och ännu mindre i hela Universum.
Jag såg på Debatt igår, där för övrigt bloggaren Joanna också var med. Den delen som togs upp, och som detta inlägg kommer att handla om är "kritikerbråket". Själv förstår jag inte riktigt meningen med en kritiker. Jag tycker definitivt illa om upplägget att en enda människas har makt att höja till skyarna, eller att slå ner i skosulorna. För det är faktiskt bara, mer eller mindre så, att det är EN enda människa som recenserar ur sin egen synvinkel. Det var inte ens det som gjorde mig provocerad, för min tanke blev denna: En av debattörerna tycker att bokmarknaden översvämmas av dålig litteratur. Vad är då god litteratur till att börja med? Böcker som läses av många eller böcker som är så kallad "fin" litteratur? Provokationen ligger för mig i, att dumförklara större delen av befolkningen som låter sig sjunka så lågt, att de läser böcker åt höger och vänster, som skrivits av kreti och pleti. Vem är så stor på jorden, att den kan göra en sådan bedömning? Vem har från början bestämt vad som är "fin" litteratur, och vem har bestämt att den bedömningen är riktig? Vad är sanning och vad är rent hittepå? Allt som vi tror på och kallar sanning har under lång tid låtit sig befästas i våra sinnen. Men sanningen kunde lika gärna varit någon helt annan. Allt beror på hur stark rörelsen för denna "sanning" en gång var. För mig är det så enkelt, det finns inga sanningar, det enda som finns är hur jag väljer att se på saken. För mig är det ett bevis på min frihet. Friheten att inte svälja varje "sanning" som kommer i min väg, utan att fundera själv över vad jag tror och tycker. Jag tror på att vi ska vara snälla mot varandra, uppmuntra varandra och respektera varandras livsval. Även om vi inte alls tycker på samma sätt.
Efter hela detta långa inlägg så vill jag egentligen bara säga:
Jag tror på den lilla människan, jag tror på att vi har rätt att ägna oss åt precis vad vi vill i våra liv. Det är ett mycket kort liv i ett större perspektiv. Varför ska man under detta korta liv, låta sig kvävas av alla dessa "sanningar", som egentligen inte betyder någonting alls. Inte ur ett större perspektiv. Så, hur viktigt är det vilka böcker som är "fina" eller inte. Hur mycket viktigare är det inte att vi alla får följa våra drömmar under våra korta, korta liv i detta stora, stora Universum? Lilla, lilla jag, undrar bara? :D
Black Doves
1 timme sedan
.jpg)
Oj, vad du skriver bra och tänkvärt!! Ja, att dumförklara hela svenska folket är ju helt galet och visar väl egentligen bara på den människans hybris och självupptagenhet. ALL litteratur har en läsare. Den läsaren bestämmer SJÄLV om denna litteratur är bra eller inte. Kritikerkåren tycker jag kan avvecklas, däremot kan man få ha en tänkarkår, eller reflekterandekår eller annat. Men just kritiker? Nej, helst inte.
SvaraRaderaJag fullkomligt hatar uttrycket "bra" och "dålig" litteratur. Vem tusan bestämmer det? Shakespeare hade ingen bra start alls, idag är han istället hyllad som tusan! Jag tycker att det är upp till var och en att skapa sin "goda" litteratur. Huvudsaken man läser!
SvaraRaderaHåller med de föregående talarna :) Kritiker i sig är väl inget jag har något emot, men de borde behandla sin kritik med mer ödmjukhet istället för att som du säger dumförklara folk som inte tycker som de. Felet med kritikerna är kanske den makt de har, (eller tror sig ha) snarare än deras åsikter.
SvaraRaderaPå grund av att det både nu (och förr) skrivs massor med olika sorters litteratur som har sina läsare - så bör det inte spela någon roll vad de ev kritikerna tycker.
SvaraRaderaMen som någon sa på Debatt igår, så är det förfärligt att någon författare får en massa positiv kritik men kanske bara en negativ och det kan vara tillräckligt för att få den författaren att tvivla på sig själv att den helt slutar att skriva sedan. Så fruktansvärt sorgligt för författaren och läsarna - kritiken drabbar i dubbel mening.
Fastnade oxå för det Viveca Lärn sa: "Gå ALDRIG i svaromål med en kritiker!"
Det kan vara bra att komma ihåg.
Klart att vi alla gillar samma böcker ibland och ibland inte - så ska det vara:-)
Kramar
En kritiker är väl kanske en sådan som inte själv lyckats med att skriva något eget, utan försöker göra sig ett namn på andra skribenters bekostnad, eller...
SvaraRaderaKloka ord i detta inlägg!
Själv är jag lite tudelad i det här ämnet. Givetvis fullkomligt avskyr jag att viss litteratur anses "fin" att läsa medans ex deckare oftast sågas rätt av.
SvaraRaderaMEN, och här kommer min tvekan till att kritiker enbart är av ondo, att etablera sig som författare idag är oerhört svårt. Det mediala fokuset ligger allt som oftast på redan etablerade författare och det behövs en enorm mediamaskin för att en debutant ska ha en chans att sticka ut bland dessa.
Men en kritiker KAN plocka ut dessa guldkorn. Oberoende av förlag och reklammakare kan dennes omdöme om boken göra en enorm skillnad. Och kanske gör det att läsaren som tvekar mellan att köpa Bingo Rimérs självbiografi eller boken av debutanten som h*n läste om i tidningen eller på Bokhora väljer just debutanten.
Å andra sidan - fick boken urusel kritik av en magsur kritiker skiter ju sig den teorin..
Förstår du mitt tänk där? *kramen*
Hanna:
SvaraRaderaTack! :)
Jag har lite svårt för det där att vissa människor ska mästra andra. All litteratur har verkligen sin plats, och den finns hos läsaren. En reflekterandekår kan jag leva med :)
Trillingnöten:
Jag tycker att vi avvecklar det. Vi kallar det istället litteratur, rätt och slätt :)
Katarina:
Det är just den där makten som är så obehaglig. Det måste finnas bättre sätt, att skriva om böcker i olika medier.
Ebba:
Men är inte det fruktansvärt, att en enda kritikers tyckande, ska kunna förstöra en annan människas skrivglädje?
Gå aldrig i svaromål, är nog en bra regel, men ibland måste det vara svårt att hålla tyst och bara ta skiten.
Kram!
GlimraSkimra:
Tack!
Eller hur! :) Avundsjukan lyser faktiskt igenom ibland.
Märta:
SvaraRaderaJag förstår ditt tänk. Om det fungerar på det viset så är det absolut bra. Ibland verkar det dock som om kritikerna tar sig själva på för stort allvar och blir aningen maktgalna på vägen. Jag tror att man skulle kunna använda ett mjukare sätt att recensera böcker på. Utan att krossa drömmar och hårt arbete :)