så länge man väntar finns också hoppet kvar. I den sekund som refuseringsbrevet ligger i handen så är hoppet över, i alla fall i just det fallet. Nej, jag tycker inte om att vänta och har aldrig gjort det, jag är ganska otålig av mig :)
Om jag inte hade haft tur och fått personliga refuseringar med lektörsutlåtanden och uppmuntran att skriva om och skicka igen hade jag nog tagit hjälp av en privat lektör så småningom.
SvaraRaderaMen sedan tror jag man måste känna själv när det är dags att pensionera ett mnaus och börja om med något helt nytt - man utvecklas så himla mycket i sitt skrivande på bara några månader när man väl tagit på sig "författarhatten" och börjat behandla det som ett arbete.
Heja dig!
Amanda:
SvaraRaderaTack för uppmuntran!
Jag tror också att det kan vara bra med en lektör om man hittar någon som man känner sig bekväm med. Att lägga ett manus åt sidan och låta det bli en utvecklande erfarenhet måste det också finnas plats till i framtiden.