Igår morse åkte min 6-åring på sin första utflykt med skolan. I natt sov han borta och det var länge sedan jag var borta ifrån honom så länge och ännu längre sedan han sov borta utan oss. Nu är han hemma igen. Han har haft en fantastisk utflykt och har så mycket att berätta. Han längtade bara lite efter mig. Det är precis som det ska vara. Jag vill att mina barn ska ha starka vingar och en önskan om att upptäcka världen. Själv längtar jag oändligt mycket. När ett barn är borta så blir det så mycket tommare här hemma. Eftersom både maken och jag jobbar hemma så umgås vi väldigt mycket med våra barn. Kanske gör det att saknaden blir större.
Mina promenader är tysta och inga berättelser kommer till mig just nu. Jag fungerar bättre med mina barn nära mig. I morse åkte min äldsta kille iväg på sitt läger och ska vara borta till fredag. Så en har precis kommit hem och en har precis åkt. Jag undrar om inspirationen ska hålla sig borta tills han kommer hem.
Nästa helg åker dottern till Stockholm för att spela finalen i Schackfyran i globen. Jag är så stolt över henne. Det är världens största schacktävling, 2.600 barn gör då upp om vilken som är den bästa schackfyran i landet. I smyg längtar jag efter att alla äventyr ska vara över och då jag får ha dem hemma i min famn igen. Kanske blev det lite mycket på en gång. Kanske behöver mitt mammahjärta lite mer tid emellan dessa äventyr som barnen måste få vara med på. Som jag vill att de ska vara med på. Kanske har jag lite svårt att klippa av den en gång så livsviktiga navelsträngen. Oavsett så är jag lyckligast när mina barn finns nära mig. Att vara närvarande och att uppskatta tiden tillsammans med sina barn tror jag är den mest välinvesterade tiden man kan ha. Den kommer alltid att finnas kvar inom oss. Man skapar minnen och upplevelser som man kan ta fram och njuta av när man vill. En gång, när de lever sina egna liv, kommer mina minnen som jag har skapat tillsammans med dem att värma min själ. Förhoppningsvis kommer det också att vara likadant för mina barn.
To a child love is spelled TIME!
Pappan:
Wasted the whole day fishing with Jimmy. Didn´t catch a thing.
Jimmy:
Went fishing with my dad, best day of my life.
Att vara tillsammans med sina barn är aldrig bortslösad tid. Vad man än väljer att hitta på.
Black Doves
1 timme sedan
.jpg)
Det enkla är oftast det bästa :-D
SvaraRaderaKramar från mig <3<3<3
Åh, vad jag känner igen mig i dina tankar och känslor Anneli! Jag är likadan. Jag saknar barnen något fruktansvärt när de inte är hemma utan sover borta eller liknande. Kroppen får inte ro på något vis. Familjen känns inte hel när inte alla är hemma. Men samtidigt vet ju den ororliga mammasjälen att det är precis som det ska vara. Barnen måste prova sina vingar och forma sina egna liv och erfarenheter. Och det gör de, samtidigt som mamman arbetar med att finna det där inre lugnet då de inte är hemma. Jag har en bit kvar men tack och lov har jag ju några år kvar att öva på innan de flyttar hemifrån. ;)
SvaraRaderaSköt om dig vännen!
Kram Lotta
Så rart beskrivet:-)
SvaraRaderaKram
Pennelina:
SvaraRaderaDu har så rätt, Det är i de små sakerna som den största lyckan finns.
Kramar!
Lotta:
Det verkar som om vi är lika på den punkten. Också! Det är nog lika svårt för oss föräldrar som det är för barnen att frigöra sig. Det är tur att vi har lång tid på oss att förbereda oss även om jag inte tror att det någonsin är tillräckligt lång tid :)
Kramar!
Ebba:
Mina barn betyder allt för mig. Utan dem är jag ingenting.
Kram!
Det här är fint. Vackert och så sant! Jag tar till mig av varje ord från mer erfarna mödrar om att tiden går så fort. Försöker njuta av varenda ögonblick, även när tålamodet ibland tryter :) Tiden passerar så flyktigt och kan inte hållas tillbaka....Tack!
SvaraRaderaVisst är det så. Det svåra är väl att inte visa sin egen ängslan inför barnen.
SvaraRaderaOch så underbart när de kommer hem igen och man får höra om deras äventyr...
Fick tårar i ögonen av de sista raderna om fisket! Vi vuxna kan läsa tusen böcker om mindfulness- men egentligen har vi våra läromästare framför oss. BARNEN. De kan konsten att befinna sig helt i nuet och njuta av det- utan prestationskrav och mål. Underbart! Jag har också valt att arbeta hemifrån sedan första sonen föddes. Vilken lycka! Och stor knäpp på näsan till alla de som tyckt att man varit galen när man hämtat tidigt på dagis- nu när killarna är tio och åtta så är jag själaglad för det! KRAM
SvaraRaderaTrillingnöten!
SvaraRaderaSjälvklart tryter tålamodet ibland, det gäller bara att hantera det på ett bra sätt. När det händer tänker jag på dem som inte längre får ha sina barn nära sig längre, och på hur de inte skulle önska sig något mer på jorden än att få höra sitt barn bråka och gnälla igen.
Anna:
Absolut, det gäller att dölja sina egna rädslor och uppmuntra till äventyr. Sedan finns det inget bättre än när de kommer hem igen och man får höra dem berätta om alla sina underbara upplevelser.
Caroline:
Visst är det så, om man bara låter barnen bestämma vad man ska göra så lever man mitt i all mindfullness man kan önska sig. Alla runt omkring kan tycka att det är konstigt hur mycket de vill, men jag tror att barn som har föräldrar hemma mycket blir tryggare. Tiden går så fort och tids nog har man hur mycket tid som helst för sig själv.