.

.

tisdag 24 maj 2011

Jag kan inte fatta


att jag fortfarande får leva kvar i mitt skrivrus. Det är en helt obeskrivbar känsla. Jag längtar efteratt skriva hela tiden. Helst skulle jag vilja skriva hela natten. Om jag hade orkat. Min skrivtid blev inte så lång som jag skulle önskat. Idag blev det bara 1 ½ timme och 1 625 ord. Ändå lever jag i ett lyckorus. Kort tid är bättre än ingen tid. Mycket bättre. Jag vann inte novelltävlingen. Synd! Det hade varit riktigt roligt. Men ändå kan jag inte känna mig ledsen över det. Inte nu. För jag lever mitt i min berättelse. Jag längtar tills den är färdig så att jag kan få läsa den. Precis så känns det, för jag skriver och skriver men jag vet inte om allt kommer att hänga ihop på ett bra sätt. Jag hoppas det. Det känns så. Men jag kan inte veta förrän jag kan sträckläsa den och känna på det. Jag tycker att det är så spännande. Jag måste lägga mig tidigt så att det snart är morgon igen. Vem behöver andra rusmedel när det finns sådana här ofarliga rusmöjligheter. Ja, relativt ofarliga. Man kan ju fastna i orden och inte komma ur. Det gör jag så gärna. Imorgon ska jag gå vilse i min berättelse igen. Gå vilse och hitta helt rätt till slut.

HAPPINESS
is something that we decide ourselves
there are a lot of reasons to be unhappy
but we choose to be happy
BECAUSE
it makes us feel
ALIVE

Bilden är lånad från nätet.

9 kommentarer:

  1. Åh, vilken skrivglädje du förmedlar! Just nu håller jag på med en första putsning av mitt råmanus. Jag drar ifrån men lägger till än mer. Men läsa rakt igenom, det klarar jag nog inte förrän om några månader.

    SvaraRadera
  2. Hej!
    Men åhhh jag tycker att detta låter helt fantastiskt och underbart! Jag förstår att skriva är det enda du vill just nu. Lyckorus borde alla få känna. Varje vecka- eller ännu hellre varje dag!
    You go gorl!
    kram!

    SvaraRadera
  3. Undrar så hur det går med förlovningen och sjukdomen? Härligt med ditt driv bland bokstäverna och att du känner ett rus:-)
    Kram

    SvaraRadera
  4. Underbart ordspråk.
    Kram

    SvaraRadera
  5. Vad roligt och ett fantastiskt ordspråk! Verkligen sant. :)

    SvaraRadera
  6. Jag känner igen känslan. Det är underbart!

    SvaraRadera
  7. Hanna:
    Det går bra just nu och det gäller verkligen att passa på :) Alla faser i skrivandet har sina roliga och mindre roliga sidor. När man tycker att man har skrivit manuset färdigt, så ligger det en oändlig mängd tid framför en, med att skriva, skriva om och putsa. Själv tycker jag mest att det är underbart.
    Lycka till med din putsning!

    Caroline:
    Tack! Jag kan faktiskt bara hålla med dig. Det är underbart :) Att få känna lyckorus är så härligt, den känslan önskar jag att alla fick ha. Ofta!
    Kram!

    Ebba:
    Jag undrar också, det låter säkert konstigt, men jag har faktiskt ingen aning än :) Berättelsen utvecklar sig själv för det mesta. Det är bara att hänga med.
    Kram!

    Jeanette:
    Visst är det tänkvärt!
    Kram!

    Trillingnöten:
    Absolut fantastiskt!

    Nina:
    Jag håller i det med järnhand :)

    Malin:
    Tack! <3

    Anna:
    Den bästa känslan! :)

    SvaraRadera