mitt eget manus högt för mig själv. Jag har gjort i ordning en egen liten hörna med en fåtölj och sängen som fotstöd i vårt sovrum. I bakgrunden har jag stillsam musik på låg volym. Det känns ovant och konstigt eftersom jag inte läser andra böcker högt. Men det gör det lättare att se och höra vad som inte fungerar i berättelsen.
Förra gången jag skickade in mitt manus så var jag inte alls färdig. Så är det. Inget att skämmas för alls. Jag ville skriva men hade inte lärt mig något av allt det som jag faktiskt har lärt mig sedan dess. Man måste börja någonstans och jag började där. Nu när jag läser så tänker jag på allt det som jag har sett och hört om att skriva. Det gör att osäkerheten vill göra sig hörd. Är det tillräckligt bra? Kommer de att läsa mer än 10 sidor? Tänk om de aldrig kommer till mitten där jag har ett kapitel som jag verkligen är extra stolt över. Att veta en massa saker är nog bra men inte gör det mitt arbete lättare :)
Jag läser vidare och hoppas att jag kan få fram ett manus som jag kan vara nöjd med. Det jag vet är att jag har använt otroligt mycket av det som finns inom mig. Känslor av rädsla, sorg, lycka och en hel massa glädje. Och jag är otroligt lycklig när jag skriver.
Släpp taget
59 minuter sedan
Jag hoppas att jag kommer våga läsa mitt manus högt för mig själv. Det innehåller så många läskigheter att jag kanske måste gömma mig bakom en kunde när jag hör det läsas. Kanske måste jag också spy lite... Men det är säkert mycket givande att läsa högt. För att se om det flyter etc. Något jag ibland tror att barnboksförfattare glömt att göra. Det märker man vid nattningen, då får man genast göra om meningen själv så att den flyter in i handlingen.
SvaraRaderaVem har sagt att skrivande är en lustfylld upplevelse? Åtminstone inte hela tiden!
SvaraRaderaJag är precis i samma fas som dig med mitt manus! Fast jag har inte läst mitt högt...det borde jag kanske göra nu när jag ska läsa kapitel för kapitel som ska skrivas ut efter hand och då vara så bra de bara kan bli. Håller med om det där med de tio första sidorna. Jag vill ju också så gärna att de ska komma längre, där det verkligen börjar hända något. Har i min redigering försökt att lägga in små, små cliffhangers i början så att man ska kunna ana vart historien leder. Imorgon ska jag, efter en tid med många andra jobbuppdrag, äntligen ägna en hel dag åt bokmanuset. Underbart!Lycka till!
SvaraRaderaHanna:
SvaraRaderaSamma här. Min är bitvis ingen rolig berättelse heller :) Det är en väldigt skum känsla att läsa sin berättelse högt, men man hör faktiskt vad som inte fungerar. Jag håller med om barnböckerna, ibland är det riktigt dåligt skrivet. Kanske är en del bara dåliga översättningar :)
Robert:
Fast för mig är det faktiskt det för det mesta. I alla fall när jag skriver. Andra saker runt skrivandet är inte alltid lika lustfyllda :)
Caroline:
Tack! Spännande att vi är i samma fas :) De tio första sidorna är ju så otroligt viktiga. Dem måste man titta extra noga på. Cliffhangers låter som en bra idé, jag försöker också ha sådana.
Lycka till i morgon!
Du berättar om din skrivprocess med sådan kärlek att jag inte kan tänka mig något annat än att jag snart står med din bok i handen och nästan exploderar av iver att få läsa den. :)
SvaraRaderaMärta:
SvaraRaderaJag blir så rörd över dina ord. Att skriva är att leva! Att skriva är min drog och min passion, allt i ett :)
jag känner igen mig i så många av de saker du nämner, jag gjorde samma sak: läser det högt (nåja) för att höra hur det flyter, skickade in (för ett år sedan) ett manus som jag i efterhand insåg inte var färdigt, eftersom jag inte hade tillräckligt med kunskap, oron för ifall min berättelse kommer att klara sig förbi den första granskningen, ifall de kommer att vilja läsa vidare... Jag vet precis hur det känns, det verkar som om vi befinner oss i samma stadie. har du tänkt skicka in det igen snart?
SvaraRaderaDet är så bra att läsa manuset högt - flera gånger!!!
SvaraRaderaMitt första manus är på över 80.000 ord och jag har läst de där orden från första till sista sidan om och om igen:-)
Jag läser inte med så hög volym längre - det räcker att tala lite tystare annars räcker inte rösten hela vägen. Jag brukar dessutom läsa sent på kvällen/natten och jag vill inte störa grannarna heller:-)
När jag var på Skrivarsafarin i somras fick jag beröm för att jag läste mina texter så bra - tror jag det så som jag har tränat. Men när jag gick i skolan (hundra år sedan) var det den största fasan för mig, så det är lite av en revansch nu - bättre sent än aldrig.
Det som är så fantastiskt med att skriva det är just det du säger att man lär sig något nytt hela tiden, både om själva skrivprocessen och om sig själv.
Så bra att du använder det du har inom dig och att det kommer ut på pappret sedan.
Idag har jag skrivit om något (för mig) mycket känsligt, som jag tidigare "gått omvägar" för att slippa, men nu så:-)
Läs, läs och njut av dina ord det kommer löna sig ska du se.
Kramar
Det är ju fantastiskt att få se sin egen utveckling! Och hur mycket man kan utvecklas på så kort tid genom att söka kunskapen, öva och få lite hjälp på traven!
SvaraRaderaJag läser också alltid det jag har skrivit högt! Det är så ovant att jag blir helt torr i munnen och rosslig i halsen.
SvaraRaderaKram på dig och trevlig helg!
"The Nerve!" hahaha
SvaraRaderaKatarina:
SvaraRaderaVad spännande att vi verkar vara i samma fas :) Det är jobbigt att veta när man ska släppa iväg sitt manus, men man lär sig väldigt mycket om skrivandet på vägen. I slutändan kan man bara hoppas att det håller hela vägen till utgivning. Och gör det inte det får man hitta andra vägar. Jag har tänkt skicka in till förlag när jag är nöjd med redigeringen, och det vet man ju aldrig när det blir :)
Ebba:
80 000 ord är många ord :) Jag läser också ganska tyst, rösten måste ju hålla.
Kul att få uppmuntran, övning ger färdighet :)
Att skriva är lite som att agera som sin egen psykolog. Man kan bearbeta mycket genom skrivandet. Man fabulerar och bearbetar hej vilt :) Det är en häftig känsla.
Hoppas att det gick bra för dig att skriva om det jobbiga till slut.
Kramar!
Trillingnöten:
Det går fortare än man kan tro :)
Annika:
Det känns verkligen ovant. Jag läser bara sagor för barnen högt annars :)
Kram och ha en härlig fortsatt helg!
Om du visste vad jag längtar efter att få läsa den. Synd att det inte finns någon Bevakaknapp på den på Adlibris än :D
SvaraRaderaAnn:
SvaraRaderaHärligt! Då vet jag att jag kan sälja en bok :D