.

.

onsdag 21 september 2011

Och petandet fortsatte

Det spelar ingen roll hur många gånger jag läser mitt manus, så går det alltid att ändra på något. Jag skulle kunna hålla på i år, och ändå kunna hitta något att peta i. Går det att bli fullkomligt färdig med ett manus? Klart det går. Man måste bara ge sig själv tillstånd att vara tillräckligt nöjd. Annars kommer manuset aldrig att bli utgivet. Hur svårt det än är att bli utgiven, så är det definitivt omöjligt om man aldrig skickar in det.

Idag har jag läst de första 10 sidorna högt för mig själv igen. Börjat lägga in ändringarna i dokumentet. Ändrat den allra första meningen i mitt manus så att den ska vara riktigt bra. Efter att ha läst flera första meningar i andra böcker hos Nilla, så inser jag att första meningen måste skapa en önskan om att läsa mer. Så då har jag ändrat min, igen, och nu är jag helt nöjd. So far! ;)

I övrigt tror att det är dags för mig att ha ett allvarligt samtal med min inre kritiker. :D

12 kommentarer:

  1. "Hur svårt det än är att bli utgiven, så är det definitivt omöjligt om man aldrig skickar in det." SÅ himla rätt!!

    SvaraRadera
  2. Testa din första mening på oss! Annika

    SvaraRadera
  3. Jag vet precis vad du menar. Jag var HELT säker på att min bok var fullständigt genomgången och klar för utgivning för ett år sedan och jag sitter ännu med manuset... Otroligt konstigt fenomen.

    SvaraRadera
  4. Du har nog helt rätt, någonstans måste man sätta punkt och säga att man har gjort det så bra man kan, för annars riskerar man att sitta där och dutta i tio års tid... :D
    Visst är det kul att vi är i precis samma fas, det verkar som om vi är flera som är det just nu.

    SvaraRadera
  5. Hanna:
    Det finns tyvärr inga genvägar på den punkten :)

    Annika:
    Kanske det :)

    Joanna:
    Det är ju det som är så svårt. Ibland är man helt säker på att det är färdigt och ibland lika säker på motsatsen. När ska man då lita på sin känsla :)

    Katarina:
    Det är så spännande med alla som befinner sig i den här fasen samtidigt. Jag tror faktiskt att det beror mycket på att vi stöttar och peppar varandra att göra och att våga. I alla fall är det så för mig :)

    SvaraRadera
  6. Det är så spännande att följa "din resa"! Man kanske måste sätta en punkt ja att det är "tillräckligt bra" som jag fick lära mig när jag jobbade inom Försvarsmakten!;)

    Många kramar
    Adela

    SvaraRadera
  7. Det måste väl vara samma känsla som du hade förra gången - annars hade du inte skickat in det.
    Så kände jag - typ "Hit men inte längre" och så åkte det iväg med posten ... men, men jag har reviderat det igen och kommer at göra det en gång till om det inte blir något kontrakt skrivet.
    Nyfiken på hela altet och den första meningen förstås:-)
    Kramar

    SvaraRadera
  8. Jag ändrar i mitt manus VARJE gång jag kikar i det, även fast jag redan har skickat in. Jag förbereder mig för egenutgivning, men blir det någonsin helt klart? Ja och nej :)

    SvaraRadera
  9. Känner igen mig trots att jag inte skriver några böcker (än). Men i blogginläggen, där kan jag vara väldigt självkritisk och redigera en hel del...

    SvaraRadera
  10. ojojoj. Känner igen mig. Å nu när My snart ska gå i tryck är jag så nervös för att jag borde petat ännu mer...

    SvaraRadera
  11. Adela:
    Tack, det är ni som följer mig som lyfter mig! <3 Du har så rätt. Det är viktigt att kunna sätta punkt och vara tillräckligt nöjd.
    Kramar!

    Ebba:
    Berättelsen är ju densamma, men du vet hur det är, man utvecklas under tidens gång. Man lär sig så mycket på vägen.
    Kanske skulle jag våga be dig läsa hela altet, om du skulle ha tid förstås :)
    Kramar!

    Duktiga Tjejen:
    Haha, precis så är det för mig också. Jag hinner inte vara färdig med mina ändringar, så ser jag nya. Jag vågar snart inte läsa det mer :) Jag funderar också mycket på egenutgivning. Det trånga nålsögat hos förlagen, kanske inte släpper igenom mig. Då gäller det att ha en annan väg att gå.

    GlimraSkimra:
    Ibland är man bara en väldigt petig sort :)

    My Myself and I:
    Fast någon gång måste ju petandet sluta :)
    Det är så spännande med din bok, jag ser otroligt mycket fram emot att få läsa den. Hoppas att du får det superkul på bokmässan :D

    SvaraRadera
  12. Oops - vilket förtroende - läsa:-)
    Jag mailar dig!
    Kramar

    SvaraRadera