.

.

tisdag 17 maj 2011

Det osynliga yrket



Idag har jag stängt dörren (satt på mig mina hörlurar med musik) och gjort mig osynlig i tre timmar. Wow, vad det gick undan! Fingrarna skrev så fort att det blev en irriterande mängd stavfel bland alla orden. Dem får jag fixa efterhand. 3 030 ord och jag har nu passerat 200 000 tecken (med blanksteg). När jag skriver så bara kommer alla orden ur mig utan eftertanke. Det är lite skrämmande faktiskt. Var finns alla orden när jag inte skriver? Varför är mitt huvud fyllt av berättelser? Hur hamnade de där? Många frågor men inga svar. Men jag klagar inte. Det är ju som att ha en överfylld skattkista att gräva ur.

Idag vägrade min huvudkarraktär att göra som jag har tänkt och gick och förlovade sig istället. Nu har jag ingen aning om hur hon ska komma fram till slutet på det sätt som jag har tänkt. Förmodligen tar hon sina egna vägar och struntar i vad jag tycker. Spännande, spännande! Jag vill veta hur hon ska hantera det andra som just har hänt i min berättelse.

7 kommentarer:

  1. Vad häftigt! Hoppas hon ger lite hintar i alla fall så du kan tänka ut resten utan att hon ska stöka till det allt för mycket. :)

    Kram och lycka till!

    SvaraRadera
  2. Den där skattkistan skulle jag vilja ha tillgång till. Skaffa mig ett konto kanske?
    Kul när det händer saker som man själv inte är beredd på:-)
    Kram

    SvaraRadera
  3. Wow, vad många fantastiska ord som kommit ur dig :) och kul att det kommit en ny vändning :)

    SvaraRadera
  4. Å, precis så är det när skrivandet är som allra roligast! Är i den situationen jag också, just nu....

    SvaraRadera
  5. Wow så häftigt!! jag blir så otroligt imponerad av alla som tar tag i sina drömmar och förverkligar dem, det är precis så man ska göra :-) Häftigt att din huvudkaraktär själv bestämmer vad som ska hända henne...fortsatt lycka till!

    SvaraRadera
  6. Vad härligt Anneli! Du skriver karaktärerna levande :)

    Kram

    SvaraRadera
  7. Nina:
    Tack! Det är häftigt! Det gäller bara att vara öppen för nya vägar och hänga med i svängarna :)
    Kram!

    Ebba:
    Haha, det skulle ju vara en bra affärsidé. Att låna ut ord, mot ränta :) Då skulle jag få ännu mer ord i min skattkista.

    Det är häftigt när berättelsen tar egna vägar.
    Kram!

    Trillingnöten:
    Det är många ord. Hur fantastiska de är, det vet jag inte riktigt än :)

    Karina:
    Det verkar som om vi är inne i samma fantastiska flow just nu. Kul! Det är en helt fantastisk känsla.

    Mintekopp:
    Tack snälla du! Vad kul att du tittar in hos mig.
    Att följa sin dröm är det viktigaste. Att ge det man vill göra mer än allt annat en chans. Sedan gäller det bara att hoppas och verkligen tro på att man ska lyckas :)

    Nu ska jag titta in hos dig!

    Annika:
    Visst är det! Jag är säker på att du vet precis hur det känns :) Vad fint det låter att skriva sina karaktärer levande.
    Kram!

    SvaraRadera