Lyckan är en sällsam fågel

Jag har läst Lyckan är en sällsam fågel av Anna Gavalda. Den handlar om Charles som lever sitt liv per automatik. Han känner inte mycket för något i sitt liv längre. Han, hans fru och hennes tonårsdotter pratar knappt med varandra. De möts mest i hallen och får inget viktigt sagt till varandra. Man förstår att han saknar det. Närheten. Det livfulla som har gått förlorat i allt det som kallas vardag. En dag får han ett brev med bara en mening i, Anouk är död! Det öppnar upp många minnen och känslor hos honom. Han försöker att hitta svar på en mängd obesvarade frågor som han lämnat efter sig en gång för länge sedan. Han försöker att hitta tillbaka till sig själv. På den vägen träffar han Kate och hennes barn. De lever ett liv som Charles fascineras mycket av. Ett liv i närhet. I ett stökigt hus på landet fullt av djur och barn. Och så Kate som lever med en sorg som aldrig riktigt lämnar henne. Ett liv som är otroligt långt ifrån hans eget i Paris.

Det är en bok med ett vackert målande språk. Beskrivningarna av miljöerna är fantastiska. Det är en vardaglig småtrevlig berättelse om att hitta tillbaka efter att ha förvillat sig bort. Men den är lång och lite väl utdragen och skulle tjänat mycket på att vara lite kortare.