Inte allt i mitt liv är ord men jag tror aldrig att jag har skrivit så många ord på så kort tid som jag har gjort den här veckan. I dag blev det 1 930 härliga ord. Jag har inga mål. Ingen bestämd mängd ord jag ska skriva per dag. Jag fungerar bäst under frihet. Nu har min frihet tagit mig i en rasande fart en bra bit in i mitt manus. Det är helt underbart! Lyckokänslor bubblar i hela min kropp. Jag kan se slutet. Då börjar resan igen. Allt det där fantastiska och fruktansvärt jobbiga som händer när mitt manus är ute på sitt eget äventyr. När det lämnat mina händer och hamnat i någon annans. Att jag ens tänker den tanken beror på att det är sluttampen som skrivs på min roman nu. Mina båda trådar ska knytas ihop och bilda en enhet. Nu är det helg och av egen erfarenhet så vet jag att det inte blir så mycket skrivande då. Men vem vet. Kanske kan mitt sinne inte vara stilla. Kanske kommer den här helgen att vara annorlunda och låta sig fyllas av både barn och ord.
Nu har hon slingrat in sig i fler svårigheter. Det är nu allt ställs på sin spets. Som om hon inte hade nog med sorg i sitt liv redan. Kommer förlovningen verkligen att hålla nu eller kommer hennes öde att innebära något helt annat?. Var hör hennes hjärta egentligen hemma?. Och han då? Vem är han egentligen?
.jpg)
Spännande Anneli, du är så duktig!=)
SvaraRaderaHoppas du får en härlig helg och att flowet fortsätter!
Kramar
Adela
Frågan är om du KLARAR att låta bli skrivandet i helgen...?
SvaraRaderaUnderbart Anneli! :) Härligt att höra att orden bara flyger ur dig nu. Jag känner igen känslan och glädjs med dig vännen. Jag längtar efter att få läsa din bok nu när du har lämnat små hintar hela veckan. ;)
SvaraRaderaNjut av din helg oavsett om det blir några ord skrivna eller inte.
Kram på dig fina du
Det är en härlig känsla att vara nära slutet på historien och när man sätter sista bokstaven.
SvaraRaderaJag brukar skriva slutet i ett tidigt skede - ännu så länge har det hållit hela vägen ...
Ja just det - vem är den där fästmannen egentligen??
Kram
Adela:
SvaraRaderaTack snälla du! Det är verkligen spännande.
Kram!
Nilla:
Det är verkligen frågan :)
Lotta:
Tack! Det är verkligen helt galet. Men på ett härligt sätt :)
Jag hoppas att vi mycket snart får läsa varandras böcker :)
Kramar!
Ebba:
Det är verkligen en fantastisk känsla. Förra gången jag skrev så låg berättelsen ganska länge innan den blev helt färdig. Nu har det gått relativt fort. Den har liksom funnits inuti mig hela tiden.
Förra gången visste jag hur slutet hur slutet skulle bli. Den här gången har jag ingen aning. Berättelsen har liksom dragit iväg på egna vägar :)
Det ska bli så fantastiskt roligt att få läsa din bok när den är färdig.
Fästmannen är som en öppen bok. Det är en annan manlig figur som är en gåta, än så länge.... :)
Kram!