Det är klart att det är så. Det finns människor som stressar runt, runt, runt, men de kommer ändå ingenstans. Det är viktigt att veta att det som man lägger sin tid på är sådant som det är värt att lägga tid på.
Själv har jag lagt ett par timmar på strykning. Trots att det kan tyckas vara sådan tid som inte räknas som viktig så ger det mig glädje att ha strukna kläder i garderoben. Därför tror jag att det är viktig tid för mig. Lite tid har lagts på barnen, den absolut viktigaste tycker jag. Lite för lite blev det av det idag. Men, imorgon är en annan dag. I övrigt har jag skrivit. 4 896 ord. I dag har jag dessutom nått ett delmål. Jag har passerat 50 000 ord. Det känns helt fantastiskt. Det börjar bli dags för att tänka på att knyta ihop säcken. Hur har jag faktiskt ingen aning om. Det känns lite som om min röda tråd har delats upp i två. Det är aningen oroande. Jag undrar om det håller och om den kan knytas ihop i slutet. Om det blir en fin liten rosett. En som binder ihop alla mina karaktärer och händelser som pågått i så många bokstäver, ord och meningar hittills. Det är i sanning mycket spännande.
I dag blev hon tagen av polisen. Vem hade kunnat ana det. Inte hon i alla fall. Förlovningen verkar hålla. So far! I morgon får jag veta mer.
Jag trånar också efter den där 50 000-ordsgränsen. Ack, liksom. Någon gång kommer jag väl dit.
SvaraRaderaNästan 5 000 ord på en dag, det måste väl vara något slags rekord?
Bra jobbat! Läste att Steven King anser att 2.000 ord om dagen är ett bra mål.
SvaraRaderaWow, nästan femtusen ord på en enda dag! Jag försöker skriva ca 10.000 tecken per dag.
SvaraRaderaSpänningen är oliiiidlig:-) Kul att hon fortfarande är förlovad - men man vet inte hur det blir imorgon?
SvaraRaderaDu är en riktig ordspruta - förstår inte ens hur du hinner tänka i den hastigheten:-)
Jag har bara fått ihop 29 115 ord, men det har tagit månader ...
Kram
Snyggt! Och citatet stämmer verkligen :) Det är nåt som jag ska tänka på varje dag. Stressar jag för något viktigt och kommer jag nånstans av det? Bra tänk!
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaCoolt, att du skrivit så många ord! Grattis! Och spännande med storyn, två röda trådar, kan ju bli hur bra som helst!
Och jag gillade verkligen ordspråket! Stämmer bra. Eftersom jag går sådana där flummiga "mindfullness" kurser får ju jag lära mig att bara "vara", dvs upptagen av nuet och observera. Lite svårt! Lättare o sysselsätta sig med ngt...
Ha en fin dag,
kram!
Oj vad många ord du fått till! Grattis! Jag ser fram emot 50 000 ord, och nu är jag uppe i nästan 44 000. Jag hinner inte skriva så mycket, för på dagarna pluggar jag och på kvällarna är jag för trött. Men igår skrev jag lite grann. Det är så häftigt att se var karaktärerna leder en. :)
SvaraRaderaKram
Härligt!
SvaraRaderaKram <3<3<3
Nilla:
SvaraRaderaSnart är du där. Skriv på bara. Varje ord tar dig närmare slutet :)
Jag fattar faktiskt inte ens själv varifrån alla orden kommer. Det måste vara något magiskt :) Eller är det tidspress!
Annika:
Det känns härligt! För mig blir det lite mer ojämnt. Ibland många, ibland färre och ibland inga alls. Bara det går framåt är jag nöjd :)
Hanna:
Det är faktiskt lite magiskt :) Men jag får passa på när det flyter. Man vet liksom aldrig när man behövs på annat håll.
Ebba:
Visst är den!
Ja, den där förlovningen vet man inte alls hur det kommer att gå med. Jag hoppas på det bästa, men det var inte riktigt så jag hade tänkt mig det :)
Det är ju det som är det skumma, att jag inte tänker. Det är som om berättelsen redan finns inuti mitt huvud. Spooky! :)
Kram!
Trillingnöten:
Tack! Det skadar nog inte alls att tänka efter ibland. Jag tror att man gör en massa onödiga saker som inte är till någons nytta. Särskilt inte ens egen. Man ska vårda sin tid väldigt ömt :)
Caroline:
Tack! Det känns så fantastiskt när det går framåt. Jag hoppas verkligen att det kommer att fungera med de båda trådarna. Att de går att knyta ihop.
Att bara vara är en konst. Träna på den ibland. Det finns tid att göra saker också.
Kram!
Nina:
Tack! Det är lite svindlande faktiskt :) Så är det ju. Livet tränger sig på och tar en massa tid. Det är som det är. Man får skriva när det fungerar. Så är det ofta för mig. Med en stor familj så får man ta tillvara på stunderna. Kanske är det därför som min hjärna jobbar för högvarv när jag skriver :)
Kram!
Pennelina:
Visst är det! :)
Kram!
Kram!