På andra sidan solen

Jag har läst På andra sidan solen av Maria Ernestam. Viola, hennes man och två döttrar åker till Skåne, där de fått låna ett hus över påsken. Violas svärmor bor på ett vårdhem i närheten. När de besöker henne lär Viola känna en äldre dam som heter Lea. Hon har varit missionär i Kina i sin ungdom. De trivs i varandras sällskap och Viola får läsa några noveller som Lea har skrivit. De här novellerna vävs in i berättelsen. Violas man som blev sjuk för fyra år sedan är mycket upp och ner i humöret vilket gör Violas liv väldigt svårt att hantera. Under påskdagarna förvärras situationen och Viola försöker hitta sin roll i allt det nya. Allt det som händer med familjen i sjukdomens spår. När gömda händelser och känslor får tillträde igen.

Det har behövts en del eftertanke för att jag ska kunna skriva något om den här boken. Jag har läst Busters öron av samma författare och tycker att den är fantastisk. Annorlunda, spännande och mycket välskriven. På andra sidan solen är också mycket välskriven men den lyckas inte riktigt fånga mig. Jag blir lite förvirrad när jag läser den. Jag kan helt enkelt inte hitta en genomgående röd tråd. Eller tråden finns där men det känns som om jag tappar trådrullen ibland och så måste jag rulla upp den på rullen igen för att hitta tillbaka. Det är en relationsroman som bitvis är mycket bra men bitvis blir man mest irriterad. Man vill säga till Viola att stå på sig mer. Både för sin egen skull men ännu mer för deras döttrarnas skull. Boken är välskriven och det är lätt att leva sig in i alla känslor som vibrerar i boken. Jag vill så gärna tycka att den är otroligt bra eftersom den är så välskriven med ett fantastiskt språk. Trots det hamnar den ändå lite i mellanfacket för mig.