.

.

fredag 9 september 2011

Så mycket sorg

finns i min berättelse just nu. Redigeringen har gjorts med den sorgligaste musiken jag har. Nu har vi snart klarat av det värsta och därför avslutar jag dagens skrivande med den här musiken :



Let me rest in pieces, är allt min huvudkaraktär önskar sig just nu. Det får hon göra tills i morgon. Då ska vi ta oss vidare, hon och jag. Det som hon ska göra härnäst är något som skulle vara min egen värsta mardröm, så det blir inte helt lätt varken för henne  eller för mig.

Nu blir det mys med barnen. Det är min absoluta favoritsysselsättning.

11 kommentarer:

  1. Är det en mörk berättelse, eller bara bitvis?

    SvaraRadera
  2. Älskar sorgliga böcker! Åhh vad jag grät till "Sarahs nyckel" på Santorini i somras och till "Black Beauty" när jag var tolv år! Skulle gärna vilja läsa något av dig... har du något av dina alster online?
    Njut av helgen! KRAM Anna

    ps. Se "Midnatt i Paris" ds.

    SvaraRadera
  3. Åsa:
    Mest i början och sedan bitvis.

    Anna:
    Jag har inte läst Sarahs nyckel ännu, men den ligger här hemma och väntar :) Jag har tyvärr inget som jag har skrivit att läsa online. Det känns skönt att läsa sorgliga böcker ibland, så att man kan få gråta lite :)

    Jag ska definitivt njuta av helgen och önskar detsamma för dig!
    Kram!

    SvaraRadera
  4. Hu! Tror jag är allergisk mot sorg!
    Underbar musik och nu blir jag ju ÄN mer nyfiken på ditt alster! :)

    SvaraRadera
  5. När du nu vet vad "ni" ska göra vid nästa skrivtillfälle - tar det emot att gå in i det, ser du till att slippa genom att göra andra grejer - eller tycker du om det?

    Själv har jag vissa uppförbackar som kan vara svårt att komma upp till krönet på - men sedan går det lätt att åka i utförsbacken ...

    Jag är i en sådan backe nu - skriver hellre kommentarer här på bloggen än att jag tar tag i det jag borde. MEN jag SKA - vänta bara:-)
    Kram

    SvaraRadera
  6. Vilket spännande grepp, att jobba med musik på det viset!
    Smart sätt att försätta sig i en viss känsla.

    SvaraRadera
  7. Jag tycker att det är en superidé att lyssna på musik när man skriver!!

    SvaraRadera
  8. Vad smart att använda sig av sorglig musik när man ska skriva om sorg och ledsamheter. Tar till mig det tipset...

    SvaraRadera
  9. Jag blir så nyfiken på ditt manus så du anar inte. :) Jag tycker om mörka, sorgliga berättelser så jag får gråta lite.

    Kram och ha en härlig helg

    SvaraRadera
  10. Åhh vad jag längtar efter att få köpa och läsa en av dina böcker. Boktjuven var en bok jag grät till, En sorts kärlek likaså. Skriv skriv skriv, så jag får dela din underbara inre värld :D

    SvaraRadera
  11. Märta:
    Jag har märkt att jag ofta skriver om sådant som jag är mest rädd för. Mina värsta mardrömmar. Kanske är det ett sätt att bearbeta dem för mig själv :)

    Ebba:
    Nej, jag drar mig inte för det, jag längtar efter att komma igenom redigeringen så att jag kan komma vidare. Det "vi" ska göra är redan skrivet, det jag ska göra nu är att läsa igenom det igen och se om något behöver redigeras i det.

    Jag hoppas att du snart kommer över krönet så att du får känna den härliga svindlande känslan igen :)

    Kramar!

    Malin:
    Det är ett mycket effektivt sätt för mig :)

    Trillingnöten:
    För mig är det en nödvändighet :)

    GlimraSkimra:
    Det är ett perfekt sätt att ta sig in i en speciell sinnesstämning.

    Nina:
    Kul att jag kan skapa lite nyfikenhet :)
    Sorgliga böcker är ett bra sätt att få gråta lite en stund. Det känns som om man behöver göra det då och då :)
    Kram!

    Ann:
    Jag blir så bubblande glad över att någon vill läsa det jag skriver :D Jag skriver på och längtar oändligt mycket efter att bli färdig.

    SvaraRadera