Lite av varje

har jag gjort i helgen, men inte skrivit. Helgerna med barnen brukar innehålla lite eller ingen skrivtid för mig.

Jag har  blivit förkyld. Det är ju en inte sådan trevlig början på hösten. Fast det har ju verkligen inte varit höst i helgen. Runt 20 grader och sol. Då hade det varit trevligt att vara frisk nog att njuta av livet utomhus. Men, men, en liten förkylning ska väl inte få störa humöret. I morgon är det måndag och jag ska skriva vidare.

Igår gjorde äldsta sonen plankstek, något som han hört talas om men inte varken sett eller ätit, tillsammans med mig. Han är mycket intresserad av matlagning just nu. Han funderar till och med på att bli kock. Han är också mycket intresserad av historia och planksteken triggade hans fantasi. Han såg framför sig vikingatiden och att äta utan bestick, coolt tyckte han. För mig är det 80-tal och det blev med bestick. Han spritsade potatismos så att det stod härliga till. Det var jättegott och jag tror barnen kommer att vilja äta det igen.

Idag har vi haft barnkalas. 7-åringen har haft fest för sina klasskompisar. Intensivt är bara förnamnet. Men skoj, på ett lite självplågande sätt. Nejdå, det finns inget roligare än att se barnen ha kul tillsammans. Vi har haft fem-kamp i minuten-lekar. Superkul! Och så har vi haft skattjakt såklart, godispåsarna måste ju hittas på något sätt. Min sjuåring ville ha pannkakastårta så det fick han. En superhög. Ingen utom våra barn hade ätit pannkakstårta förut!? Det kanske är lika ute som plankstek?

Nu har det gått ännu en vecka och ännu en helg. Hjulen snurrar allt snabbare. Jag vet att man snart sitter framför julgranen och undrar var höstterminen tog vägen. Så det gäller att ta tillvara på varje dag på bästa sätt. Jag vet att det är lättare sagt än gjort. Jag är inte särskilt förtjust i vardagen, det ska jag erkänna. Fast jag har blivit bättre på det. Förr gav den mig ångest. Jag längtade alltid bort. Till något nytt spännande. Det skulle jag prata om i  mitt sommarprogram, om jag någonsin skulle göra något sådant. Vardagen eller snarare alla mina försök att slippa ifrån den. :D Nu när jag skriver har jag hittat ett sätt att smita undan. I korta stunder kan jag ge mig av till vilken plats jag vill. Jag kan göra precis vad jag vill. Uppleva magin. Eller så blir jag överraskad och hamnar på helt okända platser. Platser som jag inte ens har föreställt mig. I morgon bär det av igen. Jag ska ut på äventyr. Jag ska fortsätta skriva på mitt första manus. Min alldeles utmärkta vardagsflykt.