Min dag har fyllts till brädden av redigering och ord. Nu har jag passerat djup sorg och är inne i hoppets tid. Snart nalkas nya moln på himlen, men just nu är livet fyllt av glädje för dem som befolkar min berättelse. Det går långsamt att redigera. På 7 timmar har jag redigerat 24 sidor och jag har tagit bort ett okänt antal ord. Antalet tillkomna ord är idag 798 stycken. Det känns bra. Jag närmar mig slutet och alla upp- och nergångar måste få ett värdigt slut. Jag gillar det slut som jag redan har skrivit, så det kommer definitivt att få vara kvar. Vägen fram till slutet måste kanske redigeras något. Några saker måste skrivas till. Händelser som behövs för att göra berättelsen bättre och djupare. Och självklart mer gestaltning. Jag har fortfarande problem med tanken som lektören tog upp om ordningen i berättelsen. Jag kan inte se den göra berättelsen bättre. Kanske ser jag på det på fel sätt. Eller så är det såhär min berättelse ska se ut.
Dagens skrivmusik är även den fylld av ord.
Fem nostalgiska träningslåtar
15 timmar sedan
Lektörer kan ha fel, vet du;). Om du känner dig säker och nöjd med ordningen ska du definitivt behålla den. Jag lydde inte heller min lektör på alla punkter och det är jag glad för nu.
SvaraRaderaKram!
Maria:
SvaraRaderaTack för dina uppmuntrande ord! :) Du har absolut rätt, min berättelse är bara min. Lektören ger bara råd och tips. Däremot måste jag fundera över alternativen som lektören ger mig. Men i slutändan är de mina beslut att ta.
Kramar!
Jag tror lite som Maria Engelwinge. Lita på magkänslan. Lektören kan hjälpa dig att se saker som du inte själv ser men hur historien ska var utformad vet bara du. :-) Tack för den fina musiken!
SvaraRaderaJag tror att ni båda har rätt och att man ska lita på sin egen berättelse.
SvaraRaderaDet där med ordningen kan vara knepigt - har själv varit med om det där.
SvaraRaderaDet kan vara svårt att se "broar" mellan de scener el kapitel som man får tips om eftersom man själv har storyn klar för sig på ett helt annat sätt.
För mig löste det sig efter att jag lagt texten åt sidan ett tag - sedan jobbade det på inne på hjärnkontoret och sedan "såg" jag "bron". Det var en aha-upplevelse av stora mått.
Men - å andra sidan kan det vara som de andra har sagt här ... det visar sig:-)
Kramar
Ja, bränn inte alla broar innan du kommit över :)
SvaraRaderaEbba:
SvaraRaderaDet är svårt. Vissa saker har jag lätt att släppa. Andra vill jag inte släppa alls. Man får liksom inte tappa bort sin egen berättelse på vägen. Jag får se hur det slutar i det här fallet:)
Kram!
Trillingnöten:
Ibland känns det som om man ändå vågar göra det, om man tror att grunden man redan står på blir stadigare då ;)
Åh, författardrömmar, precis som jag! Gilla, gilla. Jag har just skrivit mitt förda manus (tog förvisso 8 år...). Verkligen stort lycka till och tusen tack för kommentaren i min blogg!
SvaraRaderaDu är så ambitiös och duktig Anneli och jag tycker med du ska gå på din känsla och som du själv skriver; inte tappa bort din berättelse du har inom dig på vägen;)
SvaraRaderaKramar
Adela
Duktiga tjejen:
SvaraRaderaTack snälla du!
Spännande med ditt manus! Har du skickat iväg det till förlag än?
Adela:
Tack gulliga du!
Nej, jag tappar inte bort den. Det är fortfarande den berättelsen som jag vill berätta :)
Kramar!